Samtidigt som sensommarvärmen hemma i gamla Svedala värmer det frusna landet i norr, och samtidigt som vårsolen hemma i nya Arica värmer kropp och själ och ett salt hav cirka 300 meter bort är vår huvudstad Santiago 200 mil söderut fortsatt lamslagen av alla dessa så kallade protester. Studentprotester som nu har pågått i över ett halvår och som sedan en tid tillbaka har urartat till rena upplopp, kravaller, stölder, plundringar, bränder och dödsfall. Så kallade studentdemonstrationer som används som alibi för att helt enkelt ställa till med bekymmer för Santiagos befolkning då avspärrningar, kapade och brinnande lokalbussar, barrikader, kriminella plundringsgäng och skärmytslingar polis och ”demonstranter” emellan gör tillvaron outhärdlig för de santiagobor som varje dag tvingas uppleva att deras stad mer och mer liknar en krigszon á la Libyen.
Protesterna gäller nu som då reglerna för högre utbildnining i Chile.
Protesterna gäller nu som då reglerna för högre utbildnining i Chile.
Jag har tidigare skrivit att jag är helt och hållet emot det penningbaserade utbildningssystemet i Chile, där platser på universitet kostar pengar. Det är jag fortfarande rent principiellt, men däremot måste jag korrigera mig själv när det gäller en sak: att lösningen på utbildningskonflikten skulle vara att göra utbildningen gratis och kostnadsfri är, som det ser ut nu, snarare att öka ett existerande problem, och jag ska förklara varför. Det är en del andra frågor som behöver lösas INNAN kostnadsfrågan kan diskuteras, inser jag nu. Det är principiellt ganska självklart enligt mig att högre utbildning ska kunna erbjudas samtliga medborgare som har tillräckliga betyg eller uppfyller tillräckliga krav för att bli antagen, och inte där antalet 100-dollarsedlar i plånboken har avgörande.
För det första lider Chile en av en kraftig inflation av universitet, och i slutändan även en inflation av akademiker. Chile har 14 statliga universitet runt om i landet, varav ett är Universidad de Tarapacá de Arica här i Arica med sina tre campus Velásquez, Saucache och Azapa. Utöver dessa 14 finns långt över 100 privata universitet. Föreställ Er det: i ett land med dryga 17 miljoner invånare finns långt över 100 akademiska institutioner med universitetsstatus. Bara i Arica, med 200 000 invånare, finns 5 stycken: Universidad Santo Tomás, Universidad del Mar, Universidad Los Lagos, Universidad Arturo Prat samt INACAP. Termin efter termin, år efter år, skjutsar dessa universitet ut nybakade akademiker på en arbetsmarknad alltmer bräddfull av desamma. Chiles arbetsmarknad och tillgång på arbeten klarar inte av överflödet av akademiker, punkt slut. Chile har en relativt låg arbetslöshet men ändå går tusentals läkare, advokater, ingenjörer, lärare och journalister utan anställning och med studieskuldberget växande, just på grund av att arbetsmarknaden inte har kapacitet för alla dessa nyutexaminerade akademiker. Skulle man i dagsläget göra utbildningen kostnadsfri skulle man öppna ännu fler kranar som fyller på det redan översvämmade badkaret med droppar av nyutbildade. Visst vore det underbart om alla dessa kunde hitta arbete så fort de tog steget ut i arbetslivet, men dessvärre ser inte samhället ut så. Chile lider av ett överflöd av akademiker, Chiles arbetsmarknad kan inte föda alla akademiker som efter fem, sex, sju år av intensiva studier hoppas på en bra anställning. Tråkigt men sant.
Nu ska Ni inte tro att jag anser att bara vi slår igen landets alla små privata universitet så blir allt bra igen. Absolut inte. Men att stänga åtminstone hälften av dessa institutioner är faktiskt nödvändigt för att hjulet mot ett bättre utbildningssystem i Chile ska kunna rulla framåt mot ett resultat. Steg nummer ett är att slå igen eller åtminstone omorganisera en stor del av de privata och rent vinstdrivande universiteten. Det som Chile behöver istället för alla dessa små universitet som pytsar ut akademiker på löpande band är fler yrkesutbildningar. Fler exempelvis elektriker, hantverkare, bilmekaniker, rörmokare, byggnadsarbetare, under- och sjuksköterskor, administratörer osv. osv. En minskning av antalet högre läroverk och fler yrkesutbildningar och dessutom med gratis och kostnadsfri utbildning kommer, anser jag, leda inte bara till ett mer rättsvist utbildningssystem utan även till en kompetenshöjning bland landets akademiker och landets unga samt en säkning av arbetslösheten. Samtidigt som överskottet av akademiker är märkbart, lika märkbart är bristen på kompetent yrkesfolk. Jag har ju tidigare beskrivit hur folk här i norra Chile åker över till Perú för att få saker och ting ordnade, till och med bilen mekas på andra sidan gränsen. Det chilenska samhället skulle må mycket bra av färre akademiker och fler yrkesutbildade och dessutom ett högre utbildningssystem som är kostnadsfritt och välkommet för samtliga som uppfyller kraven på intagning.
Sedan generellt sett, är utbildningsdelen bara en av många delar av det chilenska samhället som behöver förbättras. Vi kan skriva spaltmeter om sjukvården, säkerheten, minimilönen och så vidare… Chile ligger många många och långa steg framför sina grannar här i Sydamerika och det ska man vara stolta och glada för men visst, Chile har kvar att arbeta med. Rätta mig om jag har fel.
För det första lider Chile en av en kraftig inflation av universitet, och i slutändan även en inflation av akademiker. Chile har 14 statliga universitet runt om i landet, varav ett är Universidad de Tarapacá de Arica här i Arica med sina tre campus Velásquez, Saucache och Azapa. Utöver dessa 14 finns långt över 100 privata universitet. Föreställ Er det: i ett land med dryga 17 miljoner invånare finns långt över 100 akademiska institutioner med universitetsstatus. Bara i Arica, med 200 000 invånare, finns 5 stycken: Universidad Santo Tomás, Universidad del Mar, Universidad Los Lagos, Universidad Arturo Prat samt INACAP. Termin efter termin, år efter år, skjutsar dessa universitet ut nybakade akademiker på en arbetsmarknad alltmer bräddfull av desamma. Chiles arbetsmarknad och tillgång på arbeten klarar inte av överflödet av akademiker, punkt slut. Chile har en relativt låg arbetslöshet men ändå går tusentals läkare, advokater, ingenjörer, lärare och journalister utan anställning och med studieskuldberget växande, just på grund av att arbetsmarknaden inte har kapacitet för alla dessa nyutexaminerade akademiker. Skulle man i dagsläget göra utbildningen kostnadsfri skulle man öppna ännu fler kranar som fyller på det redan översvämmade badkaret med droppar av nyutbildade. Visst vore det underbart om alla dessa kunde hitta arbete så fort de tog steget ut i arbetslivet, men dessvärre ser inte samhället ut så. Chile lider av ett överflöd av akademiker, Chiles arbetsmarknad kan inte föda alla akademiker som efter fem, sex, sju år av intensiva studier hoppas på en bra anställning. Tråkigt men sant.
Nu ska Ni inte tro att jag anser att bara vi slår igen landets alla små privata universitet så blir allt bra igen. Absolut inte. Men att stänga åtminstone hälften av dessa institutioner är faktiskt nödvändigt för att hjulet mot ett bättre utbildningssystem i Chile ska kunna rulla framåt mot ett resultat. Steg nummer ett är att slå igen eller åtminstone omorganisera en stor del av de privata och rent vinstdrivande universiteten. Det som Chile behöver istället för alla dessa små universitet som pytsar ut akademiker på löpande band är fler yrkesutbildningar. Fler exempelvis elektriker, hantverkare, bilmekaniker, rörmokare, byggnadsarbetare, under- och sjuksköterskor, administratörer osv. osv. En minskning av antalet högre läroverk och fler yrkesutbildningar och dessutom med gratis och kostnadsfri utbildning kommer, anser jag, leda inte bara till ett mer rättsvist utbildningssystem utan även till en kompetenshöjning bland landets akademiker och landets unga samt en säkning av arbetslösheten. Samtidigt som överskottet av akademiker är märkbart, lika märkbart är bristen på kompetent yrkesfolk. Jag har ju tidigare beskrivit hur folk här i norra Chile åker över till Perú för att få saker och ting ordnade, till och med bilen mekas på andra sidan gränsen. Det chilenska samhället skulle må mycket bra av färre akademiker och fler yrkesutbildade och dessutom ett högre utbildningssystem som är kostnadsfritt och välkommet för samtliga som uppfyller kraven på intagning.
Sedan generellt sett, är utbildningsdelen bara en av många delar av det chilenska samhället som behöver förbättras. Vi kan skriva spaltmeter om sjukvården, säkerheten, minimilönen och så vidare… Chile ligger många många och långa steg framför sina grannar här i Sydamerika och det ska man vara stolta och glada för men visst, Chile har kvar att arbeta med. Rätta mig om jag har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar