Nationaldag

Här har det firats den chilenska nationaldagen veckan lång, därav min frånvaro.

Vi har ätit asado och druckit vin, ätit asado, träffat vänner och familj, ätit mer asado, lyssnat på vacker cueca, varit på Fondas och dansat, ätit empanadas och tittat på militärparader.

I Chile firas nationaldagen den 18 september i minst en vecka,

med samtliga ovan nämnda aktiviteter,

och trots att det hela är mycket trevligt

känns det nästan lite skönt

när köttfrossandet och festligheterna är över

och saker och ting återgår till vanlig vardagslunk.

Men, till syvende och sist: det är såhär en nationaldag ska firas!

 

Jag tog under den patriotiska veckan paus från absolutismen,

så att även jag kunde njuta av en liten Gato Negro till allt kött,

eller en liten Terremoto på Fondan.

11 september i Arica

Såhär högtidlighöll vänstern den 11 september och sin hjälte Salvador Allende utanför Aricas största universitet, Universidad de Tarapacá de Arica.

 

 

 

Resultatet blev, förutom stor materiell skadegörelse, 15 arresterade samt ett antal skadade Carabineros och civila.

 

Ett ganska typiskt vänsterkalas, med andra ord.

Veckans citat

Idag, den 11 september,
på dagen 40 år efter militärkuppen i Chile,

publiceras veckans citat.

 

Observera gärna vem som yttrade detsamma,

i dagens upplaga av dagstidningen La Tercera:

 

"Jag säger inte att min far inte hade fel, men han var en av de som gjorde allra minst fel. Det största felet låg inom vänsterfalangen av Socialistpartiet och de extrema vänstergrupperna som MIR (Movimiento Izquierda Revolucionario - Revolutionära vänsterrörelsen) som ansåg att fabriksockupationer och förstörande av allmän egendom skulle leda till framsteg för vårt land."

 

-Isabel Allende Bussi-

(Dotter till Salvador Allende Gossens, president mellan 1970-1973
Ledamot av Chiles överhus för Partido Socialista de Chile)

Tisdag

De av Er som fortfarande klamrar Er fast vid myten om "global uppvärmning" och "klimathot" samt anser att ännu fler skattemiljarder ska satsas på diverse "klimatsmarta lösningar" kanske behöver tänka om när Ni nu kan begrunda detta. Det verkar som att FN i varje fall kommer att börja lägga om strategin gällande bluffen om "klimatförändringarna".

 

Bara en tanke.

 

Ikväll är det VM-fotboll - igen - och kanske kan vi här i Sydamerika efter kvällens matcher börja bocka av på listan vilka landslag som spelar i VM i Brasilien nästa år. Argentina och överraskningen Colombia leder en haltande grupp och är redan så gott som klara, och kan minst en poäng säkras i respektive bortamatch ikväll tillskriver vi listan med VM-deldagare två aktörer till. Trevligt med colombianskt i VM igen, det var ett tag sedan! Chile ligger trea med Ecuador hack i häl på fjärde plats och Sydamerikanska mästarna Uruguay jagar på en femteplats. Chile spelade i fredags hemma mot Venezuela och vann, mycket säkert, med 3-0. Totalt 5-0 mot Venezuela, som är mer eller mindre uträknade från VM, och revanchen för förlusten i Copa América för två år sedan kan man väl säga är avklarad nu. Den chilenska återhämtningen under förbundskapten Jorge Sampaoli har gått lysande, bland annat inkasserades härommånaden en konfortabel seger i träningsmatchen mot Irak med hela 6-0. Chile har säkrat minst en kvalplats till VM vilket är positivt, men helst av allt ska man ju lyckas kvala direkt. La Roja spelar inte ikväll, på grund av att det i kvalgruppen är ett ojämnt antal lag, vilket får följden att ett lag får stå över i varje omgång. Denna gång är det Chiles tur, och vi får vänta först till oktober och den mycket svåra bortamatchen mot Colombia för att få se La Roja, som dock spelar en vänskapsmatch mot Spanien i Schweiz.

 

Jag lyssnade på Sveriges väl genomförda vinstmatch mot Irland i fredags eftermiddag och det var ett trevligt avslut som bådar gott inför framtiden. I skrivandes stund är det bara en halvtimme innan mötet mot Kazakhstan, vi BORDE ju vinna där. Tycker man.

 

Annars är det fullt förberedande inför nationaldagen den 18 september, som alltid är det redan skogar av flaggor vajande från hustak, balkonger och bilar, nationalmusiken cueca tonar från lokaler och TV-apparater och supermercados tävlar i vem som erbjuder bäst kött och bäst vin. Härligt!

Studier - igen

Universidad La República är en stor bluff.

 

Nja, kanske inte riktigt men närapå. Häromdagen fick vi se den färdigställda läroplanen för den två år långa utbildning som jag hade anmält mig till, och dessvärre så var den så inkomplett och så pseudoetablerad att jag faktiskt hoppade av.

 

Den utbildning som jag hade tänkt att läsa går under namnet "Prevención de Riesgo", och innehåller bland annat juridik, företagsekonomi, administration, arbetsrätt, miljörätt, matematik, etc., inriktat på arbetsvillkor, arbetssäkerhet, analys, risk- och olycksreducering samt miljö.

 

Alla ämnen är roliga, intressanta och nyttiga.

 

Eller rättare sagt så SKA utbildningen innehålla dessa ämnen. Men inte på Universidad La República, som istället valde att schemalägga biologi, kemi, fysik, "Hållbar Utveckling", "Förorening av Luft och Vatten" och något trams som de kallade "Teknisk Design". Detta blandat med endast spillror av administration, juridik och matematik. Med andra ord inte alls det som vi tidigare hade blivit informerade om.

 

Det var istället en perfekt utbildning för vilken miljöpartist som helst.

 

Då kursplanen innehöll mycket lite eller rentav ingenting av det som jag vill, behöver och kan studera så hoppade jag helt sonika av. Jag betalar inte en massa pengar för att studera något som jag inte är intresserad av och som jag inte har någon nytta av i framtida arbetsliv.

 

Trist, irriterat och besviket.

 

Jag börjar bli förbannad på alla dessa bakslag nu.

I knew it

Det finns ett ämne som jag har ältat lite fram och tillbaka via diverse texter här på bloggen genom åren. Ämnet i fråga är relationerna mellan Chile, Bolivia och Perú. Anledningen är helt enkelt att ämnet kombinerar det mesta som jag finner intressant: politik, politisk historia, multilaterala relationer, nationsbygge och gränsdragningar. Och här kommer en text till, ett nytt kapitel i såpoperan ”Goda Grannar”.

 

Denna plats på jorden; Arica och Tarapacá med dess sterila öken, prunkande dalgångar, milsvida stränder och branta klippor som störtar i glittrande hav; utgjorde fram till 1884 en sydlig utpost i Perú, då den efter en väl genomförd militär kampanj tillföll Chile, något som den peruanska nationalkänslan aldrig riktigt kunnat konsolidera. Relationen mellan länderna har sedan dess oficiellt visserligen mest varit god och broderlig, men under ytan har en ömsesidig misstänksamhet och rivalitet hela tiden pyrt, kryddad med militär kapprustning.

 

Något söderut ligger Chiles II:a Region, som fram till 1904 de jure tillhörde Bolivia, men som de facto hade administrerats av Chile sedan 1860-talet. Samma område övergick de jure till chilensk överhöghet och Bolivia lämnades utan kust. Om förlusten av Arica och Tarapacá svider i det peruanska skinnet så är denbolivianska landförlusten för Bolivia ett öppet sår. Relationerna mellan Chile och Bolivia är iskall, om ens det. De diplomatiska förbindelserna bröts nämligen, på bolivianskt initiativ, år 1978 och har inte återupptagits sedan dess.

 

Häromåret gjorde så Perú slag i saken i sina irredentistiska anspråk på chilenskt territorium: man drog Chile inför Internationella Domstolen i Haag. Med påhittade repliker som ”oklara gränsdragningar” och ”orättvisa chilenska fördelar” som alibi hoppas Perú att återfå i alla fall delar av det som gick dem förlorat för snart 130 år sedan: havet.

 

Bolivia var inte sena att haka på trenden att dra Chile inför internationell domstol i hopp om att återfå land. De anledningar som man har angivit för att Chile ska lämna tillbaka en stor del av sina forna områden är mer eller mindre desamma som Perú angav: ”oklara internationella avtal”, ”Chile fick alltför stora fördelar i de avtal som skrevs” och ”Chile visar inte tillräcklig vilja att lösa konflikten”.

 

Då man i Chile fick höra om våra grannländers drag var reaktionen en kombination av självsäker axelryckning och otryggt framtidssiande; Chiles ståndpunkt är att gränserna länderna emellan sedan lång tid tillbaka är klargjorda och internationellt etablerade enligt en mängd ratifierade avtal och att inget annat finns att tillägga. Samtidigt kommenterades det, på hög nivå, vilket som skulle bli framför allt peruanernas nästa drag, att kräva tillbaka hela Arica via en liknande internationell spelplan?

 

Och det är precis vad Perú nu vill göra. Perú planerar nu att anmäla Chile till FN för att få tillbaka regionen Arica, med exakt samma alibi som tidigare: ”oklara gränsdragningar”, ”tidigare avtal är till peruansk nackdel” och ”Chile STAL området”.

 

Jag kommer, vare sig Ni vill eller inte, att återkomma om detta ämne.

 

Jag visste redan 2011, när Perú offentliggjorde anmälan gällande de marítima gränserna i Haag mot Chile, att de inom kort skulle kräva tillbaka hela Arica och Tarapacá.

 

Men det hör egentligen inte till saken. Jag vill bara visa mig duktig.

 

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka

 

"Vad var det jag sa?"

Senaste nytt

God morgon, det var ett tag sedan nu.

 

Här är det så bra så. Men en del har också hänt på denna sidan Världen, här följer lite kortfattade rapporter om det senaste.

 

Bilen - Jag har köpt en bil. För två veckor sedan var jag och svåger Ives nere i Iquique och dess tullfria zon för att köpa en direktimporterad bil. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att införskaffa ett större, säkrare och bekvämare åkdon när vår dotter hade fötts att lotsa runt familjen i. Vår vita Honda Civic  är som en trogen vän och gamla Bettan har tjänat oss kopiöst genom åren men allt har tyvärr ett slut. Så planen var en större och lite nyare bil när nattbussen till Iquique rullade iväg genom Atacamas mångfacetterade biotop. Och jadå svågern och jag åkte tillbaka till vårt Arica i, och med mig som stolt ägare till, en Kia Sorento Limited. Bilder kommer!

 

Bäbisen - Vår ögonstenen Francisca är en lugn liten flicka som äter duktigt och sover länge och gott på natten. Snart två månader fyllda är hon mer och mer vaken, mer medveten för varje dag som går, fixerar blicken på mammas och pappas ansikten och utforskar sin lilla värld allt mer och mer. Hon väger lite dryga fyra kilo, enligt vår egen grova vägning häromdagen, vi har tid på BVC om en vecka igen för en mer exakt viktuppskattning.

 

Perú och Bolivia - Våra grannländer vill åt chilenskt territorium, men det var väl ingen nyhet. Jag berättar snart mer om det senaste i den historien.

 

Santiago - Om en månad, exakt, åker vi ner till huvudstaden för diverse ärenden. Vi passar där på att möta upp mina kära föräldrar som kommer på besök. Un börjar vi räkna ner dagarna!

 

Universitetet - Jag är återigen tillbaka i skolbänken. Dock inte på det byråkratiska och föga flexibla INACAP där jag läste ekonomi förra året utan på Universidad La República, ett privat lärosäte där jag un läser riskanalys. Igår kväll hade vi introduktion och vi fick dar veta den preliminära kursplanen som innehåller juridik och en hel del matematik. Jag kommer inte undan min Nemesis, verkar det som.