Det är fredag kväll i Arica, Chile. Klockan är nu ganska exakt åtta på kvällen, en behaglig 20-22-gradig värme ligger över staden och solen har precis gått ner över Stilla Havets azurblå böljor. Det bränner i ansiktet efter en timmes promenad längs vattnet som jag tog tidigare i förmiddags. Middagen puttrar på spisen och svala brisar får gardinerna att dansa i rummet där jag sitter nu och skriver en kvällstext om egentligen ingenting. Och här sitter jag och dricker varm glögg. Hittade ett paket med glöggkryddor som hade blivit kvar sedan i julas och jag svängde tidigare ihop en kastrull med rödvin, socker, en skvätt akvavit och en påse pomerans, kanel och kryddnejlikor. Julstämningen är väl kanske inte på topp men visst, smaken av sött kryddat varmt vin får tankarna att fara iväg mot 24 december och jullunch, 25 december och lutfisk, 26 december och kalkonmiddag hos släkten. Minns när vi drack glögg i julas härnere, när det var så varmt att det knappt gick att andas och jag bjöd på varm sprit i bekväma dricksglas… vi svettades floder men populärt var det!
Imorgon fyller minsta sobrinan Carolina tre år och då blir det barnkalas. Jesus vilket kalas det kommer bli… förrutom hyrd lokal, 50 (!!) inbjudna ungar från grannskapet och dagis med föräldrar och en jädrans clown som ska uppträda. Hoppas jag inte blir uppdragen på scenen som senast då det var barnkalas med inhyrd pellejöns som spexade… Hur som helst, Carolina är en jätterar liten tjej och självklart unnar jag henne ett roligt kalas, men är inte detta lite överdrivet? Jag och Gabriela har sagt att vi ska bjuda på clownen som present (cirka 400 kr) och vi ska såklart hjälpa till imorgon med att dekorera lokalen, blåsa balonger och liknande men hur mycket kommer Carolina själv minnas av detta om ett par år? Jag hade själv valt att lägga pengar och resurser på ett fint kalas när eventuella framtida barn fyller kanske 5 eller 7 år, då huvudpersonen för festligheterna kan minnas och njuta av kalaset lite mer. Men det är inte jag som bestämmer och det blir säkert trevligt. Själv ser jag dock mest fram emot asadon för de vuxna på kvällen…
På tal om sobrinas: igår hade vi svärmor och Fiorenza över på en kopp kvällsté. Jättetrevligt allting, sväran var glad att få träffa oss igen och Fiorenza var överlycklig över att komma och hälsa på, hjälpte till att duka och diska (nåja hon försökte i alla fall). Efter middagen gick jag och Fiorenza ut till lekplatsen som vi har i kvarteret så hon kunde springa runt och åka lite rutschkana medan Gabriela umgicks med sin mamma här hemma. När det så var dags för dem att åka hem sa Fiorenza: ”No! Me quiero quedar con mi tío Fredi!” (Nej! Jag vill stanna kvar med morbror Fredi!)
Suck… den lilla tjejen har mitt hjärta i sina små händer.
Imorgon fyller minsta sobrinan Carolina tre år och då blir det barnkalas. Jesus vilket kalas det kommer bli… förrutom hyrd lokal, 50 (!!) inbjudna ungar från grannskapet och dagis med föräldrar och en jädrans clown som ska uppträda. Hoppas jag inte blir uppdragen på scenen som senast då det var barnkalas med inhyrd pellejöns som spexade… Hur som helst, Carolina är en jätterar liten tjej och självklart unnar jag henne ett roligt kalas, men är inte detta lite överdrivet? Jag och Gabriela har sagt att vi ska bjuda på clownen som present (cirka 400 kr) och vi ska såklart hjälpa till imorgon med att dekorera lokalen, blåsa balonger och liknande men hur mycket kommer Carolina själv minnas av detta om ett par år? Jag hade själv valt att lägga pengar och resurser på ett fint kalas när eventuella framtida barn fyller kanske 5 eller 7 år, då huvudpersonen för festligheterna kan minnas och njuta av kalaset lite mer. Men det är inte jag som bestämmer och det blir säkert trevligt. Själv ser jag dock mest fram emot asadon för de vuxna på kvällen…
På tal om sobrinas: igår hade vi svärmor och Fiorenza över på en kopp kvällsté. Jättetrevligt allting, sväran var glad att få träffa oss igen och Fiorenza var överlycklig över att komma och hälsa på, hjälpte till att duka och diska (nåja hon försökte i alla fall). Efter middagen gick jag och Fiorenza ut till lekplatsen som vi har i kvarteret så hon kunde springa runt och åka lite rutschkana medan Gabriela umgicks med sin mamma här hemma. När det så var dags för dem att åka hem sa Fiorenza: ”No! Me quiero quedar con mi tío Fredi!” (Nej! Jag vill stanna kvar med morbror Fredi!)
Suck… den lilla tjejen har mitt hjärta i sina små händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar