Sitter och kollar på TV4-Nyheterna om just det som jag skrev om tidigare, och Socialdemokraternas talesman Thomas Östros förfäras över kommunminister Mats Odells uttalande. Han kräver inte bara en tydlig ursäkt av Mats Odell, utan dessutom anser karln att "De borgerliga partiledarna bör omedelbart sätta sig ner och prata om sin etik och moral."
Det är ju så man baxnar, men egentligen inte så förvånande.
Ty det är bara ytterligare en besserwisser-replik från den översittande svenska socialdemokratin, som tydligen alltid ska veta och som alltid ska känna sig tvungna att tukta och tillrättavisa så fort något dyker upp som avviker från det normala och det politiskt korrekta.
En sådan uppmaning ger man till mellan- och högskolebarn som inte har lärt sig sin skolas regler!
När man tänker efter så är det uppenbart att den ene efter den andre inom den rödgröna röran inte inser att de gör bort sig genom sådana och liknande uttalanden. Det är ju i och för sig positivt och glädjande att se vänsterkartellen sjunka ännu djupare, men jag har svårt att se att resten av landet anser samma sak.
tisdag 27 april 2010
Dagens citat
"Det är en ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket."
Mats Odell, kommunminister
Kommentar: Ha ha ha ha! Helt lysande! I två meningar har vår kommunminister beskrivit den rödgröna röran på ett mycket talande och ganska roligt sätt, nämligen oansvarigt slöseri och stora ogenomtänkta utlägg för snabb tillfredsställelse och där folket till slut får betala. Att röran dessutom styrs av en godisälskande skattefifflare som inte drar sig för att köpa just Toblerone på statens kort gör ju inte saken bättre. Tack Mats!
Mats Odell, kommunminister
Kommentar: Ha ha ha ha! Helt lysande! I två meningar har vår kommunminister beskrivit den rödgröna röran på ett mycket talande och ganska roligt sätt, nämligen oansvarigt slöseri och stora ogenomtänkta utlägg för snabb tillfredsställelse och där folket till slut får betala. Att röran dessutom styrs av en godisälskande skattefifflare som inte drar sig för att köpa just Toblerone på statens kort gör ju inte saken bättre. Tack Mats!
Fotbolls-VM
Såhär i sjukdomstider
tänkte jag i brist på uppdateringar
publicera en text som jag skrev
efter att ha sett lottningen
till Fotbolls-VM 2010.
Jag har rangordnat lagen
efter vad jag tycker om dem.
Observera att det är inte vad jag TROR,
utan vilka jag personligen HÅLLER PÅ,
som ligger till grund för denna lista.
Håll till godo:
1. Chile
Obvio po
2. Argentina
Argentina med en viss Diego Armando Maradona.... Ring a bell?? Tror visserligen att han som fältherre på plan för ett par kilo sedan gjorde bättre ifrån sig än vad han kommer göra nu vid sidan av planen. Men observera: Albocelestes har MARADONA i laget igen. Och man behöver ha bott i Argentina för att förstå vilken levande gud den mannen är. Dessutom har jag en stor del av mitt hjärta kvar bland Jujuys berg och dalar, bland utsökta asados och goda Mendoza-viner och mate-drickande. Bland tangoklubbar och música andina. Och bland vänner och familj i San Salvador, på Acrópolis Megadisco, på Club Mexicana, på förfesterna hemma hos Hernán. Och bland resor norrut till Purmamarca och Tilcara.............
3. Danmark
I brist på blågult medelmåttligt deltagande önskar jag våra grannar all succé
4. Tyskland
Nordeuropas giganter. Ger aldrig upp, kan vinna hela VM, kan besegra alla lag. Unnar dem en framgång dessutom, det var ett tag sedan sist. OK, trea i VM 2006 men det var på hemmaplan med 80 000 fulla och skogstokiga tyskar på läktarna
5) Paraguay
Har alltid gillat dem sedan hjälten Chilavert och deras heroiska kamp i VM 1998. Paraguay är kontinentens i särklass fattigaste land men deras landslag lyckas år efter år ta sig högt i kvalet och sedan gör de riktigt bra ifrån sig i turneringen (undantag VM 2006). Chilavert har lagt handskarna på hyllan och är numera expertkommentator i paraguayansk TV, men han är världens genom tiderna bästa målvakt. Punkt
6. Mexico
Jag gillar Mexico faktiskt. Latinamerikas trevligaste landslag när de är på det humöret, och det är de ganska ofta. Landet i sig är ett sorgligt kapitel, på god väg att bli regionens nya Colombia men de har ett kul lag och trevliga supportrar. Men vad skulle Svennis där att göra egentligen??
7) Australien
Ett helt underbart land och ett trevligt lag! Har varit så nära så nära i flera decennier att lyckas kvala in till VM men fallit på mållinjen. Men så äntligen lyckades man ta sig till VM 2006, där de visade sig vara en trevlig bekantskap. Känner sympati för dem dessutom med tanke på hur de åkte ur förra VM också
8) England
Gjorde mycket bra ifrån sig i kvalet och kan de bara hålla den standarden så har vi en definitiv semifinalkandidat här. De har också börjat spela en ganska underhållande fotboll och kan deras supportrar sköta sig tror jag att England kan bli riktigt framgångsrika i VM
9) Honduras
Latinamerikas underdog! Halkade in på ett bananskal från Chiquitas bananodlingar i Centralamerikas sista kvalomgång men det var inte oförtjänt, de spelar faktiskt en riktigt bra fotboll också. Totalt underlägsna naturligtvis men ändå kul att de kom med. Y honduranos: Espero que ganen todos sus partidos, menos el contra Chile! =)
10. Nya Zeeland
Ganska häftigt ändå!
11 - 27. Holland, Frankrike, Schweiz, Slovenien, Slovakien, Serbien, Grekland, Algeriet, Ghana, Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun, Sydafrika, Sydkorea, Japan, USA, Uruguay
Utan någon som helst rangordning. Dessa lag säger mig varken bu eller bä
28. Spanien
Har aldrig gillat dem. Visserligen är deras liga världens bästa (ja, det är den) och deras landslag är mycket trevliga att titta på. Men ändå, jag har aldrig gillat dem
29. Portugal
Samma sak här, har aldrig gillat dem, förrutom i EM 2000 då de spelade en helt underbar fotboll (jag har nog aldrig sett ett lag spela bättre i någon turnering förresten). Tyvärr har de ganska få bra dagar nuförtiden och de verkar mest ägna tiden på planen åt att mygla och filma
30) Brasilien
Nu höjer nog många på ögonbrynen. Men nej, jag gillar inte Brasiliens landslag. Inte det minsta. Världens mest överskattade landslag enligt min uppfattning (trots sina 5 segrar), och varför tycker hela världen helt plötsligt om dem?? Ja jag vet, de kan samba sig igenom hela turneringen till ett sjätte VM-guld, men helst inte
31. Nordkorea
Egentligen önskar man väl det stackars nordkoreanska folket all lycka och framgång. Men ändå... Jag kan dra upp en hel del argument till att jag önskar dem stordäng i alla sina matcher, men bara det faktum att INGEN nordkorean får åka till Sydafrika för att titta på sitt älskade landslag för att pajasen som kallas "den käre ledaren" har beslagtagit de 12 000 biljetter som de blev tilldelade säger klart att detta skitland inte har i något VM att göra överhuvudtaget
32. Italien
Jag vet. Att älska fotboll och ogilla Italien är väl som att svära i kyrkan, eller att älska att gå på sydamerikanska asados och ogilla kött. Eleganterna, "världens bästa liga" enligt vissa, Totti, Cannavaro, Pirlo, Buffon och alla de andra. Jag vet allt det där. Men jag tycker inte om dem! Jag tycker inte om deras defensiva feglir, deras maskande, myglande, filmande och lipande. Jag avskyr deras självgodhet, överlägsenhet och deras rakade ben. Och framför allt avskyr jag deras TUR och att de ALLTID ska vinna eller gå vidare enbart på sin TUR. Italien åkte på lång skandinavisk 2 - 2-näsa i EM 2004 och jag önskar verkligen att något liknande händer i år igen
tänkte jag i brist på uppdateringar
publicera en text som jag skrev
efter att ha sett lottningen
till Fotbolls-VM 2010.
Jag har rangordnat lagen
efter vad jag tycker om dem.
Observera att det är inte vad jag TROR,
utan vilka jag personligen HÅLLER PÅ,
som ligger till grund för denna lista.
Håll till godo:
1. Chile
Obvio po
2. Argentina
Argentina med en viss Diego Armando Maradona.... Ring a bell?? Tror visserligen att han som fältherre på plan för ett par kilo sedan gjorde bättre ifrån sig än vad han kommer göra nu vid sidan av planen. Men observera: Albocelestes har MARADONA i laget igen. Och man behöver ha bott i Argentina för att förstå vilken levande gud den mannen är. Dessutom har jag en stor del av mitt hjärta kvar bland Jujuys berg och dalar, bland utsökta asados och goda Mendoza-viner och mate-drickande. Bland tangoklubbar och música andina. Och bland vänner och familj i San Salvador, på Acrópolis Megadisco, på Club Mexicana, på förfesterna hemma hos Hernán. Och bland resor norrut till Purmamarca och Tilcara.............
3. Danmark
I brist på blågult medelmåttligt deltagande önskar jag våra grannar all succé
4. Tyskland
Nordeuropas giganter. Ger aldrig upp, kan vinna hela VM, kan besegra alla lag. Unnar dem en framgång dessutom, det var ett tag sedan sist. OK, trea i VM 2006 men det var på hemmaplan med 80 000 fulla och skogstokiga tyskar på läktarna
5) Paraguay
Har alltid gillat dem sedan hjälten Chilavert och deras heroiska kamp i VM 1998. Paraguay är kontinentens i särklass fattigaste land men deras landslag lyckas år efter år ta sig högt i kvalet och sedan gör de riktigt bra ifrån sig i turneringen (undantag VM 2006). Chilavert har lagt handskarna på hyllan och är numera expertkommentator i paraguayansk TV, men han är världens genom tiderna bästa målvakt. Punkt
6. Mexico
Jag gillar Mexico faktiskt. Latinamerikas trevligaste landslag när de är på det humöret, och det är de ganska ofta. Landet i sig är ett sorgligt kapitel, på god väg att bli regionens nya Colombia men de har ett kul lag och trevliga supportrar. Men vad skulle Svennis där att göra egentligen??
7) Australien
Ett helt underbart land och ett trevligt lag! Har varit så nära så nära i flera decennier att lyckas kvala in till VM men fallit på mållinjen. Men så äntligen lyckades man ta sig till VM 2006, där de visade sig vara en trevlig bekantskap. Känner sympati för dem dessutom med tanke på hur de åkte ur förra VM också
8) England
Gjorde mycket bra ifrån sig i kvalet och kan de bara hålla den standarden så har vi en definitiv semifinalkandidat här. De har också börjat spela en ganska underhållande fotboll och kan deras supportrar sköta sig tror jag att England kan bli riktigt framgångsrika i VM
9) Honduras
Latinamerikas underdog! Halkade in på ett bananskal från Chiquitas bananodlingar i Centralamerikas sista kvalomgång men det var inte oförtjänt, de spelar faktiskt en riktigt bra fotboll också. Totalt underlägsna naturligtvis men ändå kul att de kom med. Y honduranos: Espero que ganen todos sus partidos, menos el contra Chile! =)
10. Nya Zeeland
Ganska häftigt ändå!
11 - 27. Holland, Frankrike, Schweiz, Slovenien, Slovakien, Serbien, Grekland, Algeriet, Ghana, Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun, Sydafrika, Sydkorea, Japan, USA, Uruguay
Utan någon som helst rangordning. Dessa lag säger mig varken bu eller bä
28. Spanien
Har aldrig gillat dem. Visserligen är deras liga världens bästa (ja, det är den) och deras landslag är mycket trevliga att titta på. Men ändå, jag har aldrig gillat dem
29. Portugal
Samma sak här, har aldrig gillat dem, förrutom i EM 2000 då de spelade en helt underbar fotboll (jag har nog aldrig sett ett lag spela bättre i någon turnering förresten). Tyvärr har de ganska få bra dagar nuförtiden och de verkar mest ägna tiden på planen åt att mygla och filma
30) Brasilien
Nu höjer nog många på ögonbrynen. Men nej, jag gillar inte Brasiliens landslag. Inte det minsta. Världens mest överskattade landslag enligt min uppfattning (trots sina 5 segrar), och varför tycker hela världen helt plötsligt om dem?? Ja jag vet, de kan samba sig igenom hela turneringen till ett sjätte VM-guld, men helst inte
31. Nordkorea
Egentligen önskar man väl det stackars nordkoreanska folket all lycka och framgång. Men ändå... Jag kan dra upp en hel del argument till att jag önskar dem stordäng i alla sina matcher, men bara det faktum att INGEN nordkorean får åka till Sydafrika för att titta på sitt älskade landslag för att pajasen som kallas "den käre ledaren" har beslagtagit de 12 000 biljetter som de blev tilldelade säger klart att detta skitland inte har i något VM att göra överhuvudtaget
32. Italien
Jag vet. Att älska fotboll och ogilla Italien är väl som att svära i kyrkan, eller att älska att gå på sydamerikanska asados och ogilla kött. Eleganterna, "världens bästa liga" enligt vissa, Totti, Cannavaro, Pirlo, Buffon och alla de andra. Jag vet allt det där. Men jag tycker inte om dem! Jag tycker inte om deras defensiva feglir, deras maskande, myglande, filmande och lipande. Jag avskyr deras självgodhet, överlägsenhet och deras rakade ben. Och framför allt avskyr jag deras TUR och att de ALLTID ska vinna eller gå vidare enbart på sin TUR. Italien åkte på lång skandinavisk 2 - 2-näsa i EM 2004 och jag önskar verkligen att något liknande händer i år igen
torsdag 22 april 2010
I Sverige...
... äter man lunch klockan elva. KLOCKAN ELVA!
... äter man kötträtter med sylt.
... råder dödens tystnad i hissar. En konversation kan pågå fram tills dess man kliver in i hissen och återupptas när man kliver ur, men UNDER hissfärden råder fullkomlig tystnad.
... är vädret alltid dåligt. Antingen tycker folk att det är alldeles för kallt, alldeles för varmt, alldeles för mulet, alldeles för soligt, alldeles för regnigt, alldeles för torrt.......
... får folk dåligt samvete om man slänger lite glas eller papper i soporna. ALLT ska sorteras och återvinnas.
... tar folk fram cykeln och cyklar till jobbet i full snöstorm.
... är det oerhört oförskämt att komma två minuter försent till en avtalad tid.
... får man höga böter om man inte har bilbältet på i baksätet. Samtidigt är det tillåtet för föraren att prata i mobiltelefon i 110 km/h på motorvägen.
... tar dagen slut klockan sex på eftermiddagen.
... uppfattas man som gravt alkoholberoende om man unnar sig ett glas vin eller en öl till lunchen.
... tilltalar man helt okända människor för "hörrudu".
... är det faktum att man inte tar av skorna inomhus en giltig orsak till att säga upp en bekantskap.
... är det fullt accepterat att amma sin unge mitt inne i en restaurang.
... äter man kötträtter med sylt.
... råder dödens tystnad i hissar. En konversation kan pågå fram tills dess man kliver in i hissen och återupptas när man kliver ur, men UNDER hissfärden råder fullkomlig tystnad.
... är vädret alltid dåligt. Antingen tycker folk att det är alldeles för kallt, alldeles för varmt, alldeles för mulet, alldeles för soligt, alldeles för regnigt, alldeles för torrt.......
... får folk dåligt samvete om man slänger lite glas eller papper i soporna. ALLT ska sorteras och återvinnas.
... tar folk fram cykeln och cyklar till jobbet i full snöstorm.
... är det oerhört oförskämt att komma två minuter försent till en avtalad tid.
... får man höga böter om man inte har bilbältet på i baksätet. Samtidigt är det tillåtet för föraren att prata i mobiltelefon i 110 km/h på motorvägen.
... tar dagen slut klockan sex på eftermiddagen.
... uppfattas man som gravt alkoholberoende om man unnar sig ett glas vin eller en öl till lunchen.
... tilltalar man helt okända människor för "hörrudu".
... är det faktum att man inte tar av skorna inomhus en giltig orsak till att säga upp en bekantskap.
... är det fullt accepterat att amma sin unge mitt inne i en restaurang.
söndag 11 april 2010
Arica - Machu Picchu, día 4
En el 4to día de nuestro viaje llegué por fin al lugar
que me había esperado desde la infancia.
En la noche salimos al centro cusqueño
Después de haber cenado en McDonalds
Allí fueron también los dos que nos habían dejado dos días anteriores.
Mejor no cuento mas sobre ESE tema.
Gabriela y yo nos fuimos del pub cuando al final
El 20 de febrero 2009
Dónde estaban Ustedes?
que me había esperado desde la infancia.
Cusco - Qusqu - Cuzco.
El ombligo del mundo.
La sagrada capital del imperio incaico
Tawantinsuyo.
Yo estaba por fin en Cusco. Y a mi lado
la persona mas querida del mundo para mi.
No lo podía creer. Me encontré al fin en Cusco con la Gabriela
y ahora ninguna molestia guatal o falta de oxígena me podía parar!
Llegamos el grupo en la mañana a la ciudad. En el bus
también nos encontramos con Nadia de Barcelona
que andaba recorriendo todo el Perú
pero que al final nos acompañó a Arica.
Yo había dormido toda la noche en el bus
y todavía me sentía un podo debil.
Especialmente porque Cusco está situado
a 3300 metros sobre el nivel del mar.
Cusco a primera vista desde el bus
cuando entramos en los barrios mas lejanos del centro
parecía como una ciudad muy fea.
Y lamentablemente Cusco ES una ciudad muy fea.
El centro de la ciudad es maravilloso.
Absolutamente maravilloso,
y para mi un lugar casi sagrado.
El resto de la ciudad es, como dicho, muy feo.
Nos instalamos en un hostal central,
solo a unas cuadras del centro
y comencé a conocer el lugar que tanto me había fascinado desde infancia.
y comencé a conocer el lugar que tanto me había fascinado desde infancia.
Después de haber descansado un rato
salimos al centro para pasear.
Por fin pude yo ver, tocar, SENTIR un edificio incaico. Un hallazgo vivo de la historia.
Con mis propias manos me hice parte de la historia misma.
Fue un momento casi religioso.
Como decía, el centro de Cusco es maravilloso.
Ruinas de la época incaica, sobre cuales se han construido
iglesias, catedrales o edificios al estilo europeo.
Los incas siguen presentes en Cusco
tras todas las construcciones que hay
en su antigua capital.
Según la historia oficial
fueron los españoles que reconstruyeron Cusco
al estilo europeo después de haber derrotado
a Tawantinsuyo y después de haber asesinado
miles y otros miles de indígenas,
y después de haber destruido la ciudad
en su búsqueda sucia
de riquezas no pertenecientes a ellos.
Pero la historia es según conforme:
Los españoles bajo el chanchero Francisco Pizarro
sí derrotaron al imperio Tawantinsuyo,
sí asesinaron miles y otros miles de indígenas,
sí destruyeron a Cusco en su búsqueda sucia de riquezas.
Pero los que reconstruuyeron a la ciudad
fueron INDÍGENAS. ESCLAVOS INDÍGENAS.
Fueron los AMERICANOS que reconstruyeron
a la ciudad al estilo europeo.
Ningún europeo asesino y cobarde
se esforzó mas que levantar el látigo
durante la reconstrucción de la antigua capital incaica.
Volviendo al tema.
Durante el día caminabamos en el centro,
miramos, sacamos fotos. Costumbres de un típico turista.
En la tarde volvimos al hotel para juntar el grupo.
Dos de los chicos habían encontrado una agencia de viajes
que el día siguiente nos llevaría a Machu Picchu,
y fuimos a pagar los pasajes.
En la noche salimos al centro cusqueño
para cenar y para entoncrar alguna diversión nochera.
Después de haber cenado en McDonalds
nos juntamos fuera de la catedral
y fuimos a un pub en el centro para tomar un par de tragos.
Allí fueron también los dos que nos habían dejado dos días anteriores.
Mejor no cuento mas sobre ESE tema.
Todavía me hace enojar.
Perdóname G. Tú sabes a qué me refiero y por qué otra vez te pido disculpas.
Gabriela y yo nos fuimos del pub cuando al final
las conversaciones con los demás no nos dieron nada de entretención.
Y volvimos al hotel para descansar para el día siguiente,
cuando al final llegaríamos al meta principal del viaje.
El 20 de febrero 2009
yo estuve en la capital del imperio Tawantinsuyo
con la persona mas importante de mi vida.
Dónde estaban Ustedes?
onsdag 31 mars 2010
Arica - Machu Picchu, día 3
Queridos lectores / Kära läsare:
Imaginense el siguiente escenario:
Seguimos en el micro yendo por los caminos sub-desarrollados que nos llevó mas y mas hacia la eternidad. El paisaje de desierto nunca acababa. En el micro dormíamos, hablabamos, miramos el desierto. Yo me sentía mal, bastante mal. Los malos caminos tampoco ayudaban en mejorar mi estado.
Por fin dejamos el desierto y comenzamos a subir a los cerros. El medio ambiente cambió drasticamente. Paramos en otro pueblo en medio de nada para tomar una pausa. El silencio y el aire fresco de aquel pueblo me hizo sentir mucho mejor.
No me acuerdo como se llamaba el pueblo, o exactamente dónde queda. Pero estuvo muy bonito el lugar. Hubo un señor con un águila en la plaza. Nos prestó su ave para que sacaramos fotos.
Andan con un poquito de resaca de la noche anterior. Están un poco enfermos también por la falta de oxígena. Y más encima andan con molestias del estómago. En este estado van a un tour de un dia en el campo peruano. En donde, si tienen suerte, los caminos mejores son hechas de gravilla. En este estado anduve yo durante el tercer día de nuestro viaje. Y justamente aquel día me llevaron lejos de la civilización. Arriba en los Andes hacia el Cañon del Colca.
Nos despertaron a las 4 de la madrugada. Fuimos como zombies al micro y todos dormíamos mientras yendo. Nos despertaron un poco despúes, no me acuerdo cuando, para desayunar. Paramos en un pueblito sin nombre ubicado en medio de nada donde el cristianismo todavía no había llegado y donde la gente admiraba los "milagros técnicos" como la rueda y el fuego. Comimos el pan con mermelada y tomamos el té allí en el pueblo. Yo tomé mi te de coca para tranquilizar mi estómago, y masticaba las hojas sin que me hicieran efecto.
Seguimos en el micro yendo por los caminos sub-desarrollados que nos llevó mas y mas hacia la eternidad. El paisaje de desierto nunca acababa. En el micro dormíamos, hablabamos, miramos el desierto. Yo me sentía mal, bastante mal. Los malos caminos tampoco ayudaban en mejorar mi estado.
Por fin dejamos el desierto y comenzamos a subir a los cerros. El medio ambiente cambió drasticamente. Paramos en otro pueblo en medio de nada para tomar una pausa. El silencio y el aire fresco de aquel pueblo me hizo sentir mucho mejor.
No me acuerdo como se llamaba el pueblo, o exactamente dónde queda. Pero estuvo muy bonito el lugar. Hubo un señor con un águila en la plaza. Nos prestó su ave para que sacaramos fotos.
El viaje siguió hacia el Cañón. Perú tiene un paisaje maravilloso. Absolutamente espectacular. Cerros altos, valles verdes, cielo azul, y un sol brillante. Una explosión de contrastes. Una paleta lleno de colores de todos tipos.
Llegamos al cañón al final. Hermoso.
Nos habían dicho que ibamos a ver condores. Pero lo mas cerca de ver ese ave Apu Kuntur fue esto:
Me hubiera gustado quedarme un poco mas en esa región pero ya era de tarde y nos faltaban cosas para ver. Tuvimos que irnos y llegamos a unas termas donde los niños se bañaban. Yo no, se me había vuelto mi mal estado. Decidí no bañarme en las termas, aunque se veían ricas.
Después lo único que faltaba
era volver al hostal.
El viaje de vuelta a Arequipa
fue largo.
Muy largo.
Tras el desierto
tras NADA
en aquellos caminos de gravilla,
llenos de agujeros
ibamos.
Volvimos al hostal tarde en la noche,
tan cansados tan cansados.
Lo único que quería hacer
era acostarme en una cama.
Pero tuvimos que irnos
casi inmediatamente
al terminal de buses
para alcanzar con el bus
que durante toda la noche
nos llevaría a la capital sagrada
del Imperio Inca.
El centro de Tawantinsuyo.
Cusco.
tisdag 30 mars 2010
söndag 28 mars 2010
Arica - Machu Picchu día 2
Nos despertamos tarde esta mañana en el hostal en Arequipa.
Gabriela y yo fuimos otra vez a la plaza para encontrar algo para desayunar.
Nos sentamos en casi el mismo lugar que la noche anterior
Pero no me importaba tanto.
Gabriela y yo fuimos otra vez a la plaza para encontrar algo para desayunar.
Estaba casi por llover, era un día todo gris y húmedo.
Las gotas de lluvia todavía se agarraban
en las nubes bajas que cubría la ciudad
pero se notaba que estaban perdiendo su agarro
y pronto caerían hacia el suelo.
Nos sentamos en casi el mismo lugar que la noche anterior
donde habíamos cenado. Ahora veíamos la ciudad
y su centro en luz de día.
Debe haber sido por el atmósfero llovioso
que bañaba la ciudad pero ahora Arequipa
parecía como una ciudad muy gris.
Lindos edificios sí, pero gris.
Pero no me importaba tanto.
Yo estaba con la sol de mi vida a mi lado.
Ella me alimenta con su luz.
Pedimos un rico desayuno en el balcón
en la plaza donde se ubicaba el restaurante.
Nos trajeron una mezcla de cosas ricas,
hubo comida "normal" para desayunar
como huevos, té, café, jugo y pan con mermelada.
Pero también hubo comida típicas de la región,
té de coca, quesillo, carne de llama y "cancha" osea choclo seco.
Nosotros dos caminabamos en el centro
durante un par de horas después de comer
y nos hacíamos los turistas.
Fuimos al mercado central
donde compramos coca para masticar en el viaje,
yo me compré un par de zapatos
aptos para caminar en los cerros
y también nos comprabamos unos abrigos
para mantener el calor arriba en la altura.
La lluvia caía cuando volvimos al hostal.
Nos juntamos con el resto del grupo en el hostal.
Decidimos quedarnos otro día en Arequipa
para ir en un tour al Cañón del Colca.
Admito que yo no tenía muchas ganas
de ir a ese viajecito
y perder un día entero en llegar a Cusco,
pero obviamente
no me arrepiento ahora de haber ido.
Mandamos a dos de los chicos
a comprar los pasajes.
En la tarde también ocurrió la primera
(y la única también)
pelea en el grupo.
Una pelea que llegó a una separación del grupo.
Dos personas decidieron seguir viajando ellos solos,
según ellos porque nosotros demás
los "habiamos ignorado".
Nada serio.
Solo tan ridículo.
Nosotros el resto,
un poco tristes y desepcionados
por la separación de aquellas dos personas,
igual jamás dejamos la idea
de seguir viajando.
Hicimos una pequeña fiesta
en la noche en el hostal para mantener el ánimo.
Yo me dormí temprano aquella noche.
A las 4 de la madrugada
partió el micro
que nos llevó al Cañón del Colca.
lördag 27 mars 2010
Arica - Machu Picchu, día 1
El primer día en el viaje que nos iba a llevar hacia la ciudad incáica de Machu Picchu
comenzó para mi con la Gabriela abriendo la puerta de mi dormitorio saludándome románticamente con un tierno "Dale!".
Preparamos lo último, desayunamos y nos llevaron al terminal de buses de Arica.
Un par de niños (suecos obvio) comían de una ensalada
En la noche volvimos al hostal, satisfechos
comenzó para mi con la Gabriela abriendo la puerta de mi dormitorio saludándome románticamente con un tierno "Dale!".
Como habiamos estado de carrete la noche anterior se puede decir
que no tuve tantas ganas de levantarme de la cama a
pesar de que ibamos a un lugar que para mi era sagrado.
Un lugar que tanto me había fascinado desde la infancia.
Preparamos lo último, desayunamos y nos llevaron al terminal de buses de Arica.
Estuvimos una hora esperando a los demás, rodeados por miles de taxistas
ofreciéndonos de sus servicios automovilarios. Nos sentamos al final
en el pequeño bus que nos llevó al primer meta en la etapa
a las ruinas escondidas en los Andes.
Llegamos a Tacna. La ciudad mas austral del Perú.
Hasta 1929 la ciudad mas nortina de Chile.
Tacna.
Capital de la Confederación Perú-Boliviana bajo el general boliviano Santa Ana.
Escena de una batalla entre Perú y Chile en 1880, y a partir de aquel año parte de Chile. Devuelta a Perú en 1929 y ahora conciderada en Perú como la "Ciudad herócia"
tras su resistencia a los varios intentos chilenos
de asimilar e incorporar la ciudad en la sociedad chilena.
Tacna es bastante feo.
Después de haber comprado los pasajes a la segunda etapa en el camino, Arequipa,
decidimos ir al centro taceño para almorzar.
Hacía un calor infernal.
Encontramos un lugar que parecía agradable en el mercado central.
En Suecia los "expertos" siempre nos dicen que jamás
hay que comer verduras en el "Tercer Mundo".
Yo hacía caso a los "expertos" de mi país y me comí un lomo saltado,
plato típico de aquella región. Llegó a ser mi alimiento principal durante todo el viaje.
Pero me gusta el lomo saltado. Arroz, carne y papas fritas.
Simple, facil y rico. Se sabe lo que se come.
Un par de niños (suecos obvio) comían de una ensalada
y el resto del viaje anduvieron con molestias de estómago.
Que pesadilla, estar de viaje en Perú enfermo de estómago.
Anduvimos por el centro un rato antes de volver al terminal para el próximo etapa.
Los niños se habían tb comprado unas botellas de ron que compartiamos en el bus.
El viaje a Arequipa fue largo y duro, pero nos divertíamos con ron y músuca.
Pasabamos por pleno desierto y cada instante la policia/aduana peruana
nos paraban para verificar documentos y equipajes.
A pesar de todo el camino a Arequipa estuvo agradable, nos entretuvimos en el bus.
Al final llegamos tarde a Arequipa.
Me encanta Arequipa. Tan tan bonita ciudad.
Después de haber encontrado un hostal donde quedarnos
un par de cuadras del centro fuimos caminando para cenar.
Nos sentamos en un lindo lugar en el centro con una hermosa
vista a la playa y la catedral.
Los peruanos con su gastronomía excelente saben hacer comida exquisita.
Esta vez me comí un choclo con queso como entrada
y otro plato de lomo saltado, el segundo del día.
En la noche volvimos al hostal, satisfechos
y felices de por fin estar viajando.
Bjästa
Händelserna i denna inskränkta och inavlade lilla sketna norrlandshåla får mig att skämmas som man och vuxen,
och Bjästa torde vara den största skamfläcken på Sveriges karta.
och Bjästa torde vara den största skamfläcken på Sveriges karta.
torsdag 18 mars 2010
Debatt
Lyssnar på Debatt på SVT. De pratar om Riksdagens (läs: SOCIALDEMOKRATERNAS) beslut att klassa händelserna i Anatolien med början 1915 som folkmord.
Sverige och Socialdemokraterna lägger sina politiskt korrekta långa snokar i blöt igen.
Arroganta socialdemokrater med pekpinne som talar om för andra länder hur deras historia ska klassas.
Socialdemokraterna vet alltid bäst. Det som svenska socialdemokrater säger och beslutar det är det bästa och nu ska inte bara hela landet snällt rätta in sig i leden utan nu övriga världen.
Svenska Socialdemokraterna har tagit ett beslut om hur man bör klassa en historisk-politisk händelse som inträffade för nära 100 år sedan i ett land ganska långt borta.
Det gör mig så förbannad.
Vi ska hålla oss borta från Turkiets och Armeniens relationer och se till att sopa rent i egen farstu innan vi klagar på grannen!
På tal om Socialdemokraterna: SSU, Sveriges mest ointressanta politiska ungdomsförbund, har tydligen mycket tråkigt inne i sitt högkvarter, ty nu ska de ansöka om patent på Alliansen. Busigt va? Det var ett tag sedan man hörde något om clownparaden SSU, så jag anade att snart skulle vi få se något stort komma som visade att de fortfarande vid liv. Jag tror att de kände så själva, något var de väl helt enkelt tvungna att göra för att få lite uppmärksamhet igen. Jag trodde dock att det skulle ske genom lite mer stil och finess.
Detta var lite väl mycket sandlåda, till och med för att vara SSU.
Och apropå Socialdemokraterna: Monika Green, riksdagsledamot för (S), vill legalisera incest.
Sverige och Socialdemokraterna lägger sina politiskt korrekta långa snokar i blöt igen.
Arroganta socialdemokrater med pekpinne som talar om för andra länder hur deras historia ska klassas.
Socialdemokraterna vet alltid bäst. Det som svenska socialdemokrater säger och beslutar det är det bästa och nu ska inte bara hela landet snällt rätta in sig i leden utan nu övriga världen.
Svenska Socialdemokraterna har tagit ett beslut om hur man bör klassa en historisk-politisk händelse som inträffade för nära 100 år sedan i ett land ganska långt borta.
Det gör mig så förbannad.
Vi ska hålla oss borta från Turkiets och Armeniens relationer och se till att sopa rent i egen farstu innan vi klagar på grannen!
På tal om Socialdemokraterna: SSU, Sveriges mest ointressanta politiska ungdomsförbund, har tydligen mycket tråkigt inne i sitt högkvarter, ty nu ska de ansöka om patent på Alliansen. Busigt va? Det var ett tag sedan man hörde något om clownparaden SSU, så jag anade att snart skulle vi få se något stort komma som visade att de fortfarande vid liv. Jag tror att de kände så själva, något var de väl helt enkelt tvungna att göra för att få lite uppmärksamhet igen. Jag trodde dock att det skulle ske genom lite mer stil och finess.
Detta var lite väl mycket sandlåda, till och med för att vara SSU.
Och apropå Socialdemokraterna: Monika Green, riksdagsledamot för (S), vill legalisera incest.
lördag 13 mars 2010
Skrivkramp
Har skrivkramp.
Har tappat inspirationen.
Vill/behöver skriva en artikel om presidentvalet i Chile, men har tappat min röda tråd.
En arbetskamrat sade en gång att "bästa botemedlet mot skrivkramp är en deadline." Det är sant, så sant.
Men idag har jag ingen deadline att följa.
Endast min egen målsättning. Min egen vilja. Den värktabletten är inte tillräcklig för att motverka mina symptom, den är för svag för att lindra min skrivkramp.
Förslag, någon?
Har tappat inspirationen.
Vill/behöver skriva en artikel om presidentvalet i Chile, men har tappat min röda tråd.
En arbetskamrat sade en gång att "bästa botemedlet mot skrivkramp är en deadline." Det är sant, så sant.
Men idag har jag ingen deadline att följa.
Endast min egen målsättning. Min egen vilja. Den värktabletten är inte tillräcklig för att motverka mina symptom, den är för svag för att lindra min skrivkramp.
Förslag, någon?
fredag 12 mars 2010
Riksdagens beslut om "folkmordet"
Igår beslutade Sveriges Riksdag att efter en motion av Socialdemokraterna klassa händelserna i Anatolien med början 1915 och som ledde till miljoner människors död för "folkmord". Enligt den oficiella berättelsen dödades miljontals kristna, framför allt armenier men även kaldéer, pontiska greker, assyrier och syrianer, av de så kallade "ungturkarna" när dessa skulle konsolidera den moderna turkiska nationen ur de sönderfallande resterna av det Ottomanska Imperiet.
Beslutet antogs i plenisalen igår tack vare, eller främst på grund av, att fyra borgerliga ledamöter röstade för den socialdemokratiska motionen.
Jag lägger inte någon värdering hit eller dit med denna text. De kristna folken med rötter i Anatolien säger en sak, turkarna hävdar en annan sak. Jag känner till båda versionerna, jag VET inte vad som hände, och jag vill inte ta ställning om denna faktiskt känsliga fråga innan jag VET något till 100 %. Jag vill bara säga hur otroligt FEL det är att göra politik av historien.
Det är INTE en politikers uppgift att ta beslut om denna fråga. Det är en historikers uppgift!
Resultatet av detta olyckliga beslut är att Turkiet kallar hem sin ambassadör från Sverige, Sveriges ambassadör i Turkiet kallas denna morgon upp till turkiska UD och premiärminister Recep Tayyip Erdogan ställer in en resa till Sverige längre fram i vår. Men det mest allvarliga är att försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien kommer att skadas.
Allt för att Riksdagen inte kan hålla fingrarna borta från historien och ägna sig åt det som de ska ägna sig åt.
Detta beslut hjälper INGEN. Inte ens armenierna eller de andra kristna folkslagen.
Turkiet och Armenien har aldrig haft några diplomatiska förbindelser. Gränsen mellan länderna har varit stängd sedan 1921 och även om inte några regelrätta strider har förekommit har mindre skärmytslingar om gränser och kränkningar av territorier ägt rum. Flaggor har bränts i båda länderna, politiska mord har genomförts av båda sidorna (senast mordet på turk-armeniern Hrant Dink 2007).
På senare år har dock en LITE mer vänskaplig ton i relationerna börjat höras. Armeniska politiker har rest till Ankara och vice versa för att diskutera en uppmjukning i relationerna mellan länderna. Man har diskuterat diplomatiska förbindelser och man har beslutat att tillsätta en gemensam historiekommission för att utreda vad som hände under dessa mörka år. Bra idé. Det är så historiska kontroverser ska lösas.
Dessa försök till försoning kommer förmodligen nu att stöta på ganska hårda hinder. Detta på grund av att de enda som på riktigt kan glädjas åt beslutet är de som inte vill ha försoning och fred i regionen. Ultranationalister och krigsivrare. På båda sidor.
Sverige är dock inte ensamma. Ett antal nationella parlament inom EU har redan tagit beslutet att omnämna händelserna 1915 för folkmord.
DET ÄR INTE POLITIKERS UPPGIFT ATT BEDÖMA HISTORIEN!
Låt historiker sköta det istället! Och lämna sedan turkarna och armenierna ifred så de äntligen kan komma till ett avslut och en försoning. Turkiet och Armenien har ganska länge styrts av hökar, som har bevakat sina revir med aggresivitet. Mellan dessa kan inga förhandlingar ske. Men nu verkar det som att duvor med en vilja att prata äntligen kan tänka sig att diskutera frågan. Låt dessa duvor sköta det här, och lämna dem ifred.
Politiker ska inte besluta om historien.
Beslutet antogs i plenisalen igår tack vare, eller främst på grund av, att fyra borgerliga ledamöter röstade för den socialdemokratiska motionen.
Jag lägger inte någon värdering hit eller dit med denna text. De kristna folken med rötter i Anatolien säger en sak, turkarna hävdar en annan sak. Jag känner till båda versionerna, jag VET inte vad som hände, och jag vill inte ta ställning om denna faktiskt känsliga fråga innan jag VET något till 100 %. Jag vill bara säga hur otroligt FEL det är att göra politik av historien.
Det är INTE en politikers uppgift att ta beslut om denna fråga. Det är en historikers uppgift!
Resultatet av detta olyckliga beslut är att Turkiet kallar hem sin ambassadör från Sverige, Sveriges ambassadör i Turkiet kallas denna morgon upp till turkiska UD och premiärminister Recep Tayyip Erdogan ställer in en resa till Sverige längre fram i vår. Men det mest allvarliga är att försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien kommer att skadas.
Allt för att Riksdagen inte kan hålla fingrarna borta från historien och ägna sig åt det som de ska ägna sig åt.
Detta beslut hjälper INGEN. Inte ens armenierna eller de andra kristna folkslagen.
Turkiet och Armenien har aldrig haft några diplomatiska förbindelser. Gränsen mellan länderna har varit stängd sedan 1921 och även om inte några regelrätta strider har förekommit har mindre skärmytslingar om gränser och kränkningar av territorier ägt rum. Flaggor har bränts i båda länderna, politiska mord har genomförts av båda sidorna (senast mordet på turk-armeniern Hrant Dink 2007).
På senare år har dock en LITE mer vänskaplig ton i relationerna börjat höras. Armeniska politiker har rest till Ankara och vice versa för att diskutera en uppmjukning i relationerna mellan länderna. Man har diskuterat diplomatiska förbindelser och man har beslutat att tillsätta en gemensam historiekommission för att utreda vad som hände under dessa mörka år. Bra idé. Det är så historiska kontroverser ska lösas.
Dessa försök till försoning kommer förmodligen nu att stöta på ganska hårda hinder. Detta på grund av att de enda som på riktigt kan glädjas åt beslutet är de som inte vill ha försoning och fred i regionen. Ultranationalister och krigsivrare. På båda sidor.
Sverige är dock inte ensamma. Ett antal nationella parlament inom EU har redan tagit beslutet att omnämna händelserna 1915 för folkmord.
DET ÄR INTE POLITIKERS UPPGIFT ATT BEDÖMA HISTORIEN!
Låt historiker sköta det istället! Och lämna sedan turkarna och armenierna ifred så de äntligen kan komma till ett avslut och en försoning. Turkiet och Armenien har ganska länge styrts av hökar, som har bevakat sina revir med aggresivitet. Mellan dessa kan inga förhandlingar ske. Men nu verkar det som att duvor med en vilja att prata äntligen kan tänka sig att diskutera frågan. Låt dessa duvor sköta det här, och lämna dem ifred.
Politiker ska inte besluta om historien.
tisdag 9 mars 2010
Sveriges nästa regering?
Visserligen ska man placera Aftonbladets nyhetsvärde i samma fack som Se & Hör eller Svensk Damtidning. Men häromdagen snubblade jag över en artikel (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6708038.ab) som fick mig att reagera. Artikeln är en idé till Mona Sahlin, skriven av den socialistiska skribenten Lena Melin tillsammans med Eva Burkas och Johanna Melén. Det som fick mig att haja till var det faktum att jag insåg att innehållet faktiskt mycket väl kan vara sant om ett par månader. En framtidsprofetia, en av de sannaste på mycket länge.
Artikeln beskriver hur en rödgrön regering kan se ut efter valet i September 2010. En möjlig regering som mycket väl kan komma till makten då. En rödgrön socialistisk regering som i san politisk korrekt anda består av 12 kvinnor och 12 män, könskvoterat så man får gåshud av det. 24 ministrar utsedda på grund av sitt kön och sin politiska korrekthet, inte på grund av sin kompetens. Personligen ser jag mycket hellre en regering som består av 24 kvinnor än av 50-50, där en stor del av kompetensen lämnas utanför på grund av kön. Men detta är Sverige, den politiska korrekthetens hemland, här är det rättvisa som gäller.
Jag tänkte analysera en del av denna rödgröna röra av socialister, kommunister och gröna miljöivrare med yllekoftor. Dock inte alla, det skulle bli för långt om man skulle kommentera alla 24 stycken. Men en del av dem. Vi börjar med Chefen.
Mona Sahlin, statsminister. Förrutom skattesmitare och föremål för Kronofogden mer än en gång är Mona en politiker utan utbildning och vars politiska övertygelse endast drivs av rent svenskhat. Bland annat har hon kallat midsommar för "en löjlig tradition" och sagt att "svenskar måste ta efter de som kommer hit", och ve den som vågar kritisera muslimsk extremism i hennes närvaro. Hon har haft över 20 parkeringsböter hos Kronofogden och hon har en förkärlek för schweizisk choklad. Hon hojtar att "det är tufft att betala skatt" samtidigt som hon undanhåller inkomster för deklaration och hon åker bilar som inte är skattade. Där, Sverige, är din framtida statsminister!
Åsa Domeij, jordbruksminister. Var det inte hon som tog full lön från Riksdagen under ett par år utan att vara där samtidigt som hon kallade in sin ersättare??
Claes Borgström, justitieminister. Som gammal JämO har han i lång utsträckning bidragit till den våg av politisk korrekthet som har svept över landet under 90- och 00-talet. Så fort något kan avvika från den politiska korrektheten har denna ultrabyråkrat varit där med lagbok och stämningsansökan för diskriminering. Hans barrocka uttalanden som att "män bär en kollektiv skuld mot kvinnor" och "Sverige borde bojkotta fotbolls-VM på grund av all ökad kvinnohandel" samtidigt som han är positivt inställd till manshataren Schymans idéer om mansskatt gör honom till lite av en pajas i sammanhanget.
Luciano Astudillo, jämställdhetsminister. OK, chileno hermano, PERO IGUAL... Jag har följt hans blogg i ett års tid och jag har inte sett eller hört en enda idé som han har lagt fram. Inte en enda. Han verkar istället bygga sin politik på att klaga och gnälla på de borgerliga. Han har också hävdat att Sven-Otto Littorin ägnar sig åt "kreativ bokföring". Smutskastning, men det går hem hos de rödgröna.
Gustaf Fridolin, Integrations- och jämställdhetsminister. Jag har inget speciellt emot honom, han är säkert både sympatisk och trevlig men vafan grabbhalvan är 26 år! Ska denne valp utan någon som helst utbildning eller erfarenhet få leda ett departement och bli jämställd med EU: s motsvarigheter?? Bara i Sverige...
Lars Ohly, socialminister. En kommunist. Ja, han har avsvärjt sig epitetet "kommunist" av personliga anledningar (dvs att kunna sitta i regeringen), men faktum kvarstår att Sverige snart kan få en kommunist, leninist, marxist och en öppen Cuba-ivrare i regeringsställning.
Alice Åström, folkhälsominister. Jag tycker faktiskt att det är ett hån mot folkhälsan att ha en före detta narkoman dom folkhälsominister. Återigen en person som inte har några egna förslag utan som som ägnar tiden åt att klaga över den sittande regeringen.
Carin Jämtin, utrikesminister. Åter, inget speciellt om just Carin, men UTRIKESMINISTER?? Medan övriga världen tillsätter som utrikesministrar som är diplomater, jurister och statsvetare har Sverige en person som är... ja vad är hon? Personlig vän till Mona? Ja just det.
Margareta Winberg, handelsminister. Här har vi esset i kortleken! Gift med en kommunist och tidigare ambassadör (!) i Brasilien (vilket HÅN mot Sydamerika förövrigt) där hon ägnade ganska stor del av sin tid åt att smutskasta hälften av Sveriges befolkning, dvs männen, genom diverse rabiatfeministiska uttalanden i lokal media.
Detta var bara en del av hur regeringen kan komma att se ut efter september 2010 om/när socialisterna vinner. Det är inte bara något som Aftonbladet fabricerat ihop.
Det kan mycket väl vara sanning. Eller mycket nära sanning iallafall. Och båda scenarion är lika skrämmande.
Jag hoppas att jag inte bor i Sverige när det inträffar.
Artikeln beskriver hur en rödgrön regering kan se ut efter valet i September 2010. En möjlig regering som mycket väl kan komma till makten då. En rödgrön socialistisk regering som i san politisk korrekt anda består av 12 kvinnor och 12 män, könskvoterat så man får gåshud av det. 24 ministrar utsedda på grund av sitt kön och sin politiska korrekthet, inte på grund av sin kompetens. Personligen ser jag mycket hellre en regering som består av 24 kvinnor än av 50-50, där en stor del av kompetensen lämnas utanför på grund av kön. Men detta är Sverige, den politiska korrekthetens hemland, här är det rättvisa som gäller.
Jag tänkte analysera en del av denna rödgröna röra av socialister, kommunister och gröna miljöivrare med yllekoftor. Dock inte alla, det skulle bli för långt om man skulle kommentera alla 24 stycken. Men en del av dem. Vi börjar med Chefen.
Mona Sahlin, statsminister. Förrutom skattesmitare och föremål för Kronofogden mer än en gång är Mona en politiker utan utbildning och vars politiska övertygelse endast drivs av rent svenskhat. Bland annat har hon kallat midsommar för "en löjlig tradition" och sagt att "svenskar måste ta efter de som kommer hit", och ve den som vågar kritisera muslimsk extremism i hennes närvaro. Hon har haft över 20 parkeringsböter hos Kronofogden och hon har en förkärlek för schweizisk choklad. Hon hojtar att "det är tufft att betala skatt" samtidigt som hon undanhåller inkomster för deklaration och hon åker bilar som inte är skattade. Där, Sverige, är din framtida statsminister!
Åsa Domeij, jordbruksminister. Var det inte hon som tog full lön från Riksdagen under ett par år utan att vara där samtidigt som hon kallade in sin ersättare??
Claes Borgström, justitieminister. Som gammal JämO har han i lång utsträckning bidragit till den våg av politisk korrekthet som har svept över landet under 90- och 00-talet. Så fort något kan avvika från den politiska korrektheten har denna ultrabyråkrat varit där med lagbok och stämningsansökan för diskriminering. Hans barrocka uttalanden som att "män bär en kollektiv skuld mot kvinnor" och "Sverige borde bojkotta fotbolls-VM på grund av all ökad kvinnohandel" samtidigt som han är positivt inställd till manshataren Schymans idéer om mansskatt gör honom till lite av en pajas i sammanhanget.
Luciano Astudillo, jämställdhetsminister. OK, chileno hermano, PERO IGUAL... Jag har följt hans blogg i ett års tid och jag har inte sett eller hört en enda idé som han har lagt fram. Inte en enda. Han verkar istället bygga sin politik på att klaga och gnälla på de borgerliga. Han har också hävdat att Sven-Otto Littorin ägnar sig åt "kreativ bokföring". Smutskastning, men det går hem hos de rödgröna.
Gustaf Fridolin, Integrations- och jämställdhetsminister. Jag har inget speciellt emot honom, han är säkert både sympatisk och trevlig men vafan grabbhalvan är 26 år! Ska denne valp utan någon som helst utbildning eller erfarenhet få leda ett departement och bli jämställd med EU: s motsvarigheter?? Bara i Sverige...
Maria Wetterstrand, miljöminister. Som miljöminister och vice statsminister (!) kan Maria få fullt spelutrymme att ytterligare tillåta lobbying för klimat, tillväxthindrande åtgärder och fler geniala idéer som "grön skatteväxling".
Peter Eriksson, näringsminister. Egentligen är väl inte Peter värre än någon annan men vari ligger lämpligheten att ha en näringsminister som är emot tillväxt??
Thomas Eneroth, industri- och energiminister. "(...) med Thomas Eneroth på posten är det slut på utförsäljningen av statliga bolag." Jaha det låter ju bra. Det som socialisterna dock har missat är det att Sverige ligger efter, och att utförsäljingen av så kallade "statliga bolag" borde skett för länge sen! Nu ser vi Apoteket, jag hoppas att SAS följer efter, då SAS endast kostar skattebetalarna pengar.
Lars Ohly, socialminister. En kommunist. Ja, han har avsvärjt sig epitetet "kommunist" av personliga anledningar (dvs att kunna sitta i regeringen), men faktum kvarstår att Sverige snart kan få en kommunist, leninist, marxist och en öppen Cuba-ivrare i regeringsställning.
Alice Åström, folkhälsominister. Jag tycker faktiskt att det är ett hån mot folkhälsan att ha en före detta narkoman dom folkhälsominister. Återigen en person som inte har några egna förslag utan som som ägnar tiden åt att klaga över den sittande regeringen.
Carin Jämtin, utrikesminister. Åter, inget speciellt om just Carin, men UTRIKESMINISTER?? Medan övriga världen tillsätter som utrikesministrar som är diplomater, jurister och statsvetare har Sverige en person som är... ja vad är hon? Personlig vän till Mona? Ja just det.
Margareta Winberg, handelsminister. Här har vi esset i kortleken! Gift med en kommunist och tidigare ambassadör (!) i Brasilien (vilket HÅN mot Sydamerika förövrigt) där hon ägnade ganska stor del av sin tid åt att smutskasta hälften av Sveriges befolkning, dvs männen, genom diverse rabiatfeministiska uttalanden i lokal media.
Detta var bara en del av hur regeringen kan komma att se ut efter september 2010 om/när socialisterna vinner. Det är inte bara något som Aftonbladet fabricerat ihop.
Det kan mycket väl vara sanning. Eller mycket nära sanning iallafall. Och båda scenarion är lika skrämmande.
Jag hoppas att jag inte bor i Sverige när det inträffar.
måndag 1 mars 2010
Para todos los chilenos en el mundo
Con estas simples palabras quisiera declarar mis más profundas condolencias a todos los chilenos por el horrible catástrofe que ha ocurrido en varias partes australes del país que todos tenemos tan querido.
Uno que no sea afectado personalmente nunca llegará a comprender la magnitud de un tal desastre natural que fue aquel que sucedió el Sábado 27 de febrero 2010 a las 03:34. Como un terremoto de este tamaño puede destruir, romper y tirituar una sociedad entera.
Nunca lo comprenderé yo tampoco. Solamente me puedo imaginar como sería.
Por ello, tengo que escribir estas lineas y declarar mis pensamientos a la gente que lean mis palabras.
Para los chilenos afectados personalmente tras la pérdida de familiares, casas, hogares y poseimientos: mis profundas condolencias.
Para las almas de los pobres inocentes chilenos y también extranjeros que no sobrevivieron: Q.E.P.D. Que Diós guarde sus almas.
Para Gabriela: Estoy tan feliz que tú estás bien y que nada te haya ocurrido. Te amo tanto.
Ahora estamos llorando todos por la enorme tragedia. Pero también tengo que decir lo siguiente: Sé que pronto en Chile la gente otra vez se reirá, se preparará los asados otra vez, y pronto se escuchará los bellos tonos de la Cueca en los valles, en los cerros, en las playas y en todos los campos y en todas las ciudades de la Nación Chilena.
Chile es fuerte. Yo sé que Chile pronto se levantará de este desastre natural, diciendo al mundo "Miren, todavía estamos aqui, y seguiremos en el camino hacia el éxito!" Digo como el presidente chileno Salvador Allende en su último discurso en 1973: "Tengo fé en Chile y en su destino."
Tengo tantas ganas de sentarme en el próximo avión hacia Concepción para asistir a la gente y para ayudar a reconstruir al país, las casas y hogares destruidos.
Uno que no sea afectado personalmente nunca llegará a comprender la magnitud de un tal desastre natural que fue aquel que sucedió el Sábado 27 de febrero 2010 a las 03:34. Como un terremoto de este tamaño puede destruir, romper y tirituar una sociedad entera.
Nunca lo comprenderé yo tampoco. Solamente me puedo imaginar como sería.
Por ello, tengo que escribir estas lineas y declarar mis pensamientos a la gente que lean mis palabras.
Para los chilenos afectados personalmente tras la pérdida de familiares, casas, hogares y poseimientos: mis profundas condolencias.
Para las almas de los pobres inocentes chilenos y también extranjeros que no sobrevivieron: Q.E.P.D. Que Diós guarde sus almas.
Para Gabriela: Estoy tan feliz que tú estás bien y que nada te haya ocurrido. Te amo tanto.
Ahora estamos llorando todos por la enorme tragedia. Pero también tengo que decir lo siguiente: Sé que pronto en Chile la gente otra vez se reirá, se preparará los asados otra vez, y pronto se escuchará los bellos tonos de la Cueca en los valles, en los cerros, en las playas y en todos los campos y en todas las ciudades de la Nación Chilena.
Chile es fuerte. Yo sé que Chile pronto se levantará de este desastre natural, diciendo al mundo "Miren, todavía estamos aqui, y seguiremos en el camino hacia el éxito!" Digo como el presidente chileno Salvador Allende en su último discurso en 1973: "Tengo fé en Chile y en su destino."
Tengo tantas ganas de sentarme en el próximo avión hacia Concepción para asistir a la gente y para ayudar a reconstruir al país, las casas y hogares destruidos.
onsdag 24 februari 2010
Kommentar om SL
"Tågen är inte gjorda för kyla!"
"Växlarna fryser sönder!"
"För mycket snö på spåren!"
"Rälsen är blöt!"
Känns dessa citat igen? Just det. Vårt kära SL.
SL tycker inte om vinter och snö. SL fungerar överhuvudtaget inte när det är vinter och snö.
Tåg ställs in, tåg försenas, tåg avbryts, tåg blir stående, tåg ersätts med bussar som inte finns. Samtidigt står människor på perronger och stationer, stressade och irriterade. Och förklaringen som man sedan ska vidarebefordra till sin chef då denne undrar över 15-20 minuters sen ankomst till arbetet är samma klagovisa som alltid:
"Tågen är inte gjorda för kyla!"
"Växlarna fryser sönder!"
"För mycket snö på spåren!"
"Rälsen är blöt!"
Sveriges folk har bott i detta landet i ungefär 15 000 år. Som jag tidigare har upprepat så tycker iallafall JAG att vinter, kyla och snö kanske borde bli en vana, lite av en rutin för oss vid det här laget. Jag har bara upplevt 28 stycken vintrar men jag börjar få in rutinen nu.
Inte SL.
Ja ok. SL och även SJ gör ju så gott de kan. De arbetar ju naturligtvis efter de förutsättningar de har. Tror inte heller att SJ och SL är ute efter att jävlas med någon. Men att år efter år få höra samma gnöliga bortförklaringar samtidigt som man förbannar allt och alla i stressen över missade och inställda tåg/tunnelbana börjar bli bara aningen tröttsamt.
Om tågen inte klarar kyla får man bygga/köpa in tåg som tål kyla!
Om växlarna fryser sönder får man bygga växlar som inte fryser sönder!
Om det är snö på spåren får man ta bort snön!
Om rälsen är blöt får man väl göra något åt det så rälsen blir torr igen!
Vi bor i Sverige, där snöar det. En gång per år sveper Kung Bore sitt kalla täcke över oss och vi får finna oss i att under ett par månader faller snön vackert, det blir kallt och mörkt.
Det är inget ovanligt. VINTER heter det. 15 000 vintrar borde gjort oss vana vid det.
Detta är Sverige i Norden, inte något jävla medelhavsland där ingenting ändå fungerar.
Och om till och med ryssen lyckas bygga räls, växlar och tåg som klarar av ner till 50 minusgrader och metervis med snö på Transsibiriska Järnvägen, då borde väl ändå Sverige kunna klara av en svensk vinter och se till att kommunikationer fungerar??
"Växlarna fryser sönder!"
"För mycket snö på spåren!"
"Rälsen är blöt!"
Känns dessa citat igen? Just det. Vårt kära SL.
SL tycker inte om vinter och snö. SL fungerar överhuvudtaget inte när det är vinter och snö.
Tåg ställs in, tåg försenas, tåg avbryts, tåg blir stående, tåg ersätts med bussar som inte finns. Samtidigt står människor på perronger och stationer, stressade och irriterade. Och förklaringen som man sedan ska vidarebefordra till sin chef då denne undrar över 15-20 minuters sen ankomst till arbetet är samma klagovisa som alltid:
"Tågen är inte gjorda för kyla!"
"Växlarna fryser sönder!"
"För mycket snö på spåren!"
"Rälsen är blöt!"
Sveriges folk har bott i detta landet i ungefär 15 000 år. Som jag tidigare har upprepat så tycker iallafall JAG att vinter, kyla och snö kanske borde bli en vana, lite av en rutin för oss vid det här laget. Jag har bara upplevt 28 stycken vintrar men jag börjar få in rutinen nu.
Inte SL.
Ja ok. SL och även SJ gör ju så gott de kan. De arbetar ju naturligtvis efter de förutsättningar de har. Tror inte heller att SJ och SL är ute efter att jävlas med någon. Men att år efter år få höra samma gnöliga bortförklaringar samtidigt som man förbannar allt och alla i stressen över missade och inställda tåg/tunnelbana börjar bli bara aningen tröttsamt.
Om tågen inte klarar kyla får man bygga/köpa in tåg som tål kyla!
Om växlarna fryser sönder får man bygga växlar som inte fryser sönder!
Om det är snö på spåren får man ta bort snön!
Om rälsen är blöt får man väl göra något åt det så rälsen blir torr igen!
Vi bor i Sverige, där snöar det. En gång per år sveper Kung Bore sitt kalla täcke över oss och vi får finna oss i att under ett par månader faller snön vackert, det blir kallt och mörkt.
Det är inget ovanligt. VINTER heter det. 15 000 vintrar borde gjort oss vana vid det.
Detta är Sverige i Norden, inte något jävla medelhavsland där ingenting ändå fungerar.
Och om till och med ryssen lyckas bygga räls, växlar och tåg som klarar av ner till 50 minusgrader och metervis med snö på Transsibiriska Järnvägen, då borde väl ändå Sverige kunna klara av en svensk vinter och se till att kommunikationer fungerar??
onsdag 17 februari 2010
Artikel i Aftonbladet
Läste precis detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab
Jag tror inte att det är sant.
Helt makalöst.
Men egentligen inte så förvånande.
Tendensen är tydlig, mönstret upprepar sig.
Fler kommentarer kommer.
Jag tror inte att det är sant.
Helt makalöst.
Men egentligen inte så förvånande.
Tendensen är tydlig, mönstret upprepar sig.
Fler kommentarer kommer.
tisdag 16 februari 2010
Olympiska Spelen
Sitter och tittar på OS. Trevligt faktiskt! Har alltid gillat Vinter-OS. Inte alls lika stort som sommar-dito men ändå. Vintersport är roligt att titta på! Och Sverige har redan två guld!
Jag föredrar de klassiska sporterna. Skridsko, skidor, alpin skidåkning, backhoppning. Vet att jag tidigare har kollat på till exempel curling också, kan göra det om Sverige spelar. Hockey då? Jodå jag tittar på det också. Har dock mycket mycket svårt för Tre Kronor, fortfarande.
Ska berätta varför.
Kommer ni ihåg Salt Lake City 2002? Sverige med idel NHL-stjärnor och superproffs mot Vitryssland med idel halvproffs i inhemska ligan. Kvartsfinal. Mumsbit för Sverige. En promenadsträcka, en vanlig dag på jobbet, och semifinalen ligger bara runt hörnet. Och vi vet ju alla hur det gick. Med svansen mellan benen åker Tre Kronor ut ur turneringen och spelarna åker hem som några av de största förlorarna i svensk idrottshistoria.
Nej, det var inte underskattning. Nej, det var inte på grund av tidpunkten (matchen spelades vid halv tio-tiden på morgonen). Nej, det var inte på grund av någon annan av alla bortförklaringar och undanflykter som Tre Kronor och svensk media försökte skylla detta debacle på.
Sverige spelade för dåligt helt enkelt.
Det var skamligt att se. Jag var i chock flera dagar efter. Åt inte, sov inte, pluggade inte. Jag levde som i ett vakuum.
Sverige spelade inte hockey den dagen. De gav helt enkelt bort semifinalen och en mycket trolig finalplats till lill-ryssarna.
Jag har fortfarande inte förlåtit dem.
Jämför Fotbolls-VM 1990 och Sveriges ”italienska marsch” därifrån (1-2, 1-2, 1-2). Minns den faktiskt helt ok spelade matchen mot Brasilien, minns besvikelsen mot Skottland, minns katastrofen mot Costa Rica. Jag var bara nio år då men jag kommer ihåg det tydligt. En katastrof för svensk idrott i stort, precis som vid Tre Kronors skam år 2002. Det finns dock en skillnad:
Sveriges fotbollslandslag anno 1990 v a r helt enkelt inte bättre än så. Återigen målades i media upp en bild av blågult som potentiella semifinal-kandidater, när det enda man egentligen med beröm godkänt hade åstadkommit under hela 1980-talet var att spela 0-0 mot England på Wembley år 1988. Sverige under VM 1990 var inte bättre än 1-2, 1-2, 1-2.
Tre Kronor anno 2002 var definitivt bättre än så. Det var vid tidpunkten världens bästa ishockeylandslag. De hade ganska troligt vunnit hela turneringen. Istället viker detta samlingsalbum av världsstjärnor, denna blågula Hall of Fame ner sig som hundar och skänker bort turneringen till Vitryssland.
En del med samma åsikter som mig i detta fall väljer att lägga hela skulden på Tommy Salo. Det gör inte jag, tycker att det är orättvist mot honom. Han har lika mycket/lite skuld som alla de andra spelarna som svärtade ner Tre Kronors blågula landslagströja den dagen.
Så ligger det till.
Åter till Vinter-OS. Tycker om det, speciellt det som går på natten svensk tid. Det är en speciell feeling över det. Kommer ihåg till exempel barndomens alla sportturneringar som pappa brukade gå upp mitt i natten för att se men som jag aldrig fick titta på. Tack gode Gud för det förresten, vad ska en parvel på 7-8 år upp mitt i natten för att titta på TV för?
Pappa brukade dock alltid berätta vad som hade hänt. Det var Fotbolls-VM 1986 och de båda olympiaderna 1988 (Calgary respektive Seoul) tror jag som är de som jag minns mest.
lördag 13 februari 2010
Feliz aniversario mi amor!
Gaby yo
yo te amo
y cuando tu
estas lejos
quisiera estar a tu lado
y abrazarte por siempre.
Gaby yo
yo te amo
y cuando tu
me acaricias
me encanta estar contigo
y abrazarte muy fuerte.
El tiempo es muy cruel
cuando tu no estas.
Pero se que al final
juntos los dos vamos a estar.
Gaby yo
yo te amo
y se que tu
también me amas.
Por eso estaremos
juntos por siempre.
Vart tog dagen vägen???
Uppe halv elva, lite lätt frukost bestående av yoghurt och vatten, kolla "På Spåret" på SVT Play (ett MYCKET tydligt ålderstecken förövrigt) och sedan siesta nästan 5 timmar.... Skönt att sova ut visserligen men vart tog dagen vägen?
Desperté a las 10.30, comí un pequeño desayuno constando de yoghurt e agua, miré "På Spåret" en SVT Play (un signo MUY claro de añejo) y luego una siesta de casi 5 horas... Es agradable dormir pero adónde se fue este día?
Desperté a las 10.30, comí un pequeño desayuno constando de yoghurt e agua, miré "På Spåret" en SVT Play (un signo MUY claro de añejo) y luego una siesta de casi 5 horas... Es agradable dormir pero adónde se fue este día?
torsdag 11 februari 2010
Lägesrapport igen
Mate på jobbet, tidig lunch om 50 minuter och sushifrossa med Anne på stamkrogen under Kulturhuset!
onsdag 10 februari 2010
Snabba Cash - "Plata Rápida"??
Recien vuelto a casa después de una visita al cine con mi amigo Johan. Vimos "Snabba Cash", una película interesante! Aunque cruel el trama, me dió un poco de risa escuchar a los chilenos hablando su acento medio flaite, en medio de los bosques suecos!
Ahora siendo tarde tengo una cita con la cama que durará hasta las 07:00 mañana.
Que duerman bien!
Ahora siendo tarde tengo una cita con la cama que durará hasta las 07:00 mañana.
Que duerman bien!
måndag 8 februari 2010
Mate
Sitter här och lyssnar på cueca och sörplar på rykande hett mate. Chile och Argentina i en fungerande symbios! =) Två av många många ingredienter som gör Cono Sur till det paradis det är.
Det var ett tag sedan jag skrev nu. Till och med så länge så att jag var tvungen att återställa lösenordet för att komma in på sidan. Har väl kanske inte haft intresset att blogga aktivt.... eller jag vet inte. Hur som haver nu är jag igång igen (om man nu kan kalla de tre tidigare halvhjärtade inläggen för att vara igång) och ska nu försöka fylla bloggen med allehanda inlägg om än det ena o än det andra.
En vän till mig visade mig detta tidigare ikväll: http://www.intetnytt.se/humor/42-ovrigt/215-daniel-westlings-twitter
Det var ett tag sedan jag skrev nu. Till och med så länge så att jag var tvungen att återställa lösenordet för att komma in på sidan. Har väl kanske inte haft intresset att blogga aktivt.... eller jag vet inte. Hur som haver nu är jag igång igen (om man nu kan kalla de tre tidigare halvhjärtade inläggen för att vara igång) och ska nu försöka fylla bloggen med allehanda inlägg om än det ena o än det andra.
En vän till mig visade mig detta tidigare ikväll: http://www.intetnytt.se/humor/42-ovrigt/215-daniel-westlings-twitter
Är rojalist rakt in i själen men kan ändå inte låta bli att skratta gott åt det.
måndag 13 juli 2009
Lunes
Aver este será en realidad el primer texto que voy a publicar en mi blog. Lo voy a escribir en castellano (jag kommer variera mig mellan spanska o svenska) como hay una persona muy especial en mi vida que también desea leer el blog. Justo hoy cumplimos 5 meses. TE AMO GABY!! Esta distancia infernal me rompe el alma pero lo único que pienso es que cada dia falta menos para poder verte y tenerte a mi lado otra vez.
Aver.... no sé que escribir en realidad.... hace un par de años escribía el diario en el cual contaba todo que me habia pasado durante el dia pero me parece un poco infantil convertir un blog en un diario. O solo puede ser que NO SÉ como se escribe el blog jaja. Quizás no era tan facil escribirlo... Creo que lo voy a tomar tranquilo asi en comienzos y veremos como resulta.
Saludos a todos los lectores!
Aver un pensamiento, en Chile tb habrán esos lugares a donde la gente pueda ir para dejar sus desechos? Osea no un lugar para dejar VASURAS sino donde uno puede botar por ejemplo antiguos muebles, cosas de hierro, vidrio, madera, cosas electrónicas etc para reciclar. Aquí se les llaman solamente "tipp", son lugares estatales adonde se va para dejar todas las cosas que ya no se utiliza para que el estado lo pueda reciclar. Solo un pensamiento, fui con mi papá en la tarde a uno de estos lugares que queda cerca de aqui para botar cosas. Que pensaí po?? =)
Aver.... no sé que escribir en realidad.... hace un par de años escribía el diario en el cual contaba todo que me habia pasado durante el dia pero me parece un poco infantil convertir un blog en un diario. O solo puede ser que NO SÉ como se escribe el blog jaja. Quizás no era tan facil escribirlo... Creo que lo voy a tomar tranquilo asi en comienzos y veremos como resulta.
Saludos a todos los lectores!
Aver un pensamiento, en Chile tb habrán esos lugares a donde la gente pueda ir para dejar sus desechos? Osea no un lugar para dejar VASURAS sino donde uno puede botar por ejemplo antiguos muebles, cosas de hierro, vidrio, madera, cosas electrónicas etc para reciclar. Aquí se les llaman solamente "tipp", son lugares estatales adonde se va para dejar todas las cosas que ya no se utiliza para que el estado lo pueda reciclar. Solo un pensamiento, fui con mi papá en la tarde a uno de estos lugares que queda cerca de aqui para botar cosas. Que pensaí po?? =)
lördag 11 juli 2009
Inledning
Så har det då hänt! Jag har skapat en blogg, en offentlig anslagstavla där folk från världen, eller iallafall de som är kunniga i svenska, kan läsa om MITT LIV, MINA TANKAR och vad just JAG gör. Jag vet ärligt talat inte hurpass aktiv jag kommer vara.... jag har alltid haft en lite småskeptisk syn på just bloggar och twittrande och allt vad det heter... men vi får helt enkelt se. Många kommer säkert undra varför i hela friden jag har valt just "Mimers brunn" som rubrik. Jag väljer att svara på en gång med att kopiera in en text från Wikipedia: "Mimers brunn eller Mimers källa är vishetens brunn som finns under en av världsträdet Yggdrasils rötter enligt den nordiska mytologin."
Nej, jag är inte asatroende (jag är troende kristen) och Nej, jag säger inte att alla som läser detta blir lika visa som självaste Oden blev när han drack dess vatten. MEN, de som nu väljer att läsa detta har fått mer kunskap om någonting än vad de hade innan de läste den.
Så. Inledning avslutad. Då var det dags att ta steget in i bloggarnas värld och att sälla sig till dem som skriver om sina liv på allehanda bloggar runt om i världen.
Nej, jag är inte asatroende (jag är troende kristen) och Nej, jag säger inte att alla som läser detta blir lika visa som självaste Oden blev när han drack dess vatten. MEN, de som nu väljer att läsa detta har fått mer kunskap om någonting än vad de hade innan de läste den.
Så. Inledning avslutad. Då var det dags att ta steget in i bloggarnas värld och att sälla sig till dem som skriver om sina liv på allehanda bloggar runt om i världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)