tisdag 25 december 2012

Jul och fortsättning

God jul och god fortsättning till Er alla! Ni ser - vi överlevde både 21 December (vad var det jag sa?) och julstöket. Det var en lugn och stilla jul här i kokande värme. Det blev julstök med pepparkaksbakning och ocencurerade Kalle Anka på datorn på julaftonseftermiddagen för min del, sedan en utmärkt kalkonmiddag på kvällen, följt av julklappsutdelning. Vi vuxna ger inte varandra julklappar i så stor utsträckning utan julen och julklappar här är till för barnen. Här i värmen dröjde julstämningen med sitt infinnande men då den varma doften av pepparkakor enligt farmors recept spred sig från ugnen och Kalles snattrande från Youtube så visst blev det jul till slut. De julklappar som jag fick var få men bra, bland annat en tröja, en slips, en parfym samt den bästa av de alla: en Xbox 360 av frugan.
 
Julen här är kort, redan imorgon är det vanlig dag igen. Det känns, av någon anledning, som att julen här var extra kort än för två år sedan. Jag upplevde det då som att det var mer intensivt, mer bling-bling, mer och längre familjeträffar och framför allt mer julklappar. Men det kanske helt enkelt beror på att det var den första riktiga chilenska julen som jag fick uppleva, då för två år sedan. I år visste jag hur det skulle gå till och därför gled denna jul mer obemärkt förbi.
 
Nog saknar man Sverige och familjen en hel del under julen. Sill, Janssons Frestelse, köttbullar, kyrkan, julluncher och snö. Nästa år är vi i Sverige, det är så gott som ett löfte. På tal om Sverige så reser jag dit igen om bara ett par veckor, den 15 januari landar jag i Stockholm. Det ska bli mycket trevligt!
 
Idag har det varit en värre dag än söndagarna, inte ens apoteken har haft öppet. Vi åkte iväg till stranden en kort sväng i eftermiddags och det verkade som att hela norra Chile hade fått samma idé. Det fanns liksom inte så mycket att göra när en hel stads näringsliv hade låst sina dörrar utan då blev stranden ett naturligt tillhåll. Nu väntar nedräkning till nyår. Vi har inte planerat något speciellt alls utan det blir nog lite trevlig middag och sedan har vi första (nästan...) parkett i utsikten mot El Morro och de stora fyrverkerierna från toppen.
 
God fortsättning!  

torsdag 20 december 2012

Armageddon

Jaha då var det bara ett par timmar kvar då, innan vår värld tydligen går under den 21 december 2012. Allt enligt världens media och diverse paranoid New Age som den senaste tiden har tillåtits vrida och vända på verkligheten och hävdar att Mayakalendern, som visserligen var både komplex och omfattande, "tar slut" imorgon. Det är fel. Vår kära jord, och Mayakalendern med den, fortsätter att snurra på som de alltid har gjort.
 
Här i vidskepliga Chile har framför allt massmedia men även New Age-fanatiker, tarotläsare, "moderna häxor" och andra svamlande kvacksalvare de senaste veckorna lyckats piska upp en närmast masshysterisk stämning om ”jordens undergång”. Med rastaflätor, tårfyllda ögon och domedagsröster under sina 15 minuter av berömmelse i TV:s reportage och dokumentärer om samma smörja visar de upp nygamla ljusfenomen på himlen och resultatet av sina tramsiga tarotläsningar som bevis på att allt tar slut imorgon. I Chile är det högsommar just nu vilket brukar innebära sol, värme och torka, men det enkla faktum att det har regnat i Santiago både igår onsdag och idag torsdag ses av domedagsprofeterna som ett tydligt tecken på att slutet är nära.
 
Jag vet inte, men jag antar att det är lite mer moderat om Armageddon i Sverige, men ändå skickar tidningarna i Sverige ut reportrar kors och tvärs för att rapportera hem om "fenomen", reportage och annat larv.

Jag blir så trött på all denna rappakalja. Ni som på fullt allvar tror att något kommer att hända bara för att det är den 21 December, Ni har fel. Vill Ni veta vad som kommer att hända imorgon? INTE ETT JÄVLA DUGG. Lev livet och försök vara goda mot varandra. Fira glatt jul om 4 dagar som Ni alltid har gjort, själv ska jag under den 21 December snickra en balkong, köpa en julgran och på kvällen koka knäck.

tisdag 18 december 2012

Navidad

Julen närmar sig med stormsteg och jag, den mest konservative och traditionalistiska julfiraren i mannaminne, har knappt ens pyntat... endast en liten modig apelsin med nejlikor sitter i fönstret och sprider sin hemtrevliga odör av jul. Men så är detta också Chile, och här firas julen kort men intensivt. Raka motsatsen till det månadslånga svenska julfirandet alltså. Denna veckan börjar folk dock att sätta upp de blinkande, glittrande och sjungande ljusslingorna på sina balkonger och lika vilt blinkande och ibland snurrande plastgranar börjar synas lite här och var. Jag tänker inviga julen imorgon onsdag med att baka pepparkakor enligt min farmors recept. Lussekatterna som jag enligt planerna skulle svängt ihop till Lucia har inte blivit av än då jag inte lyckades hitta alla ingredienter, samma öde som pepparkaksplanerna till en början led. Jag visste att de har kanel och kryddnejlikor här men ingefärspulver? Kardemumma? Till slut fann jag bägge, på en marknad strax utanför stan, och nu ska det bli sockerbakning av här.

fredag 14 december 2012

Suck...

Men herre Jesus, finns det ingen nog på den politiska korrektheten i lilla Sverige... Statsfeminismen härjar, våra barn får inte längre fira jul i skolorna, lussekatter är rasistiska, pepparkakor är "kränkande" och nu redigerar Sveriges Television vår julaftons Kalle Anka så den blir mer så kallad "tidsenlig".
 
Ibland är jag faktiskt glad över att leva i ett samhälle som värnar om det egna och traditionella och INTE så rabiat anpassar sig och sina invånare efter det nya och främmande.

torsdag 6 december 2012

Vår granne

Minns Ni den här pellejönsen? Nu när vi har flyttat bor vi hux flux såpass nära blåsjobbsdåren att vi nu hör hans eländiga kraxande igen, varje kväll. Han bor tack och lov dock inte i vårt hus utan i grannhuset. De två år han har haft på sig att förbättra blecktjutandet har han inte förvaltat särskilt väl, jag har fortfarande inte hört honom spela en enda melodi än utan han ägnar sin lediga tid åt att bröla fram olika skalor och enskilda ljud olika starkt. Att kalla ljudet för "toner" är att överdriva så jag benämner helt enkelt vibrationerna som jag hör för ljud.
 
Jaja, jag antar att det är mindre störande än våra tidigare grannar som ägnade sin lediga tid åt att bråka och skrika. Chusma...
 
Chile har förövrigt haft sin första session i svarandestolen i Haag idag. Jag har sett utdrag av de chilenska juristernas nära fem timmar långa försvarstal på nyheterna och de plockade enkelt bort peruanernas argument av lögner och vilseledande retorik. Imorgon fortsätter förhandlingarna, som naturligtvis är förstanyheter här. 
 
 

måndag 3 december 2012

Nygammal konflikt

Nu är det spännande dagar för oss som fascineras av historia, fördjupar oss och skaffar kandidatexamen om Stillahavskriget 1879-1884 och som glatt nog bor i regionen som var scen för nämnda krig för nära 130 år sedan.

Idag inleds första förhandlingarna hos Internationella Domstolen i Haag om den pågående och från peruanskt håll påhittade gränskonflikten med Chile. Genom historien, sedan Stillahavskriget 1879-1884 och påföljande freds-, samarbets-, och gränsregleringsavtal från 1883, 1902, 1929, 1930, 1952, 1954 och 1960 som klart och tydligt reglerar gränserna mellan segermakten Chile och startarna/förlorarna av nämnda krig; Perú och Bolivia; har dock de sistnämnda upprepade gånger försökt tillintetgöra och åsidosätta dessa avtal och hävda att Chile "olagligt ockuperar land", vilket är fullkomlig lögn. Vem minns inte Perús nuvarande president Ollanta Humala som för bara ett par år sedan gick främst i ledet av peruaner som glatt travade över gränsen till Arica för att "ta tillbaka ockuperad mark"? Carabineros de Chile avvisade peruanerna den gången, och förra året valdes Ollanta Humala till sitt lands president.
 
Nåväl, Perú väcker återigen liv i en sekelgammal konflikt som alla trodde var löst: efter Stillahavskriget, anser Perú, klarlades inte exakt var den nya gränsen mellan länderna skulle gå och istället för att bilateralt diskutera saken med Chile sedan frågan väcktes för ett par år sedan väljer Perú att direkt dra Chile inför internationell domstol. Man anser att Chile "inte visar tillräcklig välvilja" och "hotar stabiliteten i regionen", trots att Chile ett flertal gånger har bjudit både Perú och Bolivia att sitta ner och prata igenom saken, något som bägge sistnämnda har avböjt.
 
Konflikten handlar nu om var den maritima gränsen mellan länderna ska gå, om den ska följa longitud/latitudsystemet, som de flesta maritima gränser i världen, eller om den ska följa landgränsen och i så fall ge fördel till Perú. Nämnda land hävdar naturligtvis att havsgränsen måste följa den terrestra diton, vilket skulle ge Perú överhöghet över 95 000 kvadratkilometer av det som idag är chilenskt territorialvatten. Se karta nedan så får Ni en uppfattning om hur omfattande de peruanska kraven på chilenskt territorium är.  
 
 
Under dagen har Perú fört sin talan i Haag och lagt fram sina argument. Bland annat består peruanernas retorik i att martyrsamt försöka övertyga Internationella Domstolen om att det faktiskt var "Chile som inledde Stillahavskriget", något som är direkt lögn då landet som tände stubinen vars exploderande krutdurk inledde kriget var Perús lillebror Bolivia. Perú drar sig inte ens för att ljuga en internationell domstol upp i ansiktet. Enligt dagstidningen La Tercera pratar Perú om hur Chile alltid har hyst agg mot sin nordliga granne och försöker med det ena efter det andra för att bevisa detta: "Chile har aldrig kunnat tolerera, inte ens under Diego Portales på 1830-talet, att Perú skulle nå samma storhet som under kolonialtiden!  Detta faktum har varit utmärkande för den chilenska utrikespolitiken från självständigheten och framåt!" Perú har två dagar på sig att framföra sina ståndpunkter innan Chile får chansen att svara på torsdag och fredag.

Bolivia har även de skickat en observatörsdelegation upp till Haag, vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt att göra. Det finns dock en liten baktanke med Bolivias närvaro i Internationella Domstolen: i Mars 2011 tillkännagav landets president Evo Morales att även han ämnar att dra Chile inför rätta för att på så sätt återta sitt lands förlorade havskust. Bolivia hävdar Chiles ovilja att diskutera frågan samt oviljan att återuppta diplomatiska relationer som anledning till detta, trots att det var Bolivia själva som provocerade fram kriget som de själva förlorade, trots att de upprepade gånger under senare tid avböjt bilaterala samtal och trots att de själva sade upp diplomatin år 1975 och åtskilliga gånger tackat nej till ett återupptagande av dessa. Evo Morales säger nu stolt till den bolivianska tidningen El Deber att "anmälan är så gott som färdig, vi ska bara se över vissa detaljer. Chile tror att avtalet från 1904 är oantastligt, men vi ska visa dem att så inte är fallet."

Chile då? Jo först och främst har man endast sagt om Bolivias försök att det helt enkelt inte finns något mer att diskutera än det som man redan tidigare har erbjudit Bolivia. Sedan hyser man ganska stort hopp om att sakligt kunna bemöta Perús gråtmilda argumentation. Främst med fakta: å sin sida hävdar man att samtliga gränser klart och tydligt etablerades redan år 1929 med Avtalet om Fred, Samarbete och Vänskap mellan Chile och Perú. Jag har läst det avtalet och Chile har rätt. Gränsen är klart och tydligt avgjord och ratifierad av bägge länderna enligt avtalet från 1929. Senare etablerades både landgränsen och havsgränsen med avtalen från 1952, 1954 och 1960 som bland annat fastställde fiskerättigheterna i oceanen utanför Sydamerikas västkust. På torsdag får Chile göra sin röst hörd och President Piñera och utrikesminister Moreno kommer också att vara på plats. i Haag.

Om Perú går segrande ur denna unilateralt påhittade konflikt kommer det innebära att 95 000 kvadratkilometer vatten byter ägare, och direkt kommer det att omfatta den lokala fiskeindustrin. Totalt sett riskerar en halv miljon chilenska fiskare och fiskeindustrianställda att förlora sina jobb. Men framför allt: bara någon kilometer ut till havs från Aricas Playa Chinchorro kommer peruanska kustbevakningsfartyg patrullera vattnen. Och det är DET som den här påhittade konflikten till syvende och sist handlar om. Perú har ännu inte svalt det faktum att det som idag är norra Chile och som fram till 1884 tillhörde Perú för all framtid har gått dem förlorat. Perú vill ha tillbaka hela Arica, så enkelt är det, och de kommer inte att sluta bråka förrän peruanska fanan vajar över Morron igen. Dito med Bolivia, de kommer heller inte att sluta förrän de får tillbaka lite kust. Och inte vilken kust som helst, minns att Bolivia tackade NEJ till ett chilenskt erbjudande om en smal landremsa från Bolivia längs gränsen mot Perú fram till havet. Nej, Bolivia kommer inte att ge sig förrän de får tillbaka sin gamla "El Litoral", det som idag är Chiles II. Región med huvudort Antofagasta.
 
Hur som helst, och det är detta som gör Stillahavskriget och dess följder så oerhört intressanta, såren från ett 128 år gammalt krig är långt ifrån läkta, konflikten är långt från löst och gränserna mellan länderna kan mycket väl komma att dras om. Just nu är det ganska spännande att leva i Arica.

lördag 1 december 2012

Lite nytt...

Jisses, vi skriver redan första advent anno 2012 och denna dag brukar jag av tradition SENAST börja pynta inför julen. Vart tar tiden vägen? Pyntandet får nog vänta ett par dagar till, det är inte läge att i dagsläget dra upp mer krimskrams till slagfältet som är vår nyinflyttade lägenhet.
 
Dåså, nu har vi äntligen fått upp internet till nya hemmet och jag kan börja kommunicera med omvärlden igen. Sitter här, numera på fjärde våningen, i stekande sol med en iskall Sol. Har slumrat en välbehövlig siesta efter lunch och en tidigare lång tur på stan där vi tittade på lite nya möbler, bland annat behöver vi köpa en ny soffa. Det var varmt i stan, det känns som att sommaren är här nu, efter en segdragen vår.
 
Det har varit en hel del att stå i på sistone så hav förbarmande med att det har varit tystare med uppdateringar än vanligt. Vi har flyttat upp vårt bohag till nya lägenheten och just idag har vi lämnat över nycklarna till den gamla. Lite nostalgiskt var det ju, den var ju vårt första gemensamma hem... Om sanningen ska fram så är vi inte klara än med renoveringen, det saknas lite fortfarande. Men det är åtminstone beboeligt och det går framåt. Katterna vänjer sig så smått de också, de pälsbollarna är ju vana vid att springa ute hela nätterna vilket blir svårare nu.
 
Faktum är att min tillvaro har kretsat kring renovering, flytt och arbete de senaste veckorna, inte mycket till nyheter om min tillvaro har jag att berätta. Från Chile generellt kan jag rapportera om att Universidad de Chile's tränare Jorge Sampaoli på måndag kommer att presenteras som La Roja's nye förbundskapten. Tredje argentinaren på raken alltså, efter Marcelo Bielsa och Claudio Borghi. På måndag inleds också förhandlingarna i Internationella Domstolen i Haag mellan Chile och Perú om gränsen mellan de två nationerna. Om det låter spännande så berättar jag mer om det om ett par dagar.

fredag 16 november 2012

Nytt

Det var ett tag sen sist. Glest mellan uppdateringar nu från ett vårhärligt Arica. Men lägenhetsrenovering och arbete pockar och tar upp tid, och det är precis det som jag har ägnat min tillvaro åt den senaste tiden.I vårt nya hem har jag spacklat och slipat och målat och kånkat och burit och skruvat och sågat och spikat. Till golv och rör och el har vi naturligtvis hyrt in en kakelläggare, en rörmokare och en elektriker, men jag gör det jag kan.
 
Det lustiga är att ingen här tycks förstå hur i hela friden jag kan välja att frivilligt knega och renovera i lägenheten på min fritid när det finns ”billiga peruaner att köpa” (Det är ett citat, börja inte våndas över hur ”kränkta” Ni känner Er). Men jag tycker dels att det är roligt att greja, dels vill jag känna mig så delaktig som möjligt i renoveringen. Det förstår inte folk här utan de tycker det är otroligt märkligt hur jag, en tvättad europé, vill hålla på och pyssla, svettas och lorta ner mig, trots att jag bedyrar att min far lärde mig spackla och måla när jag var fem år. En bekant hintade till mig häromveckan att folk reagerar såhär på grund av att det uppfattas som att jag helt enkelt inte har råd att anlita hantverkare. En sänkning av sociala statusen, enligt lokal kutym med andra ord. Skitsnack, säger jag. Det är varje mans förbannade plikt att veta hur man renoverar ett hem.
 
Till helgen hoppas HOPPAS jag att vi äntligen kan flytta, de små detaljerna i lyan (lister och sånt) kan jag ta i efterhand. Jag tycker om vår lägenhet här i Pedro Lagos, men jag börjar bli ganska less på stället nu. Det är inget större fel på lägenheten, tvärtom, utan snarare på tre grannfamiljer som har flyttat in bredvid och ovanför oss för lite sedan. Skrikande, bråkande, dunkande och väsnandes tölpar som rent förpestar omgivningen med sitt oväsen och nu vill jag kunna njuta av eftermiddagarna och kvällarna ifred utan att tvingas höra på deras gnabbande. Sen är jag ju också ivrig att inviga min nya lya med en rejäl asado...
 
En annan händelse är att jag sedan en vecka nu innehar permanent uppehållstillstånd i Chile. En del av Er minns säkert förra årets turer med visum och papper och intyg och foton och det ena med det andra då jag ordnade tillfälligt uppehållstillstånd men tack och lov var det mindre pappersexcercis denna gång. Och för ett par dagar sedan kunde jag äntligen hämta ut mitt ”Certificado de Permanencia Definitiva”, som jag faktiskt är riktigt stolt över, från motsvarande Migrationsverket. Idag var jag och registrerade mina uppgifter hos internationella polisen PDI och imorgon bitti ska jag iväg och beställa ID-kort och de sista handlingarna hos motsvarande Personregistret och sedan är jag (på pappret iallafall) nästan lika chilensk som de som föds här. Assimilerad och beredd att anpassa mig efter de regler och normer som gäller här i Chile.
 
Chiles och La Rojas förbundskapten Claudio Borghi avgår efter gårdagens träningsförlust med 3-1 mot Serbien i Schweiz. Lite synd, jag har alltid trott på argentinaren som tog över efter demonen och landsmannen Marcelo Bielsa efter senaste VM. Borghi har hållit ut länge, han har fått utstå otrolig, nästan xenofobisk, kritik från en okunnig mobb av pöbel och journalister oavsett vinst eller förlust vilket har retat mig. Retoriken är samma i Chile som i Sverige: ”Bara en chilenare/svensk kan träna Chile/Sverige!”, vilket är kvalificerat stolleprat. Men ok, igår förlorade La Roja sin sjätte raka match och då kanske det är dags för någon ny att ta över rodret över ett nu ganska krängande rött skepp. Chile FÅR bara inte missa VM i Brasilien om två år.

söndag 4 november 2012

ARICA A LA PRIMERA!

Algunas fotitos de los festejos en el centro de Arica cuando nuestro equipo homónimo Sanmarquino, campeón de Apertura y Clausura de 2012, logró ascender a la sala exclusiva del fútbol doméstico de Chile. ¡El próximo año vendrán entonces Universidad de Chile, Colo Colo y Universidad Católica para enfrentar a nuestros Bravos del Morro!
 
Arica se lo merece. Y como los buenos ariqueños que somos, dimos una vuelta por el centro de la ciudad de la eterna primavera para juntarnos con la hinchada Los Bravos del Morro, la alegría, los cantitos y los bocinazos que llenaron nuestra urbe esta calurosa tarde de Noviembre.
 
¡GRANDE ARICA!
¡Dale Campeón!
 
Ett par bilder från firandet i Arica när vårt lag San Marcos de Arica, mästare av både höstsäsongen och vårsäsongen 2012, tog steget in i den chilenska fotbollens finrum. Nästa år kommer alltså Universidad de Chile, Colo Colo och Universidad Católica att ställas mot våra Bravos del Morro!
 
Arica förtjänar detta. Och som de aricabor vi är tog vi en sväng till centrum i den eviga vårens stad för att uppleva hejarklacken Los Bravos del Morro, glädjen, sångerna och tutandet som fyllde vår stad denna varma novembereftermiddag.
 
¡GRANDE ARICA!
¡Dale Campeón!
 
 
"Es tu morro imponente, besado por el mar..."
 
 
Plaza San Marcos
 
   
Plaza San Marcos
 
La caravana de autos iban en CINCO pistas
Bilkaravanen fyllde FEM filer
 
 
 
Los Bravos del Morro
 
 
 

onsdag 31 oktober 2012

Halloween

Det var visst ingen förkylning som jag hade förra veckan utan Bronkit. I måndags var jag iväg till vårdcentralen då jag hade haft en ihållande hosta och andnöd och efter undersökningar och lungröntgen fick jag diagnosen Bronkit. Bara att vila och duktigt ta sina mediciner med andra ord. Detta kom föga lägligt då vi hade planerat en färd till Arequipa med ett par vänner denna långhelg torsdag-söndag men som vi tråkigt nog nu tvingas hoppa av. Eventuellt, fortfarande väldigt eventuellt, kan det dock bli en veckolång tur till Cusco och Machu Picchu om ett litet tag.
 
Vår lägenhet börjar bli smått klar nu, bara målningen kvar och sedan kan vi börja flytta upp lite grejer.
 
Ikväll firas Halloween här och i skrivandes stund går småbarnen runt i kvarteret, utklädda till allt från prinsar och prinsessor till Stålmannen och Shrek och en del spöken och häxor och tigger godis. Jag har aldrig uppskattat Halloween tidigare och det sätt denna "högtid" uppmärksammas på i Sverige. Kommersiellt, hysteriskt, amerikaniserat, överdrivet och bara rent otroligt smaklöst. Dekoreringen och reklamen på TV och i butiker pågår i veckor och det ska köpas och handlas och pyntas som inför julen. Barnen går omkring och tigger godis och om man inte ger dem något hittar ungarna verkligen på sattyg. Jag har bland annat fått min brevlåda fylld med lera och grus ett par gånger då jag antingen inte har öppnat dörren eller då jag inte har haft något godis hemma när ungarna bankar på. Jag har helt enkelt aldrig velat ta del av det trams som Halloween är i Sverige. Men här är det annorlunda; inga kommersiella överdrifter utan mycket litet eller rentav inget pyntande med pumpor, spindelväv och skräp. Här "firas" Halloween EN KVÄLL då barnen under stoj och skratt och lek klär ut sig till precis vad som helst, inte bara spöken och monster, och I VUXET SÄLLSKAP går omkring och knackar dörr i grannskapet. Inget bus och inga dumheter utan det är lek och skoj. Precis som det ska vara och då ställer till och med jag upp och köper hem lite snask och lägger i de tindrande barnens korgar samtidigt som föräldrar står lite i bakgrunden och ser till så barnen sköter sig och säger "Gracias tío!" ("Tack farbror!") när de får lite godsaker. Halloween i Chile är en glad lek som för barnen pågår under ett par timmars stoj, och det kan till och med jag tycka vara ganska trevligt.

lördag 27 oktober 2012

God helg

Sitter här i ett vårigt, soligt men blåsigt Arica och snörvlar på en vårförkylning. Var iväg på playan häromdagen med en god vän och i den strålande solen lade man naturligtvis inte märke till all kylig vind som for och flög från havet.
 
Vi var iväg en sväng till Calama förra helgen. Calama är en relativt nybyggd stad på 2.600 meters höjd över havet mitt ute i den torraste och kargaste delen av Atacamaöknen där man har hittat världens största kopparfyndigheter. Och Calama är en gruvstad ända ut i dess fingerspetsar. Var man än vänder sig ser man spår av gruvindustri och koppar och de enorma rikedomar som Chile tjänar på sitt världsmonopol på den röda metallen. Men särskilt vackert är det inte. Min Lonely Planet beskriver staden med orden: "Calama is a shithole", men riktigt så långt vill jag inte sträcka mig. Jag gillar Calama, det är en trevlig och välmående stad om än föga estetisk och med ett minst sagt omväxlande klimat: sol varje dag men isande kallt på morgon och kväll och tryckande värme under dagen. Typiskt ökenklimat med andra ord. Förra året var vi också i Calama och då passade vi på att turista lite mer än denna gång. San Pedro de Atacama med alla dess underverk är ett måste när man är i Calama.
 
Det har varit mycket lägenhetsrenovering den senaste tiden. Elsystemet är nytt, vatten- och gasledningar utbytta och allt golv är nästan klart. Fattas bara att måla väggarna så kan snart flytta bohaget till vårt nya näste.
 
På tal om ingenting: jag blev bjuden till sväran på lunch häromdagen och hon hade lagat några riktiga delikatesser. För Er hungriga finns en text här om den chilenska maten men denna gång var det lite annat som puttrade på pannan: förrätten bestod av njure, hackad och hopfräst med grönsaker och varmrätten bestod av... tunntarm. Jojomen tvådecimeterlånga bitar av tunntarm av nöt, tvättad, lagd i saltlag, kokad och sedan stekt. Och faktum är att bägge rätterna smakade riktigt bra.

onsdag 17 oktober 2012

La Roja

¿Qué ha pasado con La Roja de Chile?

¿Qué ha pasado con La Selección que todos queremos?

¿Qué ha pasado con La Selección Roja de Chile...

... que no hace tanto le ganó a Argentina en Santiago?
... que terminó en segundo lugar en las clasificatorias del último mundial?
... que metía goles a los oponentes como si fuera lo más fácil? 
... que facilmente le ganó a Suiza en el Mundial hace solo dos años? 
... que el año pasado nos entretuvo y nos hizo orgullosos en la Copa América?
... que solo hace un par de meses derrotó a Perú en un doble encuentro?

¿Qué mierda ha pasado con La Roja de Chile?

¿Que mierda ha pasado con La Selección que todos queremos?

fredag 12 oktober 2012

Ecuador - Chile 3-1

Ecuador acaba de vencer a la selección de Chile en el partido clasificatorio realizado en Quito. Ganó con 3 goles a 1 y Ecuador va marchando hacia el Mundial de 2014 mientras se ve más y más difícil lograr la misma meta para “La Roja” de Chile.
 
Ecuador efectivamente juega bien, no quiero decir otra cosa, y Ecuador siempre deja huellas positivas en los Mundiales en cuales participa. Pero yo cuestiono, con bastante firmeza, la manera en que hayan ganado el encuentro en Quito esta tarde. Sean coincidencias, sean intentos conscientes de afectar el resultado. Yo opino lo último. Siguientemente aclararé por qué:
 
Yo sí sabía que los jugadores de Italia y de Portugal son todos unos llorones tramposos, pero no conocía que también la selección de Ecuador de gran parte consta de tales "jugadores". Tras un penal y dos expulsiones en contra de La Roja, NINGUNO de ellos merecido, logró Ecuador ganar el partido de esta tarde. Pero también logró mostrar para nosotros los espectadores en Chile y para el mundo, que sus jugadores son iguales que los objetos para la crítica que se realiza en las prensas Sudamericanas en cada torneo mundial. O sea los llorones de los países del sur de Europa.
 
La falta de profesionalismo también se notaba en las actuaciones del árbitro, un "hombre" (?) de Brasil que hacía caso a todo que los ecuatorianos le actuaban. Un grave error por parte de CONMEBOL fue nombrar a tal árbitro que dirigía como quería el espectáculo que llegó a ser la obra de comedia Ecuador – Chile.
 
Gracias Ecuador y gracias CONMEBOL por haber completamente arruinado este partido profesional y gracias Ecuador otra vez por aclararnos que no son nada mejor que esos sud-europeos.
 

Sport

God fredageftermiddag!
 
Sitter här i en gassande vårsol som sent om sider började värma Nordchile, läppjar på en kall en, väntar på kvällens match mellan Ecuador och Chile och kan inte bestämma mig om jag ska se det nyss igångblåsta andinska derbyt mellan Bolivia och Perú eller den redan började andra halvleken i den brittiska lillebrorsdrabbningen mellan Skottland och Wales på Fox Sports.
 
Just precis, nu ska vi prata fotboll här.
 
TIll att börja med, Sverige lyckades efter en hedrande kämpainsats vinna mot storlaget Färöarna med imponerande 2-1. Observera ironin. FÄRÖARNA.
 
Wales och Skottland spelar en riktigt trevlig och bra genomförd match i Cardiff. Mina favoriter sedan VM 1990 Skottland leder med 1-0 med mersmak. Men jag tror ändå att jag ser vidare på Bolivia mot Perú, det är ändå landslagsfotboll från Sydamerika som vi ska ägna stor del av denna text åt.
 
Det är inte en bra match som spelas på 3200 meters höjd över havet i La Paz. Perú spelar dåligt men stackars Bolivia skulle knappt kunna mäta sig mot ett korplag. Om en liten stund inleds dock eftermiddagens höjdpunkt: Ecuador mot Chile i Quito. Chile, som läs och häpna ledde hela gruppen inför senaste omgången, rasade raka vägen ner till en mindre hedersam femteplats efter en irriterande och förvånande 3-1 - förlust hemma mot Colombia för ett par veckor sedan. Man tar sig inte till VM genom att förlora mot Colombia på hemmaplan. Nu väntar en ännu tuffare uppgift: tabelltrean Ecuador på bortaplan. Ecuador är starka på hemmaplan och dessutom har Chile Gary Medel avstängd samt tränaren Claudio Borghi på läktaren efter en incident under matchen mot Venezuela tidigare i vintras. Man väljer också att bänka målvakten och kaptenen Claudio "Manos de Jabón" (Tvålhänderna) Bravo till förmån för Universidad de Chiles tidigare burväktare Miguel Pinto, numera hemmahörande i Atlas i México. Bravo har i och för sig spelat långt under sitt efternamns epitet så det var på tiden att man luftar andra målvaktsalternativ. Det blir tufft för La Roja i Quito ikväll, jag är nöjd om vi tar en poäng. För
 
Gooooool del Perú
 
Ett långskott en bit in på offensiv planhalva och Bolivias målvakt verkade inte ens intresserad av att ta skottet. Perú kommer vinna denna denna match enkelt. Byter tillbaka till Cymru-Alba, det här var ju inte ens roligt att se. Och ser man på, straff direkt för Wales! En tämligen billig sådan enligt reprisen. Låt se. Jaha, enkelt inrullat och 1-1.
 
Var var jag nu? Jo, en poäng för Chile ikväll mot Ecuador och jag är nöjd. Sedan blir det hem och ladda batterierna, för på tisdag nästa vecka får Chile duka fram bästa porslinet hemma i Santiago då det blir finfrämmat från andra sidan Anderna. Derby mot Argentina, en riktig höjdare!
 
Förövrigt blir vår nya lägenhet mer och mer färdigställd, jag hoppas att vi kan flytta om ett par veckor. Jag lovade för lite sedan att visa foton men tro mig, Ni vill inte se hur det ser ut nu. Avvakta så får Ni se när den börjar färdigställas istället.
 
Jag har också nyligen fått jobb på Ciudadano Global, en NGO som arbetar med flyktingar i regionen. Hittills är det mycket läsa och sätta sig in i arbetet men det verkar både intressant och roligt.
 
Nu är det fotboll
VAMOS CHILE!!!

söndag 7 oktober 2012

Bara en vanlig söndag...

Äsch inget speciellt. Bara en vanlig söndagsutflykt på tu man hand med grill-lunch på Playa Las Machas en bit norr om Arica.
 
Vi köpte ett fyrmanstält häromveckan och vi passade på att inviga skrället, som var bökigare att spänna upp än vad man kan tro.
 
Men med Guds hjälp och lite sten gick det till slut bra.
 
Solen gassade som omväxling och havet brusade. Här står man och riktigt längtar efter det svenska oktobervädret.
 
Mina grillspett med kött och grönsaker blev riktigt lyckade.

onsdag 26 september 2012

I'm back

Ska vi kanske ta en paus på obestämd tid från pausen på obestämd tid nu? Nu har jag grämt mig tillräckligt över det som hände för dryga månaden sedan och går vidare. För att göra en lång historia kort: jag kunde inte fortsätta studera på universitetet, trots lysande betyg och enbart goda vitsord från lärare. Det beror inte på någon xenofobi eller korruption eller sådant utan snarare på ett fungerande, men ack så trångkört, regelverk. Precis som på vilket universitet som helst på jorden behöver man ha betyg från skolan för att få studera på högre nivå, och jag är i farten med att få mina svenska gymnasiebetyg inskrivna och godkända av chilenska myndigheter men systemen här kan vara lite tröga ibland och saker tar tid. Därför blir mina studier uppskjutna på ett halvårs tid tills man får klart alla papper och stämplar och intyg och Gud vet allt. Det var bittert när jag fick beskedet... men gilla läget och gå vidare gäller nu. Det var detta som bloggpausen berodde på, orkade inte kommunicera mig med omvärlden på ett läsvärt sätt.
 
Nåväl, här har vi firat en veckolång, högtidlig, gemensam och värdig nationaldag den 18 September. Då det är sammanlagt tre dagars officiella firanden (17-18-19 September) blev det med helgen 15-16 September en ordentlig långhelg. Vi har träffat släkt och vänner och ätit asado, tittat på och imponerats av pampiga militärparader, mumsat på empanadas av alla de slag  och lyssnat på cueca, druckit mote con huesillo och sett traditionella dansuppvisningar, ätit asado och mer asado, druckit goda viner och njutit av en härlig vårsol. Det är på detta vis en nationaldag ska firas. Det enda negativa (om det nu ska kallas negativt) är att man efter asado FEM dagar i sträck blir evinnerligt trött på grillat kött. Men det känns som att det är ett mindre bekymmer. Och definitivt ett kommer det att vara ett mindre bekymmer när jag om ett par veckors tid håller i grillspaden på vår avskedsasado till lägenheten vi bor i nu, men framför allt när jag håller i samma grillspade, dirigentpinnen för den orkester av vänner som skapar en glädjens och festens symfoni, under invigninsasadon för vår nya lägenhet.

Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.

Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.

Plötsligt

GOOOOOOOOOOOOOOOOOL

Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.

Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.

Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.

tisdag 25 september 2012

Fiestas Patrias 2012 documentadas, parte 2

De tal manera se veía el desfile del presente año que, como todos los años, se realizó el 18 de Septiembre en el centro de Arica y en cual participaron tres de las cuatro instituciones que juntos componen Las Fuerzas Armadas de Chile: Ejército de Chile, Armada de Chile y Carabineros de Chile:
 
Banda musical del Ejército
 
Banda musical del Ejército
 
Banda musical del Ejército
 
Oficiales de las F.F.A.A.
 
Ejército
 
Ejército
 
Ejército
 
Armada
 
Carabineros de Chile
 
Los Bravos del Morro

fredag 21 september 2012

Fiestas Patrias 2012 documentadas, parte 1

Jueves: Empanadas con vinito
 
Sábado: Asado
 
Domingo: Asado
 
Lunes: Asado
 
Martes: Asado. ¿Cómo puede ser posible olvidarse de sacar fotos?

onsdag 5 september 2012

Nejdå

Nej jag är inte tillbaka i bloggvärlden. Bloggen Mimers Brunn har fortfarande tagit en paus på obestämd tid framöver. Men jag måste bara kommentera en sak:

Idag, 4 september, högtidlighåller socialismen och dess obskyra undergrupper det faktum att för 42 år sedan, år 1970, utsågs av Chiles folk socialisten Salvador Allende till världens förste demokratiskt valde öppet marxistiske president och statsöverhuvud. Det må så hända. Vi har alla våra politiska förebilder, vare de lyckosamma eller icke.

Just nu, i vår huvudstad Santiagos nocturne där nattens ro och frid borde råda, rasar bränderna och Carabineros kör skytteltrafik med arrestfordon mellan häktet och centrum. Diverse socialister, kommunister, anarkister och andra typer av vänstergrupperingar har börjat fira sin hjälte på bästa vänstervis. Det vill säga inte med glädje och högtidlighållande utan med kravaller, plundringar, bränder, misshandel, förstörelse och stenkastning mot myndigheter. Precis som vanligt med andra ord. Vänstern kan alltså inte ens högtidlighålla en av sina egna förebilder utan att ställa till med ytterligare bekymmer för samhällets invånare, samma invånare som de enligt sig själva försvarar och som enligt ett nyhetsreportage från igår nu är redigt trötta på att få egendom förstörd av terrorister.

Precis som vanligt med andra ord.

måndag 27 augusti 2012

Bloggpaus

Bloggen tar härmed en paus på obestämd tid. Författaren behöver finna ny inspiration efter ett antal motgångar under den senaste tiden. Inget allvarligt har hänt, endast missöden som drastiskt påverkar framtiden och diverse beslutsfattande.
 
Kan bara meddela lite kort att det nu interkontinentala Assange-fallet där Sverige lägger sin statsfeministiska näsa i blöt har blivit hett nyhetsstoff här i Chile på grund av landets mycket goda relationer med Ecuador där Julian Assange nu fått politisk asyl men även rent generellt sett då ärendet har kommit att bli en sydamerikansk angelägenhet. Chile och den interkontinentala organisationen UNASUR (Unión de Naciones Sud-Americanas) har redan givit sitt oinskränkta stöd till Ecuador och deras beslut i denna fråga.
 
Till slut glädjs vi åt att San Marcos de Arica ligger ohotad etta i andra divisionen:
 
1 San Marcos Arica 56
2 Barnechea 47
3 Ñublense 47
4 Deportes Concepción 41
5 Unión Temuco 41
6 San Luis 39
7 Everton 38
8 Magallanes 36
9 Naval 36
10 Coquimbo 34
11 Lota Schwager 32
12 Puerto Montt 31
13 Curicó Unido 29
14 Santiago Morning 28
 
Este blog estará en pausa por un futuro indeciso. El autor necesita encontrar nueva inspuración tras un par de frustraciones ocurridas durante el último tiempo. Nada grave ha pasado, solamente algunos fracasos que drásticamente cambiarán el futuro y nuestras decisiones.
 
Brevemente se puede añadir que el caso Assange, ahora intercontinental, donde Suecia intrusa ha metido su nariz feminista, se ha convertido en grandes noticias aquí en Chile, gracias a sus buenas relaciones con Ecuador, país que acaba de otorgar el asilo político a Julian Assange, pero también por el hecho que el asunto ha llegado a ser asunto sudamericano. Chile, tanto como toda la organización intergubernamental UNASUR, ha dado su apoyo irrestricto al Ecuador y a su desición.
 
Mientras tanto, nos alegra ver que San Marcos de Arica van punteros en el Campeonato Nacional B de Chile:
 
1 San Marcos Arica 56
2 Barnechea 47
3 Ñublense 47
4 Deportes Concepción 41
5 Unión Temuco 41
6 San Luis 39
7 Everton 38
8 Magallanes 36
9 Naval 36
10 Coquimbo 34
11 Lota Schwager 32
12 Puerto Montt 31
13 Curicó Unido 29
14 Santiago Morning 28