God morgon!
Eller god eftermiddag, hur man nu ser det.
Ligger nerbäddad idag med magsjuka. Det tog ett par veckor innan den inhemska bakteriefloran hann ikapp mig, men det är ungefär den tiden det brukar ta innan man fár en släng av Quadro-Ontimagosis. De peruanska bakterierna är betydligt snabbare i sin handling, som jag minns det dröjde det tre timmar frán inträdet i landet till avträdet.
måndag 13 december 2010
söndag 12 december 2010
Söndag kväll - trött!
Hej på er mina vänner!
Bara så ni vet: till och med här i Chile har de visat på nyheterna om självmordsbombarasen i Stockholm. Och jag måste förklara hur saker och ting ligger till i Sverige. Jag berättar dock endast FAKTA, jag far inte med osanningar.
Nåväl.
Här i Chile flyter livet på som det ska. I fredags hade de födelsedagsfest för lilla Fiorenza på dagis och det må jag säga var ett kalas... Fiore fyller bara 4 år, och dessutom först om ett par veckor men då dagis stänger på fredag valde de att ha kalaset nu. Timmar av förberedelser, godis, ballonger, en gigantisk tårta och till och med en inhyrd mimare/buktalare som hade en liten show för alla barn. Och gissa vem som fick gå upp på scenen och spela med i hans lilla teaterföreställning... Jag rev ner åskknallar av asgarv och applåder från alla vuxna där när jag skulle försöka repitera några fraser i ett skådespel som vi hade men vad gör man inte. Jag är iallafall glad åt att jag lät mer som argentinare än som "utlänning" i mina repliker. Fyra timmar med en massa barn tar på kraferna så kvällen var lugn. Satt med Gabriela på balkongen ett tag och njöt av solnedgången och en kall pilsner.
Helgen har sedan ägnats åt att fixa och dona och stöka i vår lägenhet och jag har lyckats panga en ruta... vi har städat ur lyan och tvättat fönster och det var då som incidenten med rutan inträffade. Nu äntligen ser lägenheten bra ut men allvarligt, i hur taskigt skick får man överlämna ett boende egentligen? Jag vet att detta är Chile, detta är Sydamerika, detta är en annan kontinent än gamla Svedala och saker och ting fungerar annorlunda här. Men ändå, man undrar ibland. Idag har vi kört ett flyttlass möbler till vår lägenhet som vi har fått köpa billigt av Gabrielas syster och sambo. Vi har fått köpa ett helt hushåll mer eller mindre, soffa, fotöljer, TV, matsalsbord, stolar, köksattiraljer, skåp, tvättmaskin, spis, kyl, frys... Japp, i Chile tillhör till och med kyl/frys, tvättmaskin och spis lägenhetsinnehavaren, inte lägenheten. Vi har fått låna porslin, gardiner och sängar av Gabrielas mamma och vi har fått stor hjälp av mina svägerskor och svågrar. MUCHAS GRACIAS POR TODO AMIGOS! En serio, se los agradezco harto. Les haremos un asado pronto en la casa cuando tengamos todo listo, cierto!
Ikväll ska vi nog bara ta det piano, tror att alla är ganska trötta efter dagens slit. Det där med att helga vilodagen har inte riktigt efterlevts i vårt lilla sällskap idag men vad gör man. Snart dags för en kopp kvällsté och sedan kanske en tidig kväll.
I nästa inlägg kommer foton från helgen, håll utkik!
Bara så ni vet: till och med här i Chile har de visat på nyheterna om självmordsbombarasen i Stockholm. Och jag måste förklara hur saker och ting ligger till i Sverige. Jag berättar dock endast FAKTA, jag far inte med osanningar.
Nåväl.
Här i Chile flyter livet på som det ska. I fredags hade de födelsedagsfest för lilla Fiorenza på dagis och det må jag säga var ett kalas... Fiore fyller bara 4 år, och dessutom först om ett par veckor men då dagis stänger på fredag valde de att ha kalaset nu. Timmar av förberedelser, godis, ballonger, en gigantisk tårta och till och med en inhyrd mimare/buktalare som hade en liten show för alla barn. Och gissa vem som fick gå upp på scenen och spela med i hans lilla teaterföreställning... Jag rev ner åskknallar av asgarv och applåder från alla vuxna där när jag skulle försöka repitera några fraser i ett skådespel som vi hade men vad gör man inte. Jag är iallafall glad åt att jag lät mer som argentinare än som "utlänning" i mina repliker. Fyra timmar med en massa barn tar på kraferna så kvällen var lugn. Satt med Gabriela på balkongen ett tag och njöt av solnedgången och en kall pilsner.
Helgen har sedan ägnats åt att fixa och dona och stöka i vår lägenhet och jag har lyckats panga en ruta... vi har städat ur lyan och tvättat fönster och det var då som incidenten med rutan inträffade. Nu äntligen ser lägenheten bra ut men allvarligt, i hur taskigt skick får man överlämna ett boende egentligen? Jag vet att detta är Chile, detta är Sydamerika, detta är en annan kontinent än gamla Svedala och saker och ting fungerar annorlunda här. Men ändå, man undrar ibland. Idag har vi kört ett flyttlass möbler till vår lägenhet som vi har fått köpa billigt av Gabrielas syster och sambo. Vi har fått köpa ett helt hushåll mer eller mindre, soffa, fotöljer, TV, matsalsbord, stolar, köksattiraljer, skåp, tvättmaskin, spis, kyl, frys... Japp, i Chile tillhör till och med kyl/frys, tvättmaskin och spis lägenhetsinnehavaren, inte lägenheten. Vi har fått låna porslin, gardiner och sängar av Gabrielas mamma och vi har fått stor hjälp av mina svägerskor och svågrar. MUCHAS GRACIAS POR TODO AMIGOS! En serio, se los agradezco harto. Les haremos un asado pronto en la casa cuando tengamos todo listo, cierto!
Ikväll ska vi nog bara ta det piano, tror att alla är ganska trötta efter dagens slit. Det där med att helga vilodagen har inte riktigt efterlevts i vårt lilla sällskap idag men vad gör man. Snart dags för en kopp kvällsté och sedan kanske en tidig kväll.
I nästa inlägg kommer foton från helgen, håll utkik!
lördag 11 december 2010
VAD ÄR DET SOM HÄNDER??
Muslimska självmordsbombare
i centrala Stockholm under julruschen.
Hotbrev mot Sverige och svenska folket.
Nu ska tydligen alla svenskar dö.
Det här var bara en tidsfråga.
i centrala Stockholm under julruschen.
Hotbrev mot Sverige och svenska folket.
Nu ska tydligen alla svenskar dö.
Det här var bara en tidsfråga.
torsdag 9 december 2010
onsdag 8 december 2010
Bara en tanke...
11 cm snö i Paris på en dag.
Stadens största flygplats stängs, flygtrafiken står stilla,
Eiffeltornet stängs för besökare, bussar rör sig inte ur fläcken.
66 personer döda i Polen på grund av den hårda kylan
(må de vila i frid, och det menar jag verkligen)
och nära 15 minusgrader i Stockholm i början på december.
Ja herregud, växthuseffekten är verkligen påtaglig.
Samtidigt håller FN ett nytt så kallat "klimattoppmöte"
för att diskutera vad man kan göra
för att hindra "de kraftigt ökande temperaturskillnaderna".
Det hade varit komiskt, riktigt komiskt faktiskt,
om Frankrikes representant inte hade kunnat komma
på grund av snöstormen i Paris.
Eller vad säger Tayta?
Stadens största flygplats stängs, flygtrafiken står stilla,
Eiffeltornet stängs för besökare, bussar rör sig inte ur fläcken.
66 personer döda i Polen på grund av den hårda kylan
(må de vila i frid, och det menar jag verkligen)
och nära 15 minusgrader i Stockholm i början på december.
Ja herregud, växthuseffekten är verkligen påtaglig.
Samtidigt håller FN ett nytt så kallat "klimattoppmöte"
för att diskutera vad man kan göra
för att hindra "de kraftigt ökande temperaturskillnaderna".
Det hade varit komiskt, riktigt komiskt faktiskt,
om Frankrikes representant inte hade kunnat komma
på grund av snöstormen i Paris.
Eller vad säger Tayta?
tisdag 7 december 2010
Bilder från Arica
Hej igen!
Här kommer lite bilder från första veckan i Chile.
Det är en salig blandning, allt från stranden till museum och utflykter.
Håll till godo!
Första dagen på stranden.
Förstår ni nu varför jag ville åka hit?
I en park i centrala Arica
Min sobrina Fiorenza med en leksak som jag köpte på Barajas.
Ett gäng skintorra gamla fossil som levde alldeles i början
Ombord på ett vrak som spolades upp på land vid tsunamin
Fiorenza och "Tío Fredi"
Gabriela på Playa Chinchorro. TE AMO!
Ett blekansikte försöker i försiktigaste mån få lite färg.
Några gauchos rider förbi oss sådär i största allmänhet en
Finns det NÅGON därute som kan förklara detta? Varför
Anderna, tropisk växtlighet, robusta timmermöbler och
Jag provar min första Mote con huesillo, en kall kaneldricka
Jag och mina andinska berg. Jag har saknat
På första parkett under en båtfärd på Stilla
Arica från havet sett.
El Morro de Arica från havet sett.
El Morro.
Solnedgång.
Här kommer lite bilder från första veckan i Chile.
Det är en salig blandning, allt från stranden till museum och utflykter.
Håll till godo!
Första dagen på stranden.
Förstår ni nu varför jag ville åka hit?
I en park i centrala Arica
Min sobrina Fiorenza med en leksak som jag köpte på Barajas.
Ett gäng skintorra gamla fossil som levde alldeles i början
av min historiebok om Latinamerika (ca. 7000 f.Kr.).
Ombord på ett vrak som spolades upp på land vid tsunamin
år 1870. Observera hur långt bort vattenlinjen är.
Fiorenza och "Tío Fredi"
Gabriela på Playa Chinchorro. TE AMO!
Ett blekansikte försöker i försiktigaste mån få lite färg.
Arica
Några gauchos rider förbi oss sådär i största allmänhet en
lördagmorgon på stranden.
Finns det NÅGON därute som kan förklara detta? Varför
har de murat in ett par vinflaskor i väggen?
Anderna, tropisk växtlighet, robusta timmermöbler och
en jädra struts?? Precis som hemma fast annorlunda.
Jag provar min första Mote con huesillo, en kall kaneldricka
med vetepuffar och aprikos. Gott! De självklara empanadas
ligger i den lilla korgen.
Jag och mina andinska berg. Jag har saknat
dem!
På första parkett under en båtfärd på Stilla
Havet.
Arica från havet sett.
El Morro de Arica från havet sett.
El Morro.
Solnedgång.
Solnedgång över Stilla Havet.
måndag 6 december 2010
Suck...
Jag hade egentligen tänkt att publicera (ett mycket bra) inlägg om hur helgen har varit och vad som komma skall, men texten som jag skrev i Word försvann. Två sidor. Och klantig som jag är hade jag inte sparat texten.
Vad sur man blir ibland.
Nåväl jag gör ett nytt försök:
Vi har iallafall idag måndag hittat en lägenhet som vi ska hyra. Det är en mindre trea som ligger ett stenkast härifrån och kanske 500 meter från stranden, i ett inhägnat område med egna vakter. Känns bra. Lägenheten i sig är ok men den behöver fräschas till. Spackla och måla väggar och tak och så ska vi byta en dörr. Måla och spackla fixar jag, det har Tayta sett till att jag kan, och dörren ordnar Marcelo, Gabrielas systers pojkvän. Vi var och tittade på den idag och jag gillar området och läget och lägenheten i sig, men som sagt piffa till den bara så blir den hur bra som helst. De som tidigare har hyrt den är tydligen en familj indios som inte vet hur man sköter sitt hem... Men som sagt, bra läge och framför allt bra pris och ägaren är en vän till Gabrielas mamma.
Helgen har annars varit lugn men har gått i utflyktens tecken. I lördags var jag, Gabriela och hennes mamma på en biltur till Valle de Lluta, Llutadalen, en bit norrut bara nån kilometer från peruanska gränsen. Arica ligger i Atacamaöknen och naturen runtomkring består av sand och sten men just i Valle de Lluta rinner en flod och där går det utmärkt att odla. Det var skönt att se lite grönska och växtlighet igen och vi stannade till på en liten restaurang och åt en matbit påväg hem. Senare på kvällen skulle jag och Gabriela gå ut och ta en drink på ett ställe som heter Mojito och vars specialitet är just Mojitos av allehanda varianter. Glada i hågen sätter vi oss i bilen och kör ut på gatan, och där dör bilskrället. Inte ens med hjälp av grannar och Gabrielas syster Exilda som vi väckte (klockan var två på natten men ändå hjälper folk varandra) lyckades vi få igång eländet. Så utgången uteblev och kvällen tillbringades istället på balkongen hemma tillsammans med vänner till Gabrielas familj, vi drack väl ett par romcola och pratade och umgicks fram tills det började ljusna i öster. På söndagen gjorde vi en båtutflykt i Aricabukten med Gabys (och min) kompis Cristian och eftermiddagen var en avslappnande sådan härhemma och på stranden i Cristians bil med ett par skaldjursempanadas och musik.
Jag känner att jag redan börjar bli mer och mer latinamerikansk: det känns inte ovant längre att hälsa vilt främmande damer med kindpussar, jag börjar lägga till mig chilenska ord och uttryck, jag har börjat att tänka på spanska (det är ganska häftigt faktiskt när man märker att till och med ens undermedvetna använder det inhemska språket), jag kan ganska schizofrent ryta till åt min sobrina Fiorenza för att endast 30 sekunder senare leka och kela med det lilla livet igen, jag tycker inte längre att folk kör som dårar, det är helt normalt att äta frukost klockan tio, lunch klockan två, middag klockan nio och jag börjar faktiskt tycka att det är ganska skönt att ta en siesta (jag VET att det inte är bra och jag ska sluta, jag lovar!).
Denna text blev inte så bra som den som gick förlorad men iallafall, vad gör man när inte tekniken vill spela med samma boll som jag... jag ska lägga in lite bilder här också så ni får se hur det ser ut och hur jag har det. Kommer i nästa inlägg!
Vad sur man blir ibland.
Nåväl jag gör ett nytt försök:
Vi har iallafall idag måndag hittat en lägenhet som vi ska hyra. Det är en mindre trea som ligger ett stenkast härifrån och kanske 500 meter från stranden, i ett inhägnat område med egna vakter. Känns bra. Lägenheten i sig är ok men den behöver fräschas till. Spackla och måla väggar och tak och så ska vi byta en dörr. Måla och spackla fixar jag, det har Tayta sett till att jag kan, och dörren ordnar Marcelo, Gabrielas systers pojkvän. Vi var och tittade på den idag och jag gillar området och läget och lägenheten i sig, men som sagt piffa till den bara så blir den hur bra som helst. De som tidigare har hyrt den är tydligen en familj indios som inte vet hur man sköter sitt hem... Men som sagt, bra läge och framför allt bra pris och ägaren är en vän till Gabrielas mamma.
Helgen har annars varit lugn men har gått i utflyktens tecken. I lördags var jag, Gabriela och hennes mamma på en biltur till Valle de Lluta, Llutadalen, en bit norrut bara nån kilometer från peruanska gränsen. Arica ligger i Atacamaöknen och naturen runtomkring består av sand och sten men just i Valle de Lluta rinner en flod och där går det utmärkt att odla. Det var skönt att se lite grönska och växtlighet igen och vi stannade till på en liten restaurang och åt en matbit påväg hem. Senare på kvällen skulle jag och Gabriela gå ut och ta en drink på ett ställe som heter Mojito och vars specialitet är just Mojitos av allehanda varianter. Glada i hågen sätter vi oss i bilen och kör ut på gatan, och där dör bilskrället. Inte ens med hjälp av grannar och Gabrielas syster Exilda som vi väckte (klockan var två på natten men ändå hjälper folk varandra) lyckades vi få igång eländet. Så utgången uteblev och kvällen tillbringades istället på balkongen hemma tillsammans med vänner till Gabrielas familj, vi drack väl ett par romcola och pratade och umgicks fram tills det började ljusna i öster. På söndagen gjorde vi en båtutflykt i Aricabukten med Gabys (och min) kompis Cristian och eftermiddagen var en avslappnande sådan härhemma och på stranden i Cristians bil med ett par skaldjursempanadas och musik.
Jag känner att jag redan börjar bli mer och mer latinamerikansk: det känns inte ovant längre att hälsa vilt främmande damer med kindpussar, jag börjar lägga till mig chilenska ord och uttryck, jag har börjat att tänka på spanska (det är ganska häftigt faktiskt när man märker att till och med ens undermedvetna använder det inhemska språket), jag kan ganska schizofrent ryta till åt min sobrina Fiorenza för att endast 30 sekunder senare leka och kela med det lilla livet igen, jag tycker inte längre att folk kör som dårar, det är helt normalt att äta frukost klockan tio, lunch klockan två, middag klockan nio och jag börjar faktiskt tycka att det är ganska skönt att ta en siesta (jag VET att det inte är bra och jag ska sluta, jag lovar!).
Denna text blev inte så bra som den som gick förlorad men iallafall, vad gör man när inte tekniken vill spela med samma boll som jag... jag ska lägga in lite bilder här också så ni får se hur det ser ut och hur jag har det. Kommer i nästa inlägg!
lördag 4 december 2010
Lördag morgon
Äsch, inget speciellt,
Bara Stilla Havet sådär på lördagsmorgonen.
Strålande sol, klarblå himmel och kanske 25 grader.
Bara Stilla Havet sådär på lördagsmorgonen.
Strålande sol, klarblå himmel och kanske 25 grader.
torsdag 2 december 2010
En sak till
Jo en sak till var det också.
Sverige drunknar nu tydligen i snökaos och kyla.
13 grader under nollan i Stockholm i början på December??
Med andra ord ovanligt tyst från klimatdårarna.
Inte ett pip... eller?
Lika insnöade som SJ tvingas de monopolistiska klimatförespråkarna
nu hålla käft då det skulle verka ganska löjligt av dem
att publicera sina faktoida Harmageddon-profetior
om klimatförändringar, varmare väder och smältande isar
då landet där vårt folk har trampat sedan 15 000 år tillbaka
tyngs ner av en vinter som mer och mer
börjar likna andra akten i den tredelade Fimbulvintern
(Minns förra vintern med 40 cm snö, jo det var det, jag mätte sörjan,
i Stockhom i mitten av MARS. Det var första akten.).
Men det vänder väl snart.
Framåt vårkanten, likt då snödroppen och vitsippan visar sig
visar sig också klimatets korsriddare igen efter sitt vinteride.
högljutt hojtandes.
Sverige drunknar nu tydligen i snökaos och kyla.
13 grader under nollan i Stockholm i början på December??
Med andra ord ovanligt tyst från klimatdårarna.
Inte ett pip... eller?
Lika insnöade som SJ tvingas de monopolistiska klimatförespråkarna
nu hålla käft då det skulle verka ganska löjligt av dem
att publicera sina faktoida Harmageddon-profetior
om klimatförändringar, varmare väder och smältande isar
då landet där vårt folk har trampat sedan 15 000 år tillbaka
tyngs ner av en vinter som mer och mer
börjar likna andra akten i den tredelade Fimbulvintern
(Minns förra vintern med 40 cm snö, jo det var det, jag mätte sörjan,
i Stockhom i mitten av MARS. Det var första akten.).
Men det vänder väl snart.
Framåt vårkanten, likt då snödroppen och vitsippan visar sig
visar sig också klimatets korsriddare igen efter sitt vinteride.
högljutt hojtandes.
Lunch + eftermiddag + värme = siesta och lugn och ro
Chile är Latinamerika, och i Latinamerika sover man efter lunchen siesta. Så är det nu i skrivandes stund. Jag själv försöker dock undvika att sova direkt efter lunchen även om det är lockande, men jag tror inte att det är så bra egentligen. Först äta en stor måltid och sedan sova någon timme... visserligen bjöds vi inte på några fettdrypande onyttigheter idag, vi åt istället nyttig linssoppa inte helt olik Taytas, men jag finner det ändå ovant att krypa ner mellan lakanen och sova direkt efter. Istället njuter jag nu av eftermiddagstystnaden då fruga och svärmor vilar, Fiorenza har åkt till dagis och jag kan istället utnyttja tiden åt kommunikation med omvärlden.
Jag vet att det var ett kort inlägg igår, vi satt hemma hos Marcelo, förlåt Jur.Kand Marcelo, och väntade på att han skulle byta om från sin kostym efter examen till lite mer ledigt. Jag passade då på att lägga in en kort text då även om det blev lite krystat. Vi åkte i alla fall vidare till kasinot här i Arica efteråt med ett gäng kompisar för att fira. Vi drack väl ett par Pisco Sour och knaprade på några fat med quesadillas men inget speciellt alls. Det var trevligt att träffa lite folk och Aricas kasino är väl värt ett besök när ni kommer hit! En lustig sak hände igår dock: en av de juristprofessorer som var med i den utfrågningskommité som grillade Marcelo under examen igår dök helt plötsligt upp, iklädd T-Shirt och jeans, hälsade på Marcelo med en björnkram och massor med gratulationer, beställde sedan en Vodka Tonic, tände en cigg, slog sig ner vid vårt bord och började umgås precis som det regnade. Det visar sig att den professorn (som är ung för sin titel, kanske 35 år, och MYCKET trevlig förövrigt, man kunde till och med dua honom) är sambo med en av Marcelos bästa tjejkompisar och dessutom vän till Marcelo! Vilket härligt land detta är!
Det är VARMT idag, solen strålar och till och med Gabriela kommenterade värmen när vi gick på stan tidigare idag. Jag hade geggat in armar och nacke med solskyddsfaktor 50, samma som de ger till bäbisar, och ansiktet med en speciell kräm anpassad för ansiktshud och som endast går att köpa på apotek men ändå känner jag att det bränner lite här och var. Det är ingen fara på taket, jag har inte bränt mig än men jag vill ta det försiktigt såhär i början. Vi pratade tidigare om att åka till beachen senare men jag vet inte, det kanske är bäst att vänta ett par dagar till så ens bleka hy hinner vänja sig vid UV-bombardemanget här.
Nu närmar sig klockan halv fem på eftermiddagen, få se vad som händer ikväll om vi hittar på något speciellt. Jag ska lägga ut lite bilder tänkte jag snart så alla får se hur vi har det härnere i Chile!
Må gott allesammans, för det gör jag!
Jag vet att det var ett kort inlägg igår, vi satt hemma hos Marcelo, förlåt Jur.Kand Marcelo, och väntade på att han skulle byta om från sin kostym efter examen till lite mer ledigt. Jag passade då på att lägga in en kort text då även om det blev lite krystat. Vi åkte i alla fall vidare till kasinot här i Arica efteråt med ett gäng kompisar för att fira. Vi drack väl ett par Pisco Sour och knaprade på några fat med quesadillas men inget speciellt alls. Det var trevligt att träffa lite folk och Aricas kasino är väl värt ett besök när ni kommer hit! En lustig sak hände igår dock: en av de juristprofessorer som var med i den utfrågningskommité som grillade Marcelo under examen igår dök helt plötsligt upp, iklädd T-Shirt och jeans, hälsade på Marcelo med en björnkram och massor med gratulationer, beställde sedan en Vodka Tonic, tände en cigg, slog sig ner vid vårt bord och började umgås precis som det regnade. Det visar sig att den professorn (som är ung för sin titel, kanske 35 år, och MYCKET trevlig förövrigt, man kunde till och med dua honom) är sambo med en av Marcelos bästa tjejkompisar och dessutom vän till Marcelo! Vilket härligt land detta är!
Det är VARMT idag, solen strålar och till och med Gabriela kommenterade värmen när vi gick på stan tidigare idag. Jag hade geggat in armar och nacke med solskyddsfaktor 50, samma som de ger till bäbisar, och ansiktet med en speciell kräm anpassad för ansiktshud och som endast går att köpa på apotek men ändå känner jag att det bränner lite här och var. Det är ingen fara på taket, jag har inte bränt mig än men jag vill ta det försiktigt såhär i början. Vi pratade tidigare om att åka till beachen senare men jag vet inte, det kanske är bäst att vänta ett par dagar till så ens bleka hy hinner vänja sig vid UV-bombardemanget här.
Nu närmar sig klockan halv fem på eftermiddagen, få se vad som händer ikväll om vi hittar på något speciellt. Jag ska lägga ut lite bilder tänkte jag snart så alla får se hur vi har det härnere i Chile!
Må gott allesammans, för det gör jag!
onsdag 1 december 2010
Celebraciones
Felicidades Sr. ABOGADO Marcelo!
Que te vaya bien en todo!
Idag har jag varit pá en Examen de Grado, samma som Gabriela gjorde.
Snacka om grillning, det var mer som en rättegáng än en examen. Fyra professorer utfrágar intensivt en elev, likt en vittnesutfrágning, om 5 árs studier inom Civilrätt, Processrätt samt ytterligare ett ämne.
Fattar inte varför de envisas med att examinera pá det här sättet egentligen, känns lite ute att bara rabbla upp en massa fakta mer eller mindre ordagrant ur en bok utan problemformulering eller utan att dra egna slutsatser.
Men det var ändá intressant att se, jag berättar mer om hur det var i ett senare inlägg. Sitter hemma hos Marcelo nu, det kanske blir en liten utgáng senare.
Lite kallt ikväll faktiskt, kanske bara 20 grader...
Que te vaya bien en todo!
Idag har jag varit pá en Examen de Grado, samma som Gabriela gjorde.
Snacka om grillning, det var mer som en rättegáng än en examen. Fyra professorer utfrágar intensivt en elev, likt en vittnesutfrágning, om 5 árs studier inom Civilrätt, Processrätt samt ytterligare ett ämne.
Fattar inte varför de envisas med att examinera pá det här sättet egentligen, känns lite ute att bara rabbla upp en massa fakta mer eller mindre ordagrant ur en bok utan problemformulering eller utan att dra egna slutsatser.
Men det var ändá intressant att se, jag berättar mer om hur det var i ett senare inlägg. Sitter hemma hos Marcelo nu, det kanske blir en liten utgáng senare.
Lite kallt ikväll faktiskt, kanske bara 20 grader...
tisdag 30 november 2010
Framme. I Chile.
Sådärja.
Äntligen har jag smält de första intrycken och nu kan jag sortera ihop allt som har hänt de senaste 48 timmarna i en tillräckligt överkomlig hög för att sedan välja ut de viktigaste och bästa bitarna att berätta om.
En sak bara, innan vi fortsätter:
Hur lockande det än låter,
sitt inte först 14 timmar i ett flygplan,
och sedan nästan 13 timmar till på en flygplats
och bara vänta,
utan att veta vart ni ska ta vägen.
Tro mig, jag vet.
Jag är i Chile nu.
Jag är hos henne, i Arica.
Det är varmt, kanske 25 grader.
Solen tarmer än vad man tror, jag har redan bränt näsa och nacke.
Jag anlände till Arica klockan 02:05, chilensk tid, natten till måndagen. Klockan var då sex på måndagsmorgonen i Sverige. På flygplatsen väntade Gabriela och hennes mor för vidare färd mot hemmet, där jag i sann sydamerikansk gästfri anda blir bjuden på middag och ett glas rödvin klockan tre på natten. Snarkofagen fick sedan ett efterlängtat besök, då jag hade varit på resande fot i nästan 40 timmar. Ska berätta lite kortfattat om resan hit, baserat på något dagboksliknande anteckningar som jag inspirationsskrev till och från under färd. Flyg till Madrid gick utan problem, lyckades faktiskt sova en hel del. Sedan fem timmars väntan på dödligt tråkiga Barajas men hittade dock ett trevligt vattenhål som jag förärade ett besök. Tapas och iskall spansk öl är vansinnigt gott när man är i Spanien, och det var inte utan att man faktiskt tänkte tillbaka med glädje på vissa enstaka detaljer av min vistelse i Madrid för två år sedan. Hur som haver, 14 timmar på en Airbus A340-300 tillhörande utmärkta LAN Airlines stod på tur. Det gick väl ok på det stora hela, när är en 14-timmars flygresa egentligen bekväm, god mat och bra filmutbud gjorde atlandkorsandet uthärdligt.
Det som händer härnäst blir dock en pärs. Jag har en connection till Arica som går klockan elva på morgonen, en och en halv timme efter det att mitt plan från Madrid landar i Santiago. "Inga problem, bara jag skyndar mig." Naturligtvis skiter det sig. Naturligtvis landar vi 45 minuter försent i Santiago. Naturligtvis kommer jag upp 5 minuter innan elva till inrikesterminalen. Och naturligtvis går inte nästa plan förrän om 12 timmar. Är med andra ord tvungen att vänta 12 nya timmar innan jag kan komma fram till henne och till Arica. Skjut mig, det var mer långtråkigt att sitta på den där flygplatsen än att titta på repriser av Keno-dragningar. Jag kan vartenda skrymsle och varenda vrå på Aeropuerto Arturo Merino Benitez nu, jag lovar.
Nåväl. Kom äntligen ombord på en Baby-Bus (Airbus A318-300) tillhörande LAN vid cirkulinus 23:10, mitt i det Santiaguinska nocturna mörkret. Och jag lyckades faktiskt, och behövligt nog, sova bort hela flygresan upp till Arica. Landade strax efter två på morgonen. Där stod hon och väntade. Vi var tillsammans igen.
Det är bara så häftigt att vara här igen! Det känns som om ingen tid har förlupit sedan senaste gången, trots att det var över ett och ett halvt år sedan som jag åkte härifrån. Men allt är sig likt, staden ser ut som den gör, El Morro ligger där den ska, Playa Chinchorro är lika inbjudande som alltid, solen är lika varm och livgivande, folk är lika underbart sydamerikanska, gästvänliga och inbjudande som varje gång man är här. Sydamerika är fantastiskt!
Igår hade vi "a relaxing day at the playa", jag och Gabriela. Det var en lite "småkylig" dag för att använda lokalbefolkningens omdöme, vilket innebär en ganska varm svensk sommardag rent temperaturmässigt. Det var iallafall mulet, vilket lämpar sig bra för en likblek skandinav som inte fått smaka på solen sedan i augusti månad. Jo tjena. Trots solkräm och sololja och trots att jag aldrig tog av mig några kläder lyckades jag med konststycket att bränna mig i panna, på näsa och i nacke. Men ett härligt återseende av Stilla Havets mäktiga böljor var det, även om jag som sagt inte badade igår. En lunch hemma på eftermiddagen (ja, man äter sen lunch här), vila och uppackning av alla grejor, sortera in och plocka undan och sedan åkte vi iväg för att hälsa på Marcelo, en gemensam vän. Där stannade vi kvar ett tag i den ariqueñska svalkande men ändå sommarvarma kvällen och åt en lätt middag. Fantastisk solnedgång över Stilla Havet bjöds vi på, himlen brann bokstavligen i väster.
Kvällen avslutades hemmavid, min lilla sobrina Fiorenza var överglad över att se mig igen och jag gav henne en present med chokladbitar som jag hade köpt på Barajas.
Jag är äntligen framme i Chile och det är helt fantastiskt!
Äntligen har jag smält de första intrycken och nu kan jag sortera ihop allt som har hänt de senaste 48 timmarna i en tillräckligt överkomlig hög för att sedan välja ut de viktigaste och bästa bitarna att berätta om.
En sak bara, innan vi fortsätter:
Hur lockande det än låter,
sitt inte först 14 timmar i ett flygplan,
och sedan nästan 13 timmar till på en flygplats
och bara vänta,
utan att veta vart ni ska ta vägen.
Tro mig, jag vet.
Jag är i Chile nu.
Jag är hos henne, i Arica.
Det är varmt, kanske 25 grader.
Solen tarmer än vad man tror, jag har redan bränt näsa och nacke.
Jag anlände till Arica klockan 02:05, chilensk tid, natten till måndagen. Klockan var då sex på måndagsmorgonen i Sverige. På flygplatsen väntade Gabriela och hennes mor för vidare färd mot hemmet, där jag i sann sydamerikansk gästfri anda blir bjuden på middag och ett glas rödvin klockan tre på natten. Snarkofagen fick sedan ett efterlängtat besök, då jag hade varit på resande fot i nästan 40 timmar. Ska berätta lite kortfattat om resan hit, baserat på något dagboksliknande anteckningar som jag inspirationsskrev till och från under färd. Flyg till Madrid gick utan problem, lyckades faktiskt sova en hel del. Sedan fem timmars väntan på dödligt tråkiga Barajas men hittade dock ett trevligt vattenhål som jag förärade ett besök. Tapas och iskall spansk öl är vansinnigt gott när man är i Spanien, och det var inte utan att man faktiskt tänkte tillbaka med glädje på vissa enstaka detaljer av min vistelse i Madrid för två år sedan. Hur som haver, 14 timmar på en Airbus A340-300 tillhörande utmärkta LAN Airlines stod på tur. Det gick väl ok på det stora hela, när är en 14-timmars flygresa egentligen bekväm, god mat och bra filmutbud gjorde atlandkorsandet uthärdligt.
Det som händer härnäst blir dock en pärs. Jag har en connection till Arica som går klockan elva på morgonen, en och en halv timme efter det att mitt plan från Madrid landar i Santiago. "Inga problem, bara jag skyndar mig." Naturligtvis skiter det sig. Naturligtvis landar vi 45 minuter försent i Santiago. Naturligtvis kommer jag upp 5 minuter innan elva till inrikesterminalen. Och naturligtvis går inte nästa plan förrän om 12 timmar. Är med andra ord tvungen att vänta 12 nya timmar innan jag kan komma fram till henne och till Arica. Skjut mig, det var mer långtråkigt att sitta på den där flygplatsen än att titta på repriser av Keno-dragningar. Jag kan vartenda skrymsle och varenda vrå på Aeropuerto Arturo Merino Benitez nu, jag lovar.
Nåväl. Kom äntligen ombord på en Baby-Bus (Airbus A318-300) tillhörande LAN vid cirkulinus 23:10, mitt i det Santiaguinska nocturna mörkret. Och jag lyckades faktiskt, och behövligt nog, sova bort hela flygresan upp till Arica. Landade strax efter två på morgonen. Där stod hon och väntade. Vi var tillsammans igen.
Det är bara så häftigt att vara här igen! Det känns som om ingen tid har förlupit sedan senaste gången, trots att det var över ett och ett halvt år sedan som jag åkte härifrån. Men allt är sig likt, staden ser ut som den gör, El Morro ligger där den ska, Playa Chinchorro är lika inbjudande som alltid, solen är lika varm och livgivande, folk är lika underbart sydamerikanska, gästvänliga och inbjudande som varje gång man är här. Sydamerika är fantastiskt!
Igår hade vi "a relaxing day at the playa", jag och Gabriela. Det var en lite "småkylig" dag för att använda lokalbefolkningens omdöme, vilket innebär en ganska varm svensk sommardag rent temperaturmässigt. Det var iallafall mulet, vilket lämpar sig bra för en likblek skandinav som inte fått smaka på solen sedan i augusti månad. Jo tjena. Trots solkräm och sololja och trots att jag aldrig tog av mig några kläder lyckades jag med konststycket att bränna mig i panna, på näsa och i nacke. Men ett härligt återseende av Stilla Havets mäktiga böljor var det, även om jag som sagt inte badade igår. En lunch hemma på eftermiddagen (ja, man äter sen lunch här), vila och uppackning av alla grejor, sortera in och plocka undan och sedan åkte vi iväg för att hälsa på Marcelo, en gemensam vän. Där stannade vi kvar ett tag i den ariqueñska svalkande men ändå sommarvarma kvällen och åt en lätt middag. Fantastisk solnedgång över Stilla Havet bjöds vi på, himlen brann bokstavligen i väster.
Kvällen avslutades hemmavid, min lilla sobrina Fiorenza var överglad över att se mig igen och jag gav henne en present med chokladbitar som jag hade köpt på Barajas.
Jag är äntligen framme i Chile och det är helt fantastiskt!
fredag 26 november 2010
En halvtimme...
Tja, nu är det en halvtimme kvar av min sista arbetsdag.
Det känns.
Det känns mycket.
Det känns vemodigt och lite sorgligt, att lämna mina kära kollegor här.
Ni är bäst, det vet ni!
Hejdå jobbet
Hejdå kollegor och vänner, bröder
Hejdå terminalupplägg
Hejdå transaktioner
Hejdå Visa och MasterCard
Hejdå entrans och tvåtrans
Hejdå Danmark och Norge
Hejdå rättelser och rättelsebrev
Hejdå förseningar SPDH 797
Hejdå servicepolicy
Hejdå transaktionslistor
Hejdå Kod 10 (brinn långsamt EF)
Hejdå felregister
Hejdå Base24
Hejdå lunchpromenader i Gallerian
Hejdå auktorisationsstörningar
Hejdå statistik
Hejdå fredagsmys
Hejdå EMV
Hejdå AW på Gyllene Horan och HBJ
Hejdå Brunkebergstorg
Hejdå sushifrossa med Anne o Odel
Hejdå BBS118, BBS151, BBS87, TAD411 & BBS555
På återseende!
Det känns.
Det känns mycket.
Det känns vemodigt och lite sorgligt, att lämna mina kära kollegor här.
Ni är bäst, det vet ni!
Hejdå jobbet
Hejdå kollegor och vänner, bröder
Hejdå terminalupplägg
Hejdå transaktioner
Hejdå Visa och MasterCard
Hejdå entrans och tvåtrans
Hejdå Danmark och Norge
Hejdå rättelser och rättelsebrev
Hejdå förseningar SPDH 797
Hejdå servicepolicy
Hejdå transaktionslistor
Hejdå Kod 10 (brinn långsamt EF)
Hejdå felregister
Hejdå Base24
Hejdå lunchpromenader i Gallerian
Hejdå auktorisationsstörningar
Hejdå statistik
Hejdå fredagsmys
Hejdå EMV
Hejdå AW på Gyllene Horan och HBJ
Hejdå Brunkebergstorg
Hejdå sushifrossa med Anne o Odel
Hejdå BBS118, BBS151, BBS87, TAD411 & BBS555
På återseende!
torsdag 25 november 2010
Två dagar kvar....
Ja minsann, två dagar kvar nu. Jag har resfeber! Veckan har gått otroligt fort, det har hela tiden varit något att bocka av på listan "Att Göra". Dessvärre har det varit mycket avsked och hejdå-sägande de senaste dagarna vilket faktiskt påverkar mitt humör. Jag är lika 100 % inställd på att åka till Chile såklart men det känns vemodigt att behöva ta farväl av allt. Jag tycker inte om att säga hejdå. Naturligtvis kan ett beslut som jag har tagit inte inträffa utan att den tråkiga biten medföljer, det finns ju alltid två sidor av samma mynt. Men ändå.
Detta har jag gjort de senaste dagarna, förrutom jobba och packa:
I tisdags: Middag med Lars, ett par öl på Dubliners. Sedan säga hejdå.
I onsdags: Avkedsfika för mig på jobbet. Sedan avskeds- after work med jobbet till pub, middag och dricka och säga hejdå till ett par.
Idag: Träffa moster Carin, äta en god middag och säga hejdå. På kvällen umgås med faster Monica och kusin Christian för att sedan säga hejdå.
Ni ser, avskedstillställningar. Jag tycker inte om avsked och att säga hejdå, jag blir bara melankolisk av det.
Veckan har gått fort. Imorgon arbetar jag min sista dag. Otroligt.
Jag känner faktiskt att detta inlägg var ganska tråkigt... och om jag tycker att det är tråkigt att skriva, hur ska ni då tycka när ni läser detta? Jag skriver dock mer imorgon om hur det går med allt. Detta var iallafall en liten redogörelse för hur veckan har sett ut.
Om ett par dagar åker jag till Chile.
Sov gott!
Detta har jag gjort de senaste dagarna, förrutom jobba och packa:
I tisdags: Middag med Lars, ett par öl på Dubliners. Sedan säga hejdå.
I onsdags: Avkedsfika för mig på jobbet. Sedan avskeds- after work med jobbet till pub, middag och dricka och säga hejdå till ett par.
Idag: Träffa moster Carin, äta en god middag och säga hejdå. På kvällen umgås med faster Monica och kusin Christian för att sedan säga hejdå.
Ni ser, avskedstillställningar. Jag tycker inte om avsked och att säga hejdå, jag blir bara melankolisk av det.
Veckan har gått fort. Imorgon arbetar jag min sista dag. Otroligt.
Jag känner faktiskt att detta inlägg var ganska tråkigt... och om jag tycker att det är tråkigt att skriva, hur ska ni då tycka när ni läser detta? Jag skriver dock mer imorgon om hur det går med allt. Detta var iallafall en liten redogörelse för hur veckan har sett ut.
Om ett par dagar åker jag till Chile.
Sov gott!
söndag 21 november 2010
En vecka kvar
God kväll!
Vi skriver idag söndag 21 november.
Napoli har just hemmabesegrat Bologna med 4-1 och ligger nu trea i Serie A.
November är hos oss sedan länge.
Hans närvaro har varit extra påtaglig idag:
kallt, regnigt, mörkt.
Redan klockan tre började det skymma,
en mörkare nyans av grå lades till den redan gråa färgtonen på himlen.
Jag var ute i trädgården på eftermiddagen och tog bort gamla löv.
Typiskt höstgöra.
Och idag är det en vecka kvar.
En vecka kvar tills jag är i Chile, i Arica, hos HENNE.
Mindre än en vecka kvar tills jag åker.
Resfeber? Ja lite faktiskt.
Helgen har ägnats åt förberedelser.
Jag har lämnat över min lägenhet till min hyresgäst.
jJg har städat och fejat och donat.
Jag har flyttat hem till min familj för en vecka nu.
Jag har upptäckt att jag har så mycket prylar!
Vad gör man med alla sina saker egentligen??
Visste knappt att så mycket saker fick plats på mina 30 kvadrat i Ladugårdsgärdets funkiskvarter.
Idag har jag försökt rensa och sortera bland lådor, väskor och kartonger. Det har gått ganska bra, det finns en ordning i oordningen. Vet ungefär vad jag ska ha med och inte, och vad som ska packas ner i lådor och sparas. Nedräkningen har börjat. Det känns så häftigt allting, äntligen ska det ske! Naturligtvis lite vemodigt att lämna nära och kära och gamla Sverige, men så är det ju alltid. Och jag kommer ju komma tillbaka! Men just nu längtar jag dit ner, till underbara Chile. Längtar efter sol, värme, Stilla Havet, Anderna, kulturen, maten, folket, livsstilen. Och framför allt längtar jag efter henne! Som vi har väntat.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka.
Känns också lite vemodigt.
Inte att lämna själva jobbet i sig,
men alla mina kamrater och allt kul som vi har för oss.
På onsdag ska vi ut för en sista After Work. Var vet jag inte, men det återstår att se. På tisdag ska jag försöka äta en peruansk middag med Lars o Kent, ska se om det går att få ihop. Och så ska jag försöka klämma in en sista kväll med kusin Christian innan lördagen. Det händer en hel del nu.
Måste ju hinna packa också...
Vi skriver idag söndag 21 november.
Napoli har just hemmabesegrat Bologna med 4-1 och ligger nu trea i Serie A.
November är hos oss sedan länge.
Hans närvaro har varit extra påtaglig idag:
kallt, regnigt, mörkt.
Redan klockan tre började det skymma,
en mörkare nyans av grå lades till den redan gråa färgtonen på himlen.
Jag var ute i trädgården på eftermiddagen och tog bort gamla löv.
Typiskt höstgöra.
Och idag är det en vecka kvar.
En vecka kvar tills jag är i Chile, i Arica, hos HENNE.
Mindre än en vecka kvar tills jag åker.
Resfeber? Ja lite faktiskt.
Helgen har ägnats åt förberedelser.
Jag har lämnat över min lägenhet till min hyresgäst.
jJg har städat och fejat och donat.
Jag har flyttat hem till min familj för en vecka nu.
Jag har upptäckt att jag har så mycket prylar!
Vad gör man med alla sina saker egentligen??
Visste knappt att så mycket saker fick plats på mina 30 kvadrat i Ladugårdsgärdets funkiskvarter.
Idag har jag försökt rensa och sortera bland lådor, väskor och kartonger. Det har gått ganska bra, det finns en ordning i oordningen. Vet ungefär vad jag ska ha med och inte, och vad som ska packas ner i lådor och sparas. Nedräkningen har börjat. Det känns så häftigt allting, äntligen ska det ske! Naturligtvis lite vemodigt att lämna nära och kära och gamla Sverige, men så är det ju alltid. Och jag kommer ju komma tillbaka! Men just nu längtar jag dit ner, till underbara Chile. Längtar efter sol, värme, Stilla Havet, Anderna, kulturen, maten, folket, livsstilen. Och framför allt längtar jag efter henne! Som vi har väntat.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka.
Känns också lite vemodigt.
Inte att lämna själva jobbet i sig,
men alla mina kamrater och allt kul som vi har för oss.
På onsdag ska vi ut för en sista After Work. Var vet jag inte, men det återstår att se. På tisdag ska jag försöka äta en peruansk middag med Lars o Kent, ska se om det går att få ihop. Och så ska jag försöka klämma in en sista kväll med kusin Christian innan lördagen. Det händer en hel del nu.
Måste ju hinna packa också...
torsdag 18 november 2010
Torsdag 18 november
God afton,
mitt i novembermörkret.
Det har varit en hektisk vecka. Ända sen måndag.
Arbetsmässigt har det varit den jävligaste veckan någonsin.
Jag har varit helt utkörd varenda kväll.
Och till råga på allt kraschade hela arbetsgivaren häromdagen.
Vi drunknade i kaos.
Kunderna blev drabbade.
Media gottade sig.
Dagen efter upplevde vi en reinkarnation av gårdagens drunknande,
allt skulle då rättas till.
Frågetecken skulle rätas ut,
fel skulle korrigeras,
ursäkter skulle framföras,
kunder skulle tröstas och klappas på kind.
Men:
Det bekymrar mig inte så mycket längre,
ty jag är fullt upptagen med planeringen
av något stort.
Om 9 dagar sticker jag till Chile.
Det ska bara bli så jäkla häftigt.
Så lång väntan,
jag har förbrukat en livstids tålamod
i min väntan.
Men snart ska det ske!
Har nästan tömt min lägenhet,
den väntar på att fejas, skuras, tvättas, renas och putsas,
innan dess nya inneboende ska ta över på lördag.
Och ikväll kom ÄNTLIGEN taklisterna upp!
Det trodde jag aldrig faktiskt.
Det var ett projekt som visade sig ha
ett oändligt antal hinder i sitt bagage.
TACK TAYTA, för all hjälp!
Ta en pilsner ikväll, det förtjänar Du!
Själv ska jag sippa på en iskall Estrella.
På TV:n sitter Schyman och JämO Borgström bredvid varandra
lika evigt förenade som Yin och Yang,
i bästa sändningstid,
och spyr ut sitt hat mot hälften av världens befolkning.
Ingenting förändras.
mitt i novembermörkret.
Det har varit en hektisk vecka. Ända sen måndag.
Arbetsmässigt har det varit den jävligaste veckan någonsin.
Jag har varit helt utkörd varenda kväll.
Och till råga på allt kraschade hela arbetsgivaren häromdagen.
Vi drunknade i kaos.
Kunderna blev drabbade.
Media gottade sig.
Dagen efter upplevde vi en reinkarnation av gårdagens drunknande,
allt skulle då rättas till.
Frågetecken skulle rätas ut,
fel skulle korrigeras,
ursäkter skulle framföras,
kunder skulle tröstas och klappas på kind.
Men:
Det bekymrar mig inte så mycket längre,
ty jag är fullt upptagen med planeringen
av något stort.
Om 9 dagar sticker jag till Chile.
Det ska bara bli så jäkla häftigt.
Så lång väntan,
jag har förbrukat en livstids tålamod
i min väntan.
Men snart ska det ske!
Har nästan tömt min lägenhet,
den väntar på att fejas, skuras, tvättas, renas och putsas,
innan dess nya inneboende ska ta över på lördag.
Och ikväll kom ÄNTLIGEN taklisterna upp!
Det trodde jag aldrig faktiskt.
Det var ett projekt som visade sig ha
ett oändligt antal hinder i sitt bagage.
TACK TAYTA, för all hjälp!
Ta en pilsner ikväll, det förtjänar Du!
Själv ska jag sippa på en iskall Estrella.
På TV:n sitter Schyman och JämO Borgström bredvid varandra
lika evigt förenade som Yin och Yang,
i bästa sändningstid,
och spyr ut sitt hat mot hälften av världens befolkning.
Ingenting förändras.
onsdag 17 november 2010
söndag 14 november 2010
Kvällens citat
"Att befinna sig på Söderstadion var värre än Sarajevo!"
Det är tufft i Stockholm.
Eller hur Helsingborgs IF?
Det är tufft i Stockholm.
Eller hur Helsingborgs IF?
Återkomsten
Hej på er!
Först och främst: Grattis TAYTA!
Och grattis till alla fäder på Fars Dag!
Efter ett par veckors uppehåll gör jag nu en liten comeback här i cyberrymden. Har haft svårt med skrivlustan på sistone, förstår dock ej varför då det har hänt en hel del som borde vara värt att kommentera. Men mer om det sedan. Jag ska försöka vara mer aktiv här nu, speciellt med tanke på det som komma skall och det som mitt liv handlar mest om just nu: flytten till Chile om två veckor.
Jag ska kommentera det också. Det är liksom lite det som den här bloggen kommer att handla om har jag tänkt. Jag ska kommentera resfeber, planering, utstädning och rensning, längtan och melankoli.
Just nu är jag ganska trött faktiskt, har varit igång hela dagen. Jag har rensat ur min lägenhet och börjat städa. Jag har fraktat en del saker hem till föräldrarna, kånkat och burit upp lådor med böcker på vinden (min rygg vill ha ett allvarligt snack med mig ganska omgående känner jag), skurat och fejat, plockat, grejat och planerat. Det är kaos i lägenheten nu men ändå ett strukturerat kaos. Jag vet var jag har grejer och jag vet vad jag ska göra av dem. Det bidde sedan en pizza till middag, orkade inte laga något, och nu senast har jag strukit åtta skjortor. På TV: n surrar Sporting Gijón mot Real Madrid och jag känner mig lite smått söndagsdåsig. Moses säger visserligen att man ska helga vilodagen men med tanke på att jag knappt gick utanför dörren igår så kanske jag kommer undan. Betänk dock att det är LÖRDAGEN som är den "riktiga" mosaiska vilodagen! Det är inte mycket i Da Vinci-koden som är sant, men en sak har Mr. Brown rätt i: när Kristendomen blev oficiell religion i Rom tog man en redan existerande pagan helgdag (söndagen, då man i Rom helgade solen) och gjorde den till kristen för att tydligt markera separationen från Judendom.
Jag lovar att vara mer aktiv här nu. Jag ska ta mig tid att göra något som jag tycker så mycket om: skriva.
Nu ska jag ta en kylskåpskall pilsner. Det är jag värd. Skål för mig!
Först och främst: Grattis TAYTA!
Och grattis till alla fäder på Fars Dag!
Efter ett par veckors uppehåll gör jag nu en liten comeback här i cyberrymden. Har haft svårt med skrivlustan på sistone, förstår dock ej varför då det har hänt en hel del som borde vara värt att kommentera. Men mer om det sedan. Jag ska försöka vara mer aktiv här nu, speciellt med tanke på det som komma skall och det som mitt liv handlar mest om just nu: flytten till Chile om två veckor.
Jag ska kommentera det också. Det är liksom lite det som den här bloggen kommer att handla om har jag tänkt. Jag ska kommentera resfeber, planering, utstädning och rensning, längtan och melankoli.
Just nu är jag ganska trött faktiskt, har varit igång hela dagen. Jag har rensat ur min lägenhet och börjat städa. Jag har fraktat en del saker hem till föräldrarna, kånkat och burit upp lådor med böcker på vinden (min rygg vill ha ett allvarligt snack med mig ganska omgående känner jag), skurat och fejat, plockat, grejat och planerat. Det är kaos i lägenheten nu men ändå ett strukturerat kaos. Jag vet var jag har grejer och jag vet vad jag ska göra av dem. Det bidde sedan en pizza till middag, orkade inte laga något, och nu senast har jag strukit åtta skjortor. På TV: n surrar Sporting Gijón mot Real Madrid och jag känner mig lite smått söndagsdåsig. Moses säger visserligen att man ska helga vilodagen men med tanke på att jag knappt gick utanför dörren igår så kanske jag kommer undan. Betänk dock att det är LÖRDAGEN som är den "riktiga" mosaiska vilodagen! Det är inte mycket i Da Vinci-koden som är sant, men en sak har Mr. Brown rätt i: när Kristendomen blev oficiell religion i Rom tog man en redan existerande pagan helgdag (söndagen, då man i Rom helgade solen) och gjorde den till kristen för att tydligt markera separationen från Judendom.
Jag lovar att vara mer aktiv här nu. Jag ska ta mig tid att göra något som jag tycker så mycket om: skriva.
Nu ska jag ta en kylskåpskall pilsner. Det är jag värd. Skål för mig!
måndag 1 november 2010
År 2010
Året är 2010.
Du vet att du lever i detsamma när :
1: Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen
2: Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år
3: Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer
4 : Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig
5: Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser eller inte har dem på Facebook
6: Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag
7: Din chef klarar inte av att göra ditt jobb
8: Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar
10: Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget
11: All reklam på TV har en internetadress under
12: Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den
13: Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen
14: Du lägger huvudet på sidan för att le :)
15: Du läser detta och nickar och ler
16: Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till
17: Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista
18: Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där
19: Och nu sitter du och ler åt dig själv.
Du vet att du lever i detsamma när :
1: Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen
2: Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år
3: Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer
4 : Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig
5: Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser eller inte har dem på Facebook
6: Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag
7: Din chef klarar inte av att göra ditt jobb
8: Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar
10: Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget
11: All reklam på TV har en internetadress under
12: Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den
13: Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen
14: Du lägger huvudet på sidan för att le :)
15: Du läser detta och nickar och ler
16: Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till
17: Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista
18: Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där
19: Och nu sitter du och ler åt dig själv.
fredag 22 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
Humor
Jag är inne i en period av rensa, städa och sortera just nu.
Hade glömt bort dem.
Håll till godo:
Kan bero på att jag under helgen har fyllt tre flyttkartonger
med saker som ska sorteras bort.
Det har säkert bidragit till en allmän rensa-period.
Berättar lite längre ner VARFÖR jag har fyllt tre kartonger
med saker som ska bort.
Men nu såhär på kvällen satt jag av någon anledning
framför datorn och rensade ut bland massa gamla dokument
och saker. Då snubblade jag över dessa bilder
Hade glömt bort dem.
Håll till godo:
Varför har jag då ägnat en hel helg åt att packa grejer,
sortera och rensa och slänga?
Jo jag ska flytta.
Till Chile.
I November.
lördag 16 oktober 2010
En betraktelse
Jag dricker inte vodka.
Jag tycker inte om det alls.
Det smakar hemskt.
Jag dricker faktiskt ingen starksprit överhuvudtaget.
Kanske en liten kryddad snaps någon enstaka gång
då man har den Gudabenådade midsommarsillen
eller den Divina augustikräftan på sin tallrik.
Eller på julbordets potpurri av traditionsbärare,
vars ursprung kan härledas från vikingarnas Midvinterblot.
Men hör här:
Gabriela var i Perú häromdagen
och köpte hem en literflaska med Absolut Vodka.
Det svenska flaggskeppet när det gäller alkoholexport.
En literflaska med en vara
som nästan är lika svenskt förknippad
som IKEA, ABBA eller Jantelagen
kostade henne åtta (8), ÅTTA dollar.
Alltså inte ens 56 kronor.
Vad ÄR detta?
Absolut Vodka tillverkas i Sverige:
säden odlas i Sverige,
den skördas i Sverige,
den elaboreras i Sverige,
den buteljeras i Sverige,
den skickas på export.
Till andra sidan jorden, bokstavligt talat.
Och där kostar den mindre än en fjärdedel
av priset som man måste ge för den i Sverige.
Inte för att jag bryr mig personligen,
som sagt så dricker jag inte vodka alls
då jag tycker att det smakar vedervärdigt.
Men jag reagerar ändå på det.
Hur kan en vara som tillverkas, buteljeras
och exporteras till andra sidan pölen
kosta en fjärdedel av konsumentpriset
som man behöver ge för samma produkt
i densammas ursprungsland?
Jag tycker inte om det alls.
Det smakar hemskt.
Jag dricker faktiskt ingen starksprit överhuvudtaget.
Kanske en liten kryddad snaps någon enstaka gång
då man har den Gudabenådade midsommarsillen
eller den Divina augustikräftan på sin tallrik.
Eller på julbordets potpurri av traditionsbärare,
vars ursprung kan härledas från vikingarnas Midvinterblot.
Men hör här:
Gabriela var i Perú häromdagen
och köpte hem en literflaska med Absolut Vodka.
Det svenska flaggskeppet när det gäller alkoholexport.
En literflaska med en vara
som nästan är lika svenskt förknippad
som IKEA, ABBA eller Jantelagen
kostade henne åtta (8), ÅTTA dollar.
Alltså inte ens 56 kronor.
Vad ÄR detta?
Absolut Vodka tillverkas i Sverige:
säden odlas i Sverige,
den skördas i Sverige,
den elaboreras i Sverige,
den buteljeras i Sverige,
den skickas på export.
Till andra sidan jorden, bokstavligt talat.
Och där kostar den mindre än en fjärdedel
av priset som man måste ge för den i Sverige.
Inte för att jag bryr mig personligen,
som sagt så dricker jag inte vodka alls
då jag tycker att det smakar vedervärdigt.
Men jag reagerar ändå på det.
Hur kan en vara som tillverkas, buteljeras
och exporteras till andra sidan pölen
kosta en fjärdedel av konsumentpriset
som man behöver ge för samma produkt
i densammas ursprungsland?
torsdag 14 oktober 2010
Chile
Jag saknar ord.
Den omtalade räddningsaktionen i Chile
gör mig inte bara otroligt imponerad och glad,
gör mig inte bara otroligt imponerad och glad,
utan faktiskt också stolt.
Stolt över att det är just Chile som inför världens samlade ögon
har genomfört den mest ofattbara räddningsaktionen i historien.
Jag är stolt över att ha kopplingar till Chile,
stolt över att ha en flickvän från Chile,
stolt över att snart vara där.
Den chilenska räddningsaktionen
utanför Copiapó saknar motstycke.
Jag kan bara instämma i Presidente Piñeras ord:
VIVA CHILE!
Se me faltan palabras.
El famoso rescate en Chile
no solamente me trae impresión e alegría,
sino también orgullo.
Orgullo de que sea Chile que frente a los ojos del mundo
haya realizado la acción de rescate mas impresionante de la historia.
Orgullo de que sea Chile que frente a los ojos del mundo
haya realizado la acción de rescate mas impresionante de la historia.
Orgullo de ser relacionado a Chile,
orgullo de tener novia de Chile,
orgullo de pronto estar allí.
La acción de rescate chilena en Copiapó
La acción de rescate chilena en Copiapó
no tiene su comparación.
Solo puedo asentir con las palabras del Presidente Piñera:
VIVA CHILE!
Que grande! QUE GRANDE!
Finalmente LIBRES!
Los bravos mineros por fin se encuentran en libertad.
Otra vez pueden caminar la tierra,
otra vez pueden respirar aire libre,
otra vez pueden dejar que el sol brille a sus rostros.
Nadie lo pensaba.
Nadie lo podía esperar.
Pero Chile ha mostrado al mundo
que SÍ SE PUEDE!
Me trae tanto orgullo ser relacionado a Chile en este momento.
Adelante, Chile!
Los bravos mineros por fin se encuentran en libertad.
Otra vez pueden caminar la tierra,
otra vez pueden respirar aire libre,
otra vez pueden dejar que el sol brille a sus rostros.
Nadie lo pensaba.
Nadie lo podía esperar.
Pero Chile ha mostrado al mundo
que SÍ SE PUEDE!
Me trae tanto orgullo ser relacionado a Chile en este momento.
Adelante, Chile!
onsdag 13 oktober 2010
Los mineros
Rescatados, por fin!
Después de 65 días los bravos mineros chilenos
pueden otra vez mirar hacia el cielo.
Son 5 hasta ahora que se han podido subir
a la dulce superficie chileno.
Que alegría, que alivio saber que por fin
los heróicos obreros puedan respirar aire libre.
Que sigan así, rescatadores!
Fuerza, mineros!
Adelante Chile!
Después de 65 días los bravos mineros chilenos
pueden otra vez mirar hacia el cielo.
Son 5 hasta ahora que se han podido subir
a la dulce superficie chileno.
Que alegría, que alivio saber que por fin
los heróicos obreros puedan respirar aire libre.
Que sigan así, rescatadores!
Fuerza, mineros!
Adelante Chile!
måndag 11 oktober 2010
Måndag kväll
"Jag har förlorat mitt jobb, min fru har lämnat mig, mitt hus har blivit utmätt och jag har just blivit stämd." - Citat från ett nyhetsreportage från USA och hur fastighets- och finanskrisen fortfarande påverkar folk.
För mig har det varit en jävlig dag, stressigt och dant, liten bemanning, mycket att göra, hetsigt... etc etc. Mycket gnäll också, verkar som att folk har börjat drabbas av höstdepressionen nu, till råga på den vanliga epedimin Måndagsdepression som med jämna mellanrum (en gång varje vecka...) drabbar folk.
Men det känns ganska obetydligt när jag hör om den här arme karln i USA.
Hoppas verkligen att allt löser sig för honom.
För mig har det varit en jävlig dag, stressigt och dant, liten bemanning, mycket att göra, hetsigt... etc etc. Mycket gnäll också, verkar som att folk har börjat drabbas av höstdepressionen nu, till råga på den vanliga epedimin Måndagsdepression som med jämna mellanrum (en gång varje vecka...) drabbar folk.
Men det känns ganska obetydligt när jag hör om den här arme karln i USA.
Hoppas verkligen att allt löser sig för honom.
torsdag 7 oktober 2010
Middag
Ikväll tog jag mod till mig
och lagade en udda men klassisk
svensk husmanskostmiddag.
Knaperstekt bacon,
tärnad potatis,
och
PÖLSA.
Och det smakade inte helt oävet.
och lagade en udda men klassisk
svensk husmanskostmiddag.
Knaperstekt bacon,
tärnad potatis,
och
PÖLSA.
Och det smakade inte helt oävet.
Äntligen!!
Idag blev årets nobelpristagare i litteratur oficiellt tillkännagiven.
Han heter Mario Vargas Llosa, är född 1936 i bedårande vackra Arequipa i Perú och innehar numera dubbelt medborgarskap i form av ett spanskt vid sidan av sitt peruanska, och han är en av Sydamerikas mest framstående författare. Han har dessutom ställt upp i ett peruanskt presidentval där han förlorade mot den korrupte och girige Alberto Fujimori.
Vargas Llosa har hela tiden agerat lite i skymundan, han har publicerat sina böcker och haft sin trogna skara läsare men han har alltid tvingats stå i skuggan av till exempel Gabriel García Márquez som erhöll nobelpriset i litteratur 1982.
Men inte längre. Mario Vargas Llosa är ett mycket bra val! Även om Vargas Llosa är tydligt inspirerad av socialismen i sin skrivande konst så skriver han bra och intressant litteratur. Äntligen en författare som man känner till, vars böcker man har läst och uppskattar, och som dessutom var berömd innan och som kommer fortsätta vara berömd även efter prisutdelningen.
Felicidades, maestro Mario Vargas Llosa!
Han heter Mario Vargas Llosa, är född 1936 i bedårande vackra Arequipa i Perú och innehar numera dubbelt medborgarskap i form av ett spanskt vid sidan av sitt peruanska, och han är en av Sydamerikas mest framstående författare. Han har dessutom ställt upp i ett peruanskt presidentval där han förlorade mot den korrupte och girige Alberto Fujimori.
Vargas Llosa har hela tiden agerat lite i skymundan, han har publicerat sina böcker och haft sin trogna skara läsare men han har alltid tvingats stå i skuggan av till exempel Gabriel García Márquez som erhöll nobelpriset i litteratur 1982.
Men inte längre. Mario Vargas Llosa är ett mycket bra val! Även om Vargas Llosa är tydligt inspirerad av socialismen i sin skrivande konst så skriver han bra och intressant litteratur. Äntligen en författare som man känner till, vars böcker man har läst och uppskattar, och som dessutom var berömd innan och som kommer fortsätta vara berömd även efter prisutdelningen.
Felicidades, maestro Mario Vargas Llosa!
måndag 4 oktober 2010
Öppet brev till samtliga fackföreningar
Efter att återigen (ja, återigen) blivit drabbad av fackets och kollektivavtalens påtvingade diktatur känner jag mig nödgad att nedteckna följande text.
Jag kan, till att börja med, erkänna att fackföreningar och kollektivavtal ibland kan vara bra. Som till exempel i dessa lägen:
-Politiska skäl: I de länder och samhällen där arbetare utnyttjas och tvingas leva på fattigdomsgränsen.
-Juridiska skäl: Inom de forum där arbetsrätten inte är så tydlig.
-Ideologiska skäl: Jag köper absolut att om man nu hyser de åsikterna så kan man mycket väl engagera sig fackligt på grund av ideologi.
Så. Är ni nöjda nu, ni som står på fackets sida?
För här kommer andemeningen med detta inlägg:
Fackföreningar i Sverige är en styggelse. En motvind i seglen, en sandad skridskobana. Ett hinder för personlig utveckling, en geometrisk formel där samtliga "medlemmar" eller människor är exakt lika, är exakt lika bra, kan exakt samma saker och ska tjäna och behandlas på exakt samma sätt.
Kollektivavtalen är en marxistisk idioti, som glorifierar och idealiserar gamle Marx' talesätt: nämligen att alla ska tjäna lika mycket pengar, oavsett hur bra/dålig/duktig/oansvarig/oseriös/engagerad man än är på sin arbetsplats.
Jag har två gånger tidigare råkat ut för fackets och kollektivavtalets förbud, hinder och giriga tentakler. De två gångerna tidigare handlade det om min lön. Men märk väl, lön är pengar, och pengar är till syvende och sist just det, bara pengar. Den här gången håller ett kollektivavtal som jag har blivit TVINGAD att skriva under, för så gör man i Sverige, på att tillintetgöra en dröm. En dröm, ett livsmål, som jag har haft sedan vintern 2009.
Den drömmen, det målet, är att bege mig till ett annat land för att leva tillsammans med personen som jag älskar. Vi har levt ifrån varandra i över ett år. Försök att ens INBILLA er hur det känns!
Jag har aldrig gått med i något fackförbund. Det skulle heller aldrig falla mig in. Men ändå blir jag utsatt för deras terror. Jag blir hela tiden påverkad av dem, utan att jag vare sig vill eller är intresserad. Jag vill kunna utvecklas och gå vidare på min arbetsplats, och jag vill också se att mitt företag kan utvecklas och gå vidare. Men facket sätter käppar i hjulen. Så är det.
Jag är inte intresserad av dem. Varken av dem eller deras så kallade "hjälp". När jag anställdes på min nuvarande arbetsplats blev jag uppringd av inte mindre än två fackförbund som ville ha med mig. Jag svarade, ovänligt och bestämt (nej inte riktigt), att nej tack, inte intresserad. Med andra ord: jag är inte med i facket. Jag vill inte gå med i facket, och följdaktligen vill jag heller inte bli påverkad av vare sig deras ideologi eller deras bestämmelser. Däremot var jag så illa tvungen till att skriva på ett kollektivavtal. Jag tvingades till det. Jag ställer inte upp på det, men jag tvingas ändå apa efter deras regelverk.
Men hade jag inte tvingats underteckna ett förbannat kollektivavtal hade jag själv kunnat påverka min framtid!
Missförstå mig inte nu. Jag kommer definitivt inte att bli en svartfot som går ut i någon sorts enmansstrejk för att få igenom något som jag önskar. Eftersom jag en gång har undertecknat ett kollektivavtal är jag så illa tvungen att snällt inställa mig i ledet och följa deras regelverk. Men en sak ska ni ha förbannat klart för er, ni som arbetar med kollektivavtal:
Ni kan hindra mig från att individuellt löneförhandla utifrån min personliga kompetens, och ni kan hindra mig från att ta steget vidare i min karriär. Som sagt, pengar är endast pengar. Men ni ska ge FAN i att påverka mitt privatliv, och hindra mig från att leva min dröm!
Jag kan, till att börja med, erkänna att fackföreningar och kollektivavtal ibland kan vara bra. Som till exempel i dessa lägen:
-Politiska skäl: I de länder och samhällen där arbetare utnyttjas och tvingas leva på fattigdomsgränsen.
-Juridiska skäl: Inom de forum där arbetsrätten inte är så tydlig.
-Ideologiska skäl: Jag köper absolut att om man nu hyser de åsikterna så kan man mycket väl engagera sig fackligt på grund av ideologi.
Så. Är ni nöjda nu, ni som står på fackets sida?
För här kommer andemeningen med detta inlägg:
Fackföreningar i Sverige är en styggelse. En motvind i seglen, en sandad skridskobana. Ett hinder för personlig utveckling, en geometrisk formel där samtliga "medlemmar" eller människor är exakt lika, är exakt lika bra, kan exakt samma saker och ska tjäna och behandlas på exakt samma sätt.
Kollektivavtalen är en marxistisk idioti, som glorifierar och idealiserar gamle Marx' talesätt: nämligen att alla ska tjäna lika mycket pengar, oavsett hur bra/dålig/duktig/oansvarig/oseriös/engagerad man än är på sin arbetsplats.
Jag har två gånger tidigare råkat ut för fackets och kollektivavtalets förbud, hinder och giriga tentakler. De två gångerna tidigare handlade det om min lön. Men märk väl, lön är pengar, och pengar är till syvende och sist just det, bara pengar. Den här gången håller ett kollektivavtal som jag har blivit TVINGAD att skriva under, för så gör man i Sverige, på att tillintetgöra en dröm. En dröm, ett livsmål, som jag har haft sedan vintern 2009.
Den drömmen, det målet, är att bege mig till ett annat land för att leva tillsammans med personen som jag älskar. Vi har levt ifrån varandra i över ett år. Försök att ens INBILLA er hur det känns!
Jag har aldrig gått med i något fackförbund. Det skulle heller aldrig falla mig in. Men ändå blir jag utsatt för deras terror. Jag blir hela tiden påverkad av dem, utan att jag vare sig vill eller är intresserad. Jag vill kunna utvecklas och gå vidare på min arbetsplats, och jag vill också se att mitt företag kan utvecklas och gå vidare. Men facket sätter käppar i hjulen. Så är det.
Jag är inte intresserad av dem. Varken av dem eller deras så kallade "hjälp". När jag anställdes på min nuvarande arbetsplats blev jag uppringd av inte mindre än två fackförbund som ville ha med mig. Jag svarade, ovänligt och bestämt (nej inte riktigt), att nej tack, inte intresserad. Med andra ord: jag är inte med i facket. Jag vill inte gå med i facket, och följdaktligen vill jag heller inte bli påverkad av vare sig deras ideologi eller deras bestämmelser. Däremot var jag så illa tvungen till att skriva på ett kollektivavtal. Jag tvingades till det. Jag ställer inte upp på det, men jag tvingas ändå apa efter deras regelverk.
Men hade jag inte tvingats underteckna ett förbannat kollektivavtal hade jag själv kunnat påverka min framtid!
Missförstå mig inte nu. Jag kommer definitivt inte att bli en svartfot som går ut i någon sorts enmansstrejk för att få igenom något som jag önskar. Eftersom jag en gång har undertecknat ett kollektivavtal är jag så illa tvungen att snällt inställa mig i ledet och följa deras regelverk. Men en sak ska ni ha förbannat klart för er, ni som arbetar med kollektivavtal:
Ni kan hindra mig från att individuellt löneförhandla utifrån min personliga kompetens, och ni kan hindra mig från att ta steget vidare i min karriär. Som sagt, pengar är endast pengar. Men ni ska ge FAN i att påverka mitt privatliv, och hindra mig från att leva min dröm!
söndag 3 oktober 2010
Höstmiddag
Rosmarinmarinerad stek
Kryddig rotfruktskompott
Trattkantarellsås
Kraftigt chilenskt rödvin
Kommer ni på en mer fulländad höstmåltid,
ämnad att intas som söndagmiddag,
så lämna gärna en kommentar!
Kryddig rotfruktskompott
Trattkantarellsås
Kraftigt chilenskt rödvin
Kommer ni på en mer fulländad höstmåltid,
ämnad att intas som söndagmiddag,
så lämna gärna en kommentar!
lördag 2 oktober 2010
Veckans inne- och utelista
INNE
1) Chile.
Nu är det bestämt!
2) Helg.
Fy satan vilken vecka detta har varit...
3) Hösten.
I love it!
4) Nytt jobb.
Folk söker sig med en häpnadsväckande fart vidare från min arbetsplats: SK, JS, LS, JS, FO snart samt även undertecknad snart. Bäva månde cheferna?
5) Amy MacDonald.
En ganska ny favorit bland mitt ganska breda spektra av favoritmusik. Sjunger vackert, spelar bra gitarr och gör mycket trevliga låtar. Och ser dessutom mycket bra ut. Hur många skottar gör det egentligen?
UTE
1) AIK Fotboll.
Sämre skit har väl sällan skådats, inte ens inom svensk fotboll?
2) Idol.
Jag ser inte mycket på TV, och framför allt inte mycket på PK-kanalen TV4, men nu har de hållit på och visat den där smörjan flera timmar per kväll, varje dag i flera veckors tid nu, och det börjar kännas både tröttsamt och föga underhållande.
3) Hösten.
Vackert nu, men vi fruktar redan oktober och november...
4) Politik.
Kan inte partierna bara ge fan i att gnälla omkring och sätta sig ner och börja ARBETA någon gång? Ni vet, det där som vi skattebetalare faktiskt betalar genom skatter för att de ska göra!
5) Stockholms Tunnelbana.
Orkar inte kommentera varför något mer nu...
1) Chile.
Nu är det bestämt!
2) Helg.
Fy satan vilken vecka detta har varit...
3) Hösten.
I love it!
4) Nytt jobb.
Folk söker sig med en häpnadsväckande fart vidare från min arbetsplats: SK, JS, LS, JS, FO snart samt även undertecknad snart. Bäva månde cheferna?
5) Amy MacDonald.
En ganska ny favorit bland mitt ganska breda spektra av favoritmusik. Sjunger vackert, spelar bra gitarr och gör mycket trevliga låtar. Och ser dessutom mycket bra ut. Hur många skottar gör det egentligen?
UTE
1) AIK Fotboll.
Sämre skit har väl sällan skådats, inte ens inom svensk fotboll?
2) Idol.
Jag ser inte mycket på TV, och framför allt inte mycket på PK-kanalen TV4, men nu har de hållit på och visat den där smörjan flera timmar per kväll, varje dag i flera veckors tid nu, och det börjar kännas både tröttsamt och föga underhållande.
3) Hösten.
Vackert nu, men vi fruktar redan oktober och november...
4) Politik.
Kan inte partierna bara ge fan i att gnälla omkring och sätta sig ner och börja ARBETA någon gång? Ni vet, det där som vi skattebetalare faktiskt betalar genom skatter för att de ska göra!
5) Stockholms Tunnelbana.
Orkar inte kommentera varför något mer nu...
fredag 1 oktober 2010
Hösten
Nu är hösten här. Det märks. Kyla och nästan frostigt på Ladugårdsgärdets gräs på morgonen. Träden täcker marken med sina blad och överallt lyser skogens färger i en potpurri av gult, rött och orange.
Jag tycker om hösten. Jag tycker om färgerna och de brinnande kvällarna, se bilderna och utsikten från min balkong häromdagen.
Jag tycker om den speciella höststämningen men framför tycker jag om allt maten som serveras under hösten. Höst innebär viltjakt, och det betyder viltgrytor, älgbiffar, älgstekar och svamp! Skogens guld finns i överflöd. Tidigare hade vi en röd stuga i de värmländska skogarna (de petiga kommer att säga att stugan faktiskt, och egentligen helt korrekt, låg i Närke. Men för mig var det Värmland) och dit åkte vi för att vaska efter skogens guld. Jag saknar den stugan faktiskt.
Jag var på Hötorget idag efter arbetet, just för att köpa svamp. Jag hade flera gånger tidigare sett vilka fina varor som finns där och hur grabbarna där dränker varandra med sina rop om
"Chejsan, chalva prisät!"
Jag tänkte att ett halvt kilo trattkantareller borde räcka gott och väl till den gryta jag planerar att göra imorgon. Blir uppraggad av en grabb där som ropar just ovan ord till mig och jag köper, till halva priset naturligtvis. Två minuter senare går jag därifrån, hundra kronor fattigare och ETT KILO trattkantareller rikare.
Tänker "Vad hände där??"
Skicklig försäljare, den där hötorgsrackaren.
Men det gör inget.
Nu har jag tillräckligt med skogens absoluta guld för att göra det mesta.
måndag 27 september 2010
Hugo Chávez och Venezuela
Idag är det parlamentsval i Venezuela, och landet är splittrat. Ska "landsfadern" och presidenten Hugo Chávez få fortsatt förtroende att genomdriva sina marxistiska experiment och förstatligande eller ska Venezuela äntligen lyckas bryta en ganska lång tid av bolivarianskt styre?
Hugo Chávez har kunnat härja helt ostört i det karibiska landet sedan 2005. Detta sedan parlamentsvalet nämnda år, då oppositionen i protest mot Chávez och hans mer eller mindre diktatoriska styrelsesätt bojkottade detsamma. Resultatet? 100 % av det venezolanska parlamentets platser gick naturligtvis till Cháveztrogna politiker vilket i sin tur har medfört en total chavistisk kontroll över landets politiska utveckling. Vad den protesten och bojkotten från oppositionens sida skulle vara bra för övergår mitt förstånd.
Chávez är en dåre. En misslyckad och avdankad militär som har fått för sig att han är arvtagare till och ende rättmätige fanbärare av Libertador Simón Bolívars utopiska dröm att ena de latinamerikanska nationerna till en enda klasslös stat, byggd på Upplysningens idéer. Att Libertador Simón Bolívar själv relativt omgående avfärdade sin egen idé på grund av oöverkomliga skillnader inom historia, kultur, ekonomi, utveckling och faktiskt etnicitet de nyfödda latinamerikanska nationerna emellan tycks Chávez glömma bort i sin bolivarianska retorik. Däremot är han ivrig med hätska uttalanden mot USA och Europa, allvarliga hot om krig mot grannlandet Colombia , omfattande förstatligande av stormarknadskedjor, industrier och även vanliga butiker, beslagtagande och nedläggande av oppositionella mediakanaler och tystande av oppositionella politiker.
Idag är det parlamentsval igen i Venezuela, och oppositionen verkar äntligen ha kunnat enas, och visa upp ett stabilt alternativ mot Chávez socialmarxistiska styre. Mesa de la Unidad Democrática - Enighetens Demokratiska Plattform. Denna koalition består av ett antal liberala och konservativa partier och kommer med största sannolikhet inte vinna majoritet i parlamentet. Men förhoppningsvis kan de bryta Chávez' självgoda envälde och hindra landet från att hamna i ett ekonomiskt och politiskt kaos. Faktum är dock att Hugo Chávez är omåttligt populär bland landets fattiga, och hans parti Partido Socialista Unido de Venezuela - PSUV (Venezuelas Förenade Socialistiska Parti) kommer att ha fortsatt majoritet i parlamentet även efter dagens val. Men förhoppningsvis får Venezuela en opposition att räkna med, som kan agera ytterligare vågbrytare mot den västervåg som svept över den latinamerikanska kontinenten men som nu tycks mattas av, inte minst med tanke på utgången i presidentvalet i Chile förra året, då högerpartiet Renovación Nacionals Sebastián Piñera utropades till segrare.
På tal om ingenting: här kan ni läsa några av de viktiga förslag som Chávez har lagt fram (och även fått igenom) under sin tid som enväldig president:
-Förbjudande av Barbiedockor
-Förbjudande av Coca Cola Zero
-Hota Toyota med landsförvisning om inte dessa tar fram en speciell "venezolansk bil"
-Statligt kreditkort som endast går att använda på statliga supermercados (detta läste jag om i dagens Aftonblad)
Observera: Ett STATLIGT kreditkort, med kredit som STATEN ger, som endast går att använda i STATLIGA butiker. Med andra ord: staten lånar ut krediter till sig själv... det känns som att någon borde lära den Bolivarianska Revolutionens Fader lite om debet och kredit.
Hugo Chávez har kunnat härja helt ostört i det karibiska landet sedan 2005. Detta sedan parlamentsvalet nämnda år, då oppositionen i protest mot Chávez och hans mer eller mindre diktatoriska styrelsesätt bojkottade detsamma. Resultatet? 100 % av det venezolanska parlamentets platser gick naturligtvis till Cháveztrogna politiker vilket i sin tur har medfört en total chavistisk kontroll över landets politiska utveckling. Vad den protesten och bojkotten från oppositionens sida skulle vara bra för övergår mitt förstånd.
Chávez är en dåre. En misslyckad och avdankad militär som har fått för sig att han är arvtagare till och ende rättmätige fanbärare av Libertador Simón Bolívars utopiska dröm att ena de latinamerikanska nationerna till en enda klasslös stat, byggd på Upplysningens idéer. Att Libertador Simón Bolívar själv relativt omgående avfärdade sin egen idé på grund av oöverkomliga skillnader inom historia, kultur, ekonomi, utveckling och faktiskt etnicitet de nyfödda latinamerikanska nationerna emellan tycks Chávez glömma bort i sin bolivarianska retorik. Däremot är han ivrig med hätska uttalanden mot USA och Europa, allvarliga hot om krig mot grannlandet Colombia , omfattande förstatligande av stormarknadskedjor, industrier och även vanliga butiker, beslagtagande och nedläggande av oppositionella mediakanaler och tystande av oppositionella politiker.
Idag är det parlamentsval igen i Venezuela, och oppositionen verkar äntligen ha kunnat enas, och visa upp ett stabilt alternativ mot Chávez socialmarxistiska styre. Mesa de la Unidad Democrática - Enighetens Demokratiska Plattform. Denna koalition består av ett antal liberala och konservativa partier och kommer med största sannolikhet inte vinna majoritet i parlamentet. Men förhoppningsvis kan de bryta Chávez' självgoda envälde och hindra landet från att hamna i ett ekonomiskt och politiskt kaos. Faktum är dock att Hugo Chávez är omåttligt populär bland landets fattiga, och hans parti Partido Socialista Unido de Venezuela - PSUV (Venezuelas Förenade Socialistiska Parti) kommer att ha fortsatt majoritet i parlamentet även efter dagens val. Men förhoppningsvis får Venezuela en opposition att räkna med, som kan agera ytterligare vågbrytare mot den västervåg som svept över den latinamerikanska kontinenten men som nu tycks mattas av, inte minst med tanke på utgången i presidentvalet i Chile förra året, då högerpartiet Renovación Nacionals Sebastián Piñera utropades till segrare.
På tal om ingenting: här kan ni läsa några av de viktiga förslag som Chávez har lagt fram (och även fått igenom) under sin tid som enväldig president:
-Förbjudande av Barbiedockor
-Förbjudande av Coca Cola Zero
-Hota Toyota med landsförvisning om inte dessa tar fram en speciell "venezolansk bil"
-Statligt kreditkort som endast går att använda på statliga supermercados (detta läste jag om i dagens Aftonblad)
Observera: Ett STATLIGT kreditkort, med kredit som STATEN ger, som endast går att använda i STATLIGA butiker. Med andra ord: staten lånar ut krediter till sig själv... det känns som att någon borde lära den Bolivarianska Revolutionens Fader lite om debet och kredit.
Söndagsrelax
Tog ett skönt och relaxing bad igår kväll efter en ganska lång arbetsdag i lillasysters nyinköpta lägenhet.
Hittade en tvål som jag gnuggade in mig med.
Upptäckte först efteråt att det var en viol-tvål.
Jag doftar fortfarande som tant Agda, 85.
Hittade en tvål som jag gnuggade in mig med.
Upptäckte först efteråt att det var en viol-tvål.
Jag doftar fortfarande som tant Agda, 85.
måndag 20 september 2010
Valet 2010
Då ska vi se.
Ett historiskt och märkligt valresultat.
Jag har inte hunnit/orkat reflekterat över resultatet än.
Men här följer en liten analys om partiledarna, byggt på deras tal inför respektive partivänner från valnatten:
Statsminister Fredrik Reinfeldt: Såg rädd och osäker ut. Har totalt spelat ut Alliansen till De Gröna. Jag har nog aldrig sett ett sämre pokerfejs.
Utbildningsminister Jan Björklund: Gav ett lättat och lättsamt intryck, och ingav styrka med sina ord "Alliansen regerar vidare!"
Socialminister Göran Hägglund: Osynlig... såg närmast härjad men lättad ut. Jag röstade till slut på KD, vill se mycket mer karisma av Hägglund.
Näringsminister Maud Olofsson: Ja vad ska man säga... gav inte något speciellt intryck alls. Jimmie Åkesson: Är en duktig talare. Jag har dock inte lyckats uppfatta så mycket information i de ord han lägger fram.
Peter Eriksson: Butter och dålig förlorare. Skyllde ifrån sig. Har helt plötsligt fått oförtjänt bra kort att spela med på grund av Alliansens feglir. Kan ställa farligt orimliga krav vid eventuellt samarbete.
Maria Wetterstrand: Se ovan.
Mona Sahlin: Hennes "försvars"-tal var faltiskt det sämsta som jag någonsin sett. Försöker framställa sig själv som någon sorts enande Moder Svea-ikon mot sina motståndare, undvek desperat det enkla faktum att hon har dragit sitt Socialdemokraterna djupare ner i träsket än någon annan partiledare i deras historia.
Lars Ohly: Visade äntligen för Sveriges folk vilken demokratiföraktande vänsterterrorist han är. Skyller valförlusten ifrån sig och smutskastar sina motståndare på ett sätt som får barn i sandlådan att reagera. Anklagar Alliansen för att SD har tagit sig in i Riksdagen istället för att se till sina egna misslyckanden! Men vad värre är: han uppviglar till utomparlamentariska aktioner mot desamma. Han inser innerst inne att han är en slagen man (?) och uppmanar sina partivänner att hindra motståndarna med utomparlamentariska metoder. Det är inget nytt att Vänsterpartiets anhängare har deltagit i skadegörelse, misshandel, hot och trakasserier mot sina motståndare, men nu har de sin partiledare som direkt har uppmanat till utökade utomparlamentariska terroraktioner. Med andra ord är Lars Ohly en typisk odemokratisk kommunistist. Och han höll på att bli minister... Sätt karln i fängelse för uppvigling till brott!
Ett historiskt och märkligt valresultat.
Jag har inte hunnit/orkat reflekterat över resultatet än.
Men här följer en liten analys om partiledarna, byggt på deras tal inför respektive partivänner från valnatten:
Statsminister Fredrik Reinfeldt: Såg rädd och osäker ut. Har totalt spelat ut Alliansen till De Gröna. Jag har nog aldrig sett ett sämre pokerfejs.
Utbildningsminister Jan Björklund: Gav ett lättat och lättsamt intryck, och ingav styrka med sina ord "Alliansen regerar vidare!"
Socialminister Göran Hägglund: Osynlig... såg närmast härjad men lättad ut. Jag röstade till slut på KD, vill se mycket mer karisma av Hägglund.
Näringsminister Maud Olofsson: Ja vad ska man säga... gav inte något speciellt intryck alls. Jimmie Åkesson: Är en duktig talare. Jag har dock inte lyckats uppfatta så mycket information i de ord han lägger fram.
Peter Eriksson: Butter och dålig förlorare. Skyllde ifrån sig. Har helt plötsligt fått oförtjänt bra kort att spela med på grund av Alliansens feglir. Kan ställa farligt orimliga krav vid eventuellt samarbete.
Maria Wetterstrand: Se ovan.
Mona Sahlin: Hennes "försvars"-tal var faltiskt det sämsta som jag någonsin sett. Försöker framställa sig själv som någon sorts enande Moder Svea-ikon mot sina motståndare, undvek desperat det enkla faktum att hon har dragit sitt Socialdemokraterna djupare ner i träsket än någon annan partiledare i deras historia.
Lars Ohly: Visade äntligen för Sveriges folk vilken demokratiföraktande vänsterterrorist han är. Skyller valförlusten ifrån sig och smutskastar sina motståndare på ett sätt som får barn i sandlådan att reagera. Anklagar Alliansen för att SD har tagit sig in i Riksdagen istället för att se till sina egna misslyckanden! Men vad värre är: han uppviglar till utomparlamentariska aktioner mot desamma. Han inser innerst inne att han är en slagen man (?) och uppmanar sina partivänner att hindra motståndarna med utomparlamentariska metoder. Det är inget nytt att Vänsterpartiets anhängare har deltagit i skadegörelse, misshandel, hot och trakasserier mot sina motståndare, men nu har de sin partiledare som direkt har uppmanat till utökade utomparlamentariska terroraktioner. Med andra ord är Lars Ohly en typisk odemokratisk kommunistist. Och han höll på att bli minister... Sätt karln i fängelse för uppvigling till brott!
söndag 19 september 2010
Valet 2010
Jag kan stå ut med socialdemokratiska minoritetsregeringar. De har funnits förut, de har varit många tidigare. De har söndrat och härskat och infiltrerat varje liten del av samhället under en mycket mycket lång period. De socialdemokratiska minoritetsregeringarna har institutionaliserat socialdemokratin i Sverige, och det kommer ta tid innan den (om någon gång alls) blir avinstitutionaliserad.
Jag kan dock stå ut med dem, trots allt.
Men om de rödgröna vinner ikväll, denna självgoda samling av dårar, kommunister, lögnare, smilfinkar, tjuvar, skattesmitare och översittare,
uppbackade av en desperat tredje statsmakt såhär timmarna före,
ja då emigrerar jag. Då packar jag kofferten och flyttar härifrån.
Mona Sahlin är INTE, kommer ALDRIG BLI, min statsminister.
Jag kan dock stå ut med dem, trots allt.
Men om de rödgröna vinner ikväll, denna självgoda samling av dårar, kommunister, lögnare, smilfinkar, tjuvar, skattesmitare och översittare,
uppbackade av en desperat tredje statsmakt såhär timmarna före,
ja då emigrerar jag. Då packar jag kofferten och flyttar härifrån.
Mona Sahlin är INTE, kommer ALDRIG BLI, min statsminister.
torsdag 16 september 2010
Nalin Pekgul
"Vilka kommuner vägrar ta emot invandrare? Det är Lidingö, Danderyd och Djursholm."
Nalin Pekgul uppvisar mycket goda kunskaper i svensk geografi och förvaltning.
Nalin Pekgul uppvisar mycket goda kunskaper i svensk geografi och förvaltning.
Debatt
Jag, som är mer djupblå
än Andernas eftermiddagshimmel
på 4000 meters höjd,
tvingas såhär i halvtid erkänna
att jag tycker att de Rödgröna faktiskt leder kvällens debatt.
Inte för att de på något sätt skulle vara bättre.
Jag tycker de bara snackar en massa skit.
Men de är tydligare i sitt budskap.
Om nu JAG tycker det,
vad ska nu den tveksamma delen av vårt folk tycka?
än Andernas eftermiddagshimmel
på 4000 meters höjd,
tvingas såhär i halvtid erkänna
att jag tycker att de Rödgröna faktiskt leder kvällens debatt.
Inte för att de på något sätt skulle vara bättre.
Jag tycker de bara snackar en massa skit.
Men de är tydligare i sitt budskap.
Om nu JAG tycker det,
vad ska nu den tveksamma delen av vårt folk tycka?
tisdag 14 september 2010
söndag 12 september 2010
Doktor Glas
Är den bästa boken som någonsin skrivet benämd "Doktor Glas"?
Jag tror det.
Hjalmar Söderbergs mästerverk upphör aldrig att fascinera, förtjusa, förtrolla, förundra.
Jag har läst boken kanske 20 gånger tidigare (Ja, det är sant. Om inte fler gånger till och med.) och den blir bara bättre och bättre för varje gång man bläddrar i den, insuper ordens tidlösa berättelse, förflyttar sig till mästaren Söderbergs fantastiska skildring från sekelskiftets Stockholm.
Förrutom den primära problemställningen, som delas i Dostojevskis något tyngre prosa i "Brott och Straff", älskar jag att läsa om sommardagarna i Stockholm från början av 1900-talet. Jag promenerar tillsammans med med. lic. Tyko Gabriel Glas längs Helgeandsholmen och ser nybygget av det som kommer bli Riksdagshuset, jag svettas i rötmånadsvärmen när vi slår oss ner på Grands uteservering för att dricka ett glas citronvatten om aftonen, jag betraktar grönskan på Djurgården när vi spisar en middag med Chablis-vin på Djurgårdsbrunn, och jag blir lika upprörd varje gång jag ser den vämjelige Pastorn och då jag kommer att tänka på hans vackra hustru Helga.
Ska fortsätta läsa nu.
Jag var i Riga i helgen förresten, med L.S.
Skriver en liten reseberättelse om det imorgon, då kan ni få se bilder från den vackra lettiska huvudstaden. På tal om reseberättelse... måste fortsätta min resedagbok från Perú från förra året...
Jag tror det.
Hjalmar Söderbergs mästerverk upphör aldrig att fascinera, förtjusa, förtrolla, förundra.
Jag har läst boken kanske 20 gånger tidigare (Ja, det är sant. Om inte fler gånger till och med.) och den blir bara bättre och bättre för varje gång man bläddrar i den, insuper ordens tidlösa berättelse, förflyttar sig till mästaren Söderbergs fantastiska skildring från sekelskiftets Stockholm.
Förrutom den primära problemställningen, som delas i Dostojevskis något tyngre prosa i "Brott och Straff", älskar jag att läsa om sommardagarna i Stockholm från början av 1900-talet. Jag promenerar tillsammans med med. lic. Tyko Gabriel Glas längs Helgeandsholmen och ser nybygget av det som kommer bli Riksdagshuset, jag svettas i rötmånadsvärmen när vi slår oss ner på Grands uteservering för att dricka ett glas citronvatten om aftonen, jag betraktar grönskan på Djurgården när vi spisar en middag med Chablis-vin på Djurgårdsbrunn, och jag blir lika upprörd varje gång jag ser den vämjelige Pastorn och då jag kommer att tänka på hans vackra hustru Helga.
Ska fortsätta läsa nu.
Jag var i Riga i helgen förresten, med L.S.
Skriver en liten reseberättelse om det imorgon, då kan ni få se bilder från den vackra lettiska huvudstaden. På tal om reseberättelse... måste fortsätta min resedagbok från Perú från förra året...
fredag 10 september 2010
Miljöpartiet
Sådärja, nu vet jag äntligen var jag har De Gröna.
Har lyssnat på två debatter med (den säkert mycket sympatiska)
Maria Wetterstrand, och hon har givit mig svar på tal.
Jag har alltid undrat vart någonstans de här gröna dårarna EGENTLIGEN står,
men jag tycker att jag har fått hyfsat hum om det nu. Höjda skatter, prat om "könsmaktsordning", "klasskamp" och en indirekt önskan om överstatlighet, så kraftig att Sovjetunionen verkar rent anarkistiskt, ger iallafall mig en tydlig bild om på vilken sida av det politiska skeppet de spatserar. Med sina idéer och tankar och visioner om hur människor ska leva visar de nu att de inte bara är ett vänsterparti (inte bara genom sitt aktiva val för Mona) utan ett rent socialistparti.
Miljöpartiet är inget annat än ett gäng utopiska dagdrivare som endast vill öka statligt inflytande över den enskilde individen, höja alla skatter och påtvinga folk något som De Gröna kallar för "en grön livsstil". Man ska bland annat:
-Begränsa folks rörlighet
-Begränsa folks frihet
-Hindra utveckling
-Öka en mängd skatter
-Chockhöja bensinskatten för att stoppa människor från att åka bil
-Genom statlig inblandning konkurrera bort inrikesflyget
-Lära folk "grön bilkörning", "grön elförbrukning" och liknande
Miljöpartiet vill alltså inte bara hålla sig på det politiska, statliga planet. Likt en sekt ska man krypa in i människors privatliv och lära ut människor hur de ska leva sina liv! Man ska inte köra bil, man ska minska sitt bruk av elektricitet, man ska handla miljövänligt och man ska straffas, hårt, genom höjda avgifter och skatter om man bryter mot den "gröna livsstilens" etik och moral. Att ha politiska åsikter och att brinna för dem är en sak. Men att börja peta i folks privata förehavanden (såtillvida det inte gäller Rikets säkerhet) visar att man har en ganska osund uppfattning om hur politik ska drivas. Då är man ute och sneglar på stabila och tevliga nationer som till exempel Nordkorea.
Man kan tycka otroligt illa om De Gröna (som jag gör), MEN: man kan också le åt dem. Jag har aldrig tagit trädkramarna på allvar, och det ska man heller inte behöva göra. Med representanter som Schlaug, Fridolin, Ruwaida och Domeij ska man verkligen inte ta dem på allvar. Nu ligger dock De Gröna på farligt, MYCKET farligt nära 10 %. De kan få mer inflytande än vad som är sunt, även om Alliansen går segrande ur valet. Det oroar mig.
Har lyssnat på två debatter med (den säkert mycket sympatiska)
Maria Wetterstrand, och hon har givit mig svar på tal.
Jag har alltid undrat vart någonstans de här gröna dårarna EGENTLIGEN står,
men jag tycker att jag har fått hyfsat hum om det nu. Höjda skatter, prat om "könsmaktsordning", "klasskamp" och en indirekt önskan om överstatlighet, så kraftig att Sovjetunionen verkar rent anarkistiskt, ger iallafall mig en tydlig bild om på vilken sida av det politiska skeppet de spatserar. Med sina idéer och tankar och visioner om hur människor ska leva visar de nu att de inte bara är ett vänsterparti (inte bara genom sitt aktiva val för Mona) utan ett rent socialistparti.
Miljöpartiet är inget annat än ett gäng utopiska dagdrivare som endast vill öka statligt inflytande över den enskilde individen, höja alla skatter och påtvinga folk något som De Gröna kallar för "en grön livsstil". Man ska bland annat:
-Begränsa folks rörlighet
-Begränsa folks frihet
-Hindra utveckling
-Öka en mängd skatter
-Chockhöja bensinskatten för att stoppa människor från att åka bil
-Genom statlig inblandning konkurrera bort inrikesflyget
-Lära folk "grön bilkörning", "grön elförbrukning" och liknande
Miljöpartiet vill alltså inte bara hålla sig på det politiska, statliga planet. Likt en sekt ska man krypa in i människors privatliv och lära ut människor hur de ska leva sina liv! Man ska inte köra bil, man ska minska sitt bruk av elektricitet, man ska handla miljövänligt och man ska straffas, hårt, genom höjda avgifter och skatter om man bryter mot den "gröna livsstilens" etik och moral. Att ha politiska åsikter och att brinna för dem är en sak. Men att börja peta i folks privata förehavanden (såtillvida det inte gäller Rikets säkerhet) visar att man har en ganska osund uppfattning om hur politik ska drivas. Då är man ute och sneglar på stabila och tevliga nationer som till exempel Nordkorea.
Man kan tycka otroligt illa om De Gröna (som jag gör), MEN: man kan också le åt dem. Jag har aldrig tagit trädkramarna på allvar, och det ska man heller inte behöva göra. Med representanter som Schlaug, Fridolin, Ruwaida och Domeij ska man verkligen inte ta dem på allvar. Nu ligger dock De Gröna på farligt, MYCKET farligt nära 10 %. De kan få mer inflytande än vad som är sunt, även om Alliansen går segrande ur valet. Det oroar mig.
söndag 5 september 2010
Söndag - Domingo
När jag hör om dåren Chávez i Venezuela,
om hans socialistiska experiment, förstatligande
och militära provokationer mot sina grannländer,
då är jag riktigt GLAD över
att Chile har brutit den så kallade "vänstervågen"
som svepte över den latinamerikanska kontinenten,
och som Chávez gjorde sig enväldig ledare över.
Cuando oigo sobre el loco Chávez de Venezuela,
sobre sus experimentos socialistas, estatización,
y provocaciones militares a sus países vecinos,
estoy tan FELIZ de que Chile ha quebrado
la denombrada "ola izquierda"
que soplaba por el continente latinoamericano
y que Chávez se hizo cabeza autócrata sobre.
om hans socialistiska experiment, förstatligande
och militära provokationer mot sina grannländer,
då är jag riktigt GLAD över
att Chile har brutit den så kallade "vänstervågen"
som svepte över den latinamerikanska kontinenten,
och som Chávez gjorde sig enväldig ledare över.
Cuando oigo sobre el loco Chávez de Venezuela,
sobre sus experimentos socialistas, estatización,
y provocaciones militares a sus países vecinos,
estoy tan FELIZ de que Chile ha quebrado
la denombrada "ola izquierda"
que soplaba por el continente latinoamericano
y que Chávez se hizo cabeza autócrata sobre.
lördag 4 september 2010
En till...
Och i samma veva anlände besökare nummer 1000 hit! Trevligt, välkomna allihopa och välkomna åter!
El visitante número 1000 ha llegado aquí al! Bienvenidos a todos y bienvenidos de vuelta!
Och tack, Tayta, för inspirationen till det tidigare inlägget förresten.
El visitante número 1000 ha llegado aquí al! Bienvenidos a todos y bienvenidos de vuelta!
Och tack, Tayta, för inspirationen till det tidigare inlägget förresten.
Liten lördagsbetraktelse
Det har varit kalla dagar nu. Tydligen kallaste augusti på mycket länge. Och följdaktligen kniper alla klimatdårar käften. De har inget vatten på sin kvarn nu.
Är det kallare än genomsnittet kallas det "Väderförändringar" sådär lite i förbifarten, och det är helt normalt. Inte ett ljud hörs från några expertis-håll om den påstådda, och inbillade, växthuseffekten.
Däremot,
så fort det är varmare än genomsnittet kallas det dock "KLIMATFÖRÄNDRING". Det är farligt minsann, och ett fasligt rabalder utbryter hos allt från kvällspress, trädkramare, miljöpartister och andra eko-terrorister till Svensson, Svenssons fru, Svenssons barn och allehanda förstå-sig-påare. Kommissioner ska tillsättas, debattprogram ska avverkas, artikelserierna i media avlöser varandra.
Men bara när det är någon grad för varmt ett par dagar.
Hur ska ni ha det egentligen, ni som ligger sömnlösa över alla apokalyptiska harmageddon-profetior om växthus-effekten? Vi upplevde den kallaste vintern i mannaminne i den Kungliga Huvudstaden (det snöade och var minus 10 grader i MARS), och det har varit dagar i augusti då det har varit bitande, ilande kallt. Då var det ingen som sade något. Då var det tyst från det hållet. Men i somras, när det var 30 grader under ett par dagar, passade klimatdårarna att veva igång sina mistlurar om klimatförändringar igen.
Kappvänderi kallas sånt, och jag ser det som endast ytterligare ett bevis på att inte ens klimatdårarna själva kan tro på det de basunerar ut.
Vad annars kan man förvänta sig förresten, när till och med FN, Förenta Nationerna, och deras klimatpanel har fått backa från tidigare uttalanden då det visat sig att fakta som de har byggt sina rapporter på inte bara har visat sig vara felaktiga, utan till och med rena och medvetna lögner från de som författat denna fakta.
Är det kallare än genomsnittet kallas det "Väderförändringar" sådär lite i förbifarten, och det är helt normalt. Inte ett ljud hörs från några expertis-håll om den påstådda, och inbillade, växthuseffekten.
Däremot,
så fort det är varmare än genomsnittet kallas det dock "KLIMATFÖRÄNDRING". Det är farligt minsann, och ett fasligt rabalder utbryter hos allt från kvällspress, trädkramare, miljöpartister och andra eko-terrorister till Svensson, Svenssons fru, Svenssons barn och allehanda förstå-sig-påare. Kommissioner ska tillsättas, debattprogram ska avverkas, artikelserierna i media avlöser varandra.
Men bara när det är någon grad för varmt ett par dagar.
Hur ska ni ha det egentligen, ni som ligger sömnlösa över alla apokalyptiska harmageddon-profetior om växthus-effekten? Vi upplevde den kallaste vintern i mannaminne i den Kungliga Huvudstaden (det snöade och var minus 10 grader i MARS), och det har varit dagar i augusti då det har varit bitande, ilande kallt. Då var det ingen som sade något. Då var det tyst från det hållet. Men i somras, när det var 30 grader under ett par dagar, passade klimatdårarna att veva igång sina mistlurar om klimatförändringar igen.
Kappvänderi kallas sånt, och jag ser det som endast ytterligare ett bevis på att inte ens klimatdårarna själva kan tro på det de basunerar ut.
Vad annars kan man förvänta sig förresten, när till och med FN, Förenta Nationerna, och deras klimatpanel har fått backa från tidigare uttalanden då det visat sig att fakta som de har byggt sina rapporter på inte bara har visat sig vara felaktiga, utan till och med rena och medvetna lögner från de som författat denna fakta.
torsdag 2 september 2010
Dagens, veckans, MÅNADENS sanning!
Hej på er,
Mitt i svala höstsolen, direkt från Brunkebergsåsen.
Ganska lungt på arbetet än så länge... peppar peppar.
Läste en artikel på Aftonbladet, skriven av Linda Skugge.
Jag gillar inte någon utav dem. Inte det minsta.
Men denna text var bland det bästa jag läst.
Ni måste läsa den,
här är länken: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab
Läs den!
Mitt i svala höstsolen, direkt från Brunkebergsåsen.
Ganska lungt på arbetet än så länge... peppar peppar.
Läste en artikel på Aftonbladet, skriven av Linda Skugge.
Jag gillar inte någon utav dem. Inte det minsta.
Men denna text var bland det bästa jag läst.
Ni måste läsa den,
här är länken: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7712800.ab
Läs den!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)