Eurovision Song Contest 2012

Såhär i Eurovisionstider (några dagar sent, jag vet) så kommer lite kommentarer om årets spektakel. Jag hade turen att bland alla kabelkanaler hitta TVE, TV España, som direktsände finalen så jag kunde följa årets pseudohändelse även härnere i Chile som är lyckligt ointresserat av allt vad Eurovision heter.

När jag publicerar detta har Sverige och Loreen redan vunnit för länge sedan och vi vet alla hur det har gått för våra respektive länder och respektive favoriter. Men detta är var jag tyckte om Eurovision Song Contest anno 2012, en ovanligt bra omgång förövrigt. Och detta är inte allt utan bara det mest minnesvärda, både på den positiva och negativa skalan.


Vi börjar med det positiva:

ARENAN: Ovanligt snyggt, riktigt imponerande. En höjdare att se interiören och hur nationernas flaggor speglas från fasaden i Kaspiska Havet innan varje nummer.

LETTLAND: Jag tycker faktiskt att låten är riktigt trevlig, trots undermålig koreografi på scen. Men rent musikaliskt är det en bra sång, konstigt nog. Den är nederlagstippad överallt men jag gillar den.

RUMÄNIEN: Härligt! Jag gillar denna sång mer och mer. Denna skulle mycket väl kunna vara en sommarhit här i Sydamerika. Riktigt trevlig och glad musik med tydliga Sydamerika- och Karibieninfluenser som jag blir på bra humör av.

CYPERN: Definitivt semifinalens och kanske hela årets bästa sång. Härligt och glatt sommardisco och faktiskt riktigt snyggt framträdande. Mycket bra sång som sätter sig direkt och inte går ur huvet på ett tag. Kanonbra!

RYSSLAND: Jag brukar verkligen inte tycka om Rysslands narcisistiska och egotrippade bidrag i ESC men vem kan INTE älska tanterna från Udmurtien och deras härliga välkomnande melodi?? Om Babushki vinner hela allt på lördag blir inte jag särskilt ledsen i varje fall.

SERBIEN: Vackert, elegant, stämningsfullt och genuint, som alltid när Mäster Zeljko gör något i Eurovisionen. En av mina absoluta favoriter.

MAKEDONIEN: Hör och häpna men denna är en av mina favoriter. Rent musikaliskt är det en fantastisk låt men den är ju helt felkomponerad. Varför har man pimpat upp något som inte ska vara uppimpat? Men rent musikaliskt är det en fullpoängare.

MALTA: Jomenvisst, en riktigt bra sång. Bra till och med. Inte originellt alls men snyggt gjort och en sång som sätter sig.

SVERIGE: Äntligen säger jag! Äntligen skickar Sverige en sång som inte är dålig till Eurovisionen, det var mycket länge sedan Sverige var ens ”odåliga” i ESC. Detta är faktiskt riktigt bra, och vilken röst Loreen har! Jag tror inte att vi vinner men jag är glad över att vi har en bra sång i ESC och att återigen slipper skämmas, med tanke på all ofantlig smörja som Sverige skickat de senaste 15-20 åren, med möjligtvis ett eller två undantag.

TURKIET: Jag gillar detta, en bra sång med skönt gung. Jag får lite känsla av ottomanska sjöfarare från Konstantinopel när jag hör sången. Lite småtrevligt!

Och här kommer något av det mindre positiva...

PROGRAMLEDARNA: Men vad är det här för töntar? Skäms de inte, det gör i varje fall jag när jag hör deras hemvävda skämt som ingen finner roliga. Hur pinsamt dåliga får man vara?

MONTENEGRO: Den här alkoholiserade pundaren från Balkan och hans äckliga så kallade musik gör mig bara på dåligt humör. Har vi inte haft tillräckligt med usla parodier från öst i Eurovisionen snart?

ALBANIEN: Jag vet inte vad det är som jag ser och hör, och det skrämmer mig. Sångerskan ser ut som den onda häxan från tecknade Narnia och den flätade korgen hon har på huvudsvålen gör inte saken bättre.

SAN MARINO: Det mest obegripliga bidraget i historien? Vad fan är meningen med detta? En 37-årig vuxen kvinna klär ut sig till bortskämd fjortis, sjunger en mycket dålig hyllningssång till Facebook och står som en brat med dator och skryter om cyber-sex och en miljon vänner. Är det parodi på Facebook? Det är möjligt men det märks då rakt inte.

LITAUEN: Tydligen den mest kompletta artisten i världen enligt litauiskt omdöme, men då måste han vara bra på annat i så fall för inte fan lyckas han visa någon grad av kompletthet på denna musikscen. Och vad i Guds namn besatte honom att sätta på sig en ögonbindel med diamanter? En urdålig sång som mest låter som något som Village People ratat bidrar heller inte till ett intryck av kompletthet.

Helgrapport

God afton

Bara för att göra Er avundssjuka: såhär ser Arica ut en vanlig höstdag med 25 kyliga grader.

Här har det varit fullt upp de senaste dagarna, förrutom en massa studier och tentor har det även varit tid för socialt liv. Vi kan börja med fredagen, då det först var en enkel After School med klasskamraterna. Vi var ett litet gäng som först skulle ta oss in på den omtalade Bierfest men det slutade i ingenting, se nedan, så vi hamnade på en pub i centrum och drack några öl, umgicks och hade trevligt. De yngre förmågorna (de flesta i min klass är mellan 20 o 25 år gamla) gick sedan vidare till ett disco för att dansa men Farbror Fredrik med sina snart 31 år fyllda valde att åka hem vid elvatiden och tur var väl det med tanke på vad som hände på lördagen. Då var det nämligen en vinfestival i byn Codpa, kanske 150 km sydost om Arica. Det ”folk” som skulle hämta oss på eftermiddagen mitt under den spännande strafflägningen i Champions League-finalen var en gammal kompis till Gabriela och dennes kompis med flickvän som hade fått låna en rejäl Ford Explorer att köra vårt glada sällskap upp i bergen till Codpa. Vi reste under eftermiddagen och kvällen genom öknen under den mest spektakulära stjärnhimlen som överhuvudtaget går att beskådas på denna sidan Solsystemet. Vi var till och med tvungna att på ett ställe stanna bilen, stänga av ljus och allt, bara för att låta ögonen vänja sig vid den makalösa syn som stjärnhimlen på 2000 meters höjd i Atacama erbjuder. Stjärnorna bjuder på så mycket ljus att himlen inte längre är svart utan snarare mörkgrön, med myriader av solar, stjärnor, planeter och okända himlakroppar som oavbrutet blinkar, skiner och glittrar med outtömlig styrka mot oss. Den som vill se en stjärnhimmel gör bäst i att komma till Atacama. Glada i hågen anländer vi vid kanske åtta-tiden på kvällen till den lilla byn och fick köa nästan två timmar bara för att ta oss in i byn och hitta en parkeringsplats men til slut kunde vi kliva ur bilen, samla ihop oss och våra saker och promenera mot centrum och scenen där flera liveband spelade kända andinska folkmusiksånger som ”Chuquiagu Marka”, ”El Condor Pasa”, ”Viva Cochabamba”, ”Saya Morena”, ”Date el gusto”, ”Huayno Viejo” och andra svensktoppsklassiker. Jag älskar andinsk folkmusik och det gjorde tusentals andra också, det var en helt fantastisk stämning på torget i Codpa. Byn ligger mitt i en uttorkad dalgång ute i ingenstans och är av någon anledning känd för just sin vinproduktion. Nu är det kanske inte Cabernet eller Syrah som framställs på trappstegsodlingarna utan snarare mer lokala förmågor. Vinet som produceras smakar sött, lite som torr sherry eller portvin, inte lika starkt dock. Naturligtvis kan man också få chicha som smakar liknande men som är gjort på blå majs. Vi gick runt en sväng på de små gränderna där de lokala bönderna hade satt upp sina tält för att sälja sitt vin och vi provade i små medicinglas och köpte någon enstaka flaska av de vi tyckte smakade bäst, allt medan musiken och dansen på torget fortsatte. Vi åt middag, drack lite mer vin och sjöng och dansade och träffade gamla vänner och gjorde nya bekantskaper. Det verkade som om hela Arica var på plats i Codpa just i lördags kväll.

Vi hade en helt fantastisk upplevelse i den aricanska bergsbyn. Faktum är att jag måste tänka efter när jag senast hade så roligt, så glatt och så trevligt som jag hade i Codpa i lördags. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma på något som ens minner om den extas av lycka, glädje dans, musik och socialt liv som vi upplevde i Codpa. Det var helt underbart, så otroligt trevlig stämning, härlig musik, så glada människor, alla var vänner, alla dansade traditionella danser med kända och okända och vare sig man kunde dansa eller inte. Gott folk, kära läsare: kom till vinfestivalen i Codpa om ni har vägarna förbi, för det unnar jag Er alla. Se bara till att inte dricka för mycket av det där lokala vinet, man får en duktig träkeps av det dagen efter. Har jag hört sägas.

Festandet fortsatte långt in på småtimmarna tills vi slut vandrade tillbaka till vår van och somnade. Morgonen grydde och vi med den. Luften i Anderna är ren och frisk och solen strålar. Vi åt lite frukost på ett litet café innan vi for tillbaka till Arica dit vi anlände strax efter lunchtid. Söndagen var i övrigt som de flesta söndagar här, det vill säga lugn och stilla. Vi var här hemma, lagade en god middag och lade oss tidigt. Man sover inte så bra i bakluckan på en bil, trots att det är en Ford Explorer som är nära 10 meter lång.

På måndagen var det den 21 Maj och helgdag. Man uppmärksammar då sjöslaget vid Iquique mellan den chilenska flottan med sin smäckra träskuta Esmeralda, och Perús dito med två nyinköpta pansarfartyg. Hur slaget gick? Jodå Perús stålklädda Huascar gjorde formligen kaffeved av stackars Emeralda som sedan den 21 Maj 1879 tjänar som föda åt sjögurkorna utanför Iquiques kust. Trots detta uppmärksammas dagen som ”Flottans dag” med parader i flottans hemstad Valparaíso och högtidlighållande av det hjältemod som Esmeraldas kapten Arturo Prat visade då hans skuta var halvvägs under vatten och han bara hade en handfull av sina matroser kvar. Prat ger då order om att man ska äntra Huascar och han svingar sig över, åtföljd av de sista av sina mannar. Naturligtvis föll även dessa snart för peruanska kulor, och ingen av de chilenska soldaterna överlevde slaget vid Iquique. Perú skulle vara ohotad etta i vattnet ett tag till och Huascar och systerskeppet Independencia gjorde livet svårt för de chilenska träskutorna. Det intressanta med det å det grövsta förlorade slaget vid Iquique är dock hur det bidrog till konsolideringen av den chilenska moralen och stridslustan som tidigare hade varit ganska låg. När politiker, journalister och folk i Santiago, Valparaíso, La Serena och Concepción fick höra om Prat, som idag är en av Chiles i särklass största nationalhjältar, och hans mod blev det fart på Chile som nu gick in i Stilla Havskriget med ångande motorer och en storskalig invasion av det som idag är norra Chile inleddes. Fem år senare, år 1884, undertecknades ett vapenstillestånd och fredsavtal som gjorde Chiles territorium nästan dubbelt så stort som innan.

Vi högtidlighöll den 21 Maj med det mest typiskt chilenska fenomen som finns: vi gjorde en liten asado för några vänner här hemma, samma vänner som vi hade festat i Codpa med några dagar innan. Det var ett trevligt samkväm och jag fick återigen äran att träna på att bli grillmästare, vilket bara är roligt. Det är kul att stå och sippa på en kall öl tillsammans med vänner och höra fräsandet från gallret.

KÖRV!!

Chorizon åker på allra först så kan gästerna knapra chorpian medans köttet fräser på gallret. Observera den svenska ”grill”handsken, glöden var ordentligt varm.

Nu är livet återgått till det vanliga med studier och engelskundervisning. Jag är gräsänkling till på söndag då frugan åkt till Santiago på konferens. Det känns tomt här hemma om sanningen ska fram... Tur att katten är lite sällskap åtminstone. Igår kväll förresten drog han in en jävla fågel i huset som han skulle leka med. Det stackars djuret var halvdött men jag fick städa fjädrar och sanera med klor och sprayer till förbannelse. Man har inte långtråkigt med den kattrackan.

Vad hände så med den upphaussade Bierfest Arica som jag och en hel del andra har gått och brölat om? Tja till slut inte mycket. Allt skryt om ”nära hundra europeiska ölsorter!” och ”billiga priser!” visade sig till slut när vi svängde förbi i fredags kväll bestå av ett dyrt inträde där inte en ens en droppe vatten ingick samt 30 kr för ett litet glas av inte mindre än hela SJU olika sorters pilsner, samtliga chilenska. Med andra ord slutade Bierfest Arica i ett större antiklimax än kvartsfinalen mellan Chile och Venezuela i Copa América förra året. Jädrans bluff och båg.

Långhelg

Yes, långhelg här i Chile. På måndag är det 21 Maj och då firas nämligen slaget vid Iquique som högtidlighålls som nationell helgdag trots förlust. Bierfest pågår för fullt i Arica, meningen var att vi skulle ha gått dit igår kväll men det skjuts upp till söndagen istället. Nu förbereder vi oss för att åka till Codpa för att gå en vinfestival. Codpa är en liten by som ligger sydost om Arica och som varje år har en festival för lokalt producerade viner. Våra vänner kommer och hämtar oss om 10 minuter, mitt under förlängningen av Champions League-finalen. Det är bara ett par minuter kvar till straffläggning mellan Bayern München och Chelsea i världens tredje största fotbollsmatch (efter finalerna i VM och EM) och folk ska komma och hämta oss med bilen.... Tittar inte folk på en sådan här högtid? Vad är det med folk?

Para que lo sepa Ud.

Sr. Waldo Sankán: no es lo mismo "comunacha" que "como en Acha".

Favorit i repris

Gratulerar lillasyster på din dag!

För lite dryga året sedan vaknade vi tidigt på morgonen av ett jordskalv med cirka 6,2 graders styrka. Imorse hände det igen. Ganska exakt klockan sex på morgonen vaknar jag av ett brummande underjordiskt ljud och sekunden efter börjar hela huset skaka. Rejält, riktigt ordentligt. Under ett "vanligt" skalv brukar fönster klirra lite i rörelserna men det hörde man ingenting av utan det dränktes av dundrandet, knakandet i väggar, tjutande billarm och saker som föll i marken, både ute och inne. Skalvet uppmättes till 6,4 på Richterskalan och epicentrum låg bara fyra mil härifrån. Det är en effektiv väckarklocka, kan jag lova, upp kommer man definitivt. När skakandet satte igång han jag tänka mer än en gång att "nu kommer det stora skalvet, nu är det här". Som tur var hände inget allvarligt, vi båda mår bra och det var aldrig någon risk för tsunami eller liknande. Den stora jordbävningen som vi alla väntar på får vi snällt fortsätta vänta på.

Vi var en sväng till Tacna i Perú i lördags, gjorde lite ärenden och åt god mat, en vanlig lördagstripp. Annars är det nedräkning till nästa helg och BIERFEST ARICA! Tydligen ska det bli riktigt kalas, både inhemsk öl från södra Chile ska skeppas upp som europeisk, jag har sett reklam för fransk, tysk, holländsk och belgisk pilsner. Ser fram emot det, men innan vi kan njuta av helgen med en tysk Hefeweiss är det tenta i administration på torsdag.

Jag fick ett nytt favoritlag i Premier League i söndags: Manchester City. Vad de blåa från Manchester ställde till med i helgen när de snuvade storebror United på ligasegern och fick Alex Ferguson att stå med lång näsa är fantastiskt och mina tidigare favoriter Crystal Palace får nu dela på ledartronen med Manchester City.

Bierfest Arica 2012!!!

Tyskt pilsnerkalas i Arica nästa helg! Någon som är sugen på att komma med?

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Derby ikväll...

Sista hemmaderbyt någonsin på Råsunda ikväll... Kom igen Gnaget!

Jag har varit emot AIK: s flytt till skrytbygget Friends Arena ända sedan beslutet blev aktuellt. Råsunda är AIK: s hem och borg, Råsunda är en del av AIK och AIK är en del av Råsunda och det är en epok som går till rivning i höst.

Monday monday...

Min kära dator är trasig igen. I fjol fick jag in ett par ganska rejäla virus i den men den fixades och fungerade bättre än tidigare men så häromveckan krashade hårddisken. Den ska vara klar hos datorteknikern nu så snart blir det lite bättre uppdaterat här.

Allt är bra i höstens Arica. Kvällarna blir kyligare nu, det märks. Höststormar ute till havs ger oss kraftiga högvatten och totalt bad- och surfförbud. Priset på frukt och grönsaker har stigit, vilket också brukar vara ett säkert tecken på höstens ankomst. Jag tycker dock om hösten och vintern här, efter månader av stekande sol är molnen, vinden och de svalare temperaturerna välkomna. Och faktum är att en asado brukar smaka ännu bättre under vintern än i den heta sommartemperaturen.

Det var en skaplig måne som i helgen lyste över bergen och havet i norra Chile. Det var inte bara en synvilla utan månen befann ju sig som bekant närmare jorden i helgen och det faktum kombinerat med fullmåne gav oss ett vackert nokturnt skådespel. Det verkade också ha påverkat sömnen för de flesta som jag har träffat, alla har sovit mer eller mindre dåligt i helgen, så även jag.

Söndag

God söndag!

Under den dryga vecka som jag inte har varit aktiv här så har Blogger ändrat display på sin kontrollpanel. Me no like.

Vi ändrade till vintertid i Chile i natt så nu är det sex timmars tidsskillnad från Sverige. Stryktipset behöver med andra ord fixas på fredagen, far.

Nu äntligen har en vecka av intensiva studier nått sitt slut. Totalt har jag avverkat fyra tentor (juridik, matematik, kommunikation och administration), tre betygsbärande diagnostiska prov (engelska, juridik och matematik) samt två inlämningsarbeten (kommunikation och administration). Hoppas nu bara att allt flit bär frukt med lite hyfsade betyg också.

Genomförandet av tentor här i Chile är något annorlunda från de i Sverige, jag ska förklara på vilket sätt. Och jag har studerat vid tre institutioner på två universitet i Sverige så jag vet...

I Chile måste Ni först och främst komma i tid till examen och iklädd formell klädsel. "Formell klädsel" innebär kanske inte svart kostym men för herrar åtminstone skjorta, slips och kavaj. Och "komma i tid" innebär just det som det betyder. Om Ni inte uppfyller dessa två ganska banala kriterier, passa tiden och formell klädsel, så äger Ni inte rätt att skriva tentamen. Det enda som Ni får ha framme på bänken/skrivbordet är ett par pennor i bläck, blyerts är inte tillåtet, och på sin höjd en flaska vatten. Er mobiltelfon ska inte bara vara inställd på ljudlös profil, den ska vara avstängd, och den som viskar, pratar eller för oväsen avvisas från salen och erhåller lägsta betyg av sju möjliga, det heter KLANDERVÄRT och stavas med en enkel 1. I Sverige kan Ni komma och gå till och från tentamen lite som Ni själv önskar. Det pratas, viskas och väsnas i salen, mobiltelefoner ringer stup i ett och det ska inte bara svaras i dem, det ska dessutom tjattras i dem. Folk skyfflar upp så mycket godis, chips och läsk på bänkarna så det ser mer ut som en Pressbyrå än en tentamensskrivning och det ska öppnas och prasslas och bjudas runt till kamrater.

Jag gillar och uppskattar mer hur tentamensskrivningen är härnere.

I övrigt då? Fredag kväll avrundades ytterst lämpligt med en asado och några glas utmärkt vin, en bra avslutning på en produktiv vecka. Annars har helgen varit ganska lugn, en vanlig lördag igår med städhjälp och besök på marknaden som vanligt. Hösten verkar fortfarande inte riktigt vilja komma till vår lilla stad, kvällarna kan vara lite kyligare än vanligt men dagen är fortfarande varm och solig. En mindre rolig nyhet är att en stor korruptionsskandal har uppdagats i Arica med företagsledare och kommunstyrelse. Totalt sitter just nu 19 personer häktade, däribland dem vår tidigare borgmästare, socialisten Waldo Sankán. Policía De Investigaciones har gjort ett fabulöst arbete med att komma de korrumperade tjuvarna och banditerna på spåren och hittills har 4 miljarder pesos (55 miljoner SEK) kunnat lokaliseras i olika tillhåll. Tragiskt, skamligt, pinsamt är orden och jag hoppas att Waldo Sankán (till syvende och sist är det han i egenskap av borgmästare som är den ytterst ansvarige) och hans anhang får sitta länge, länge i fängelset i Acha, i öknens ödemark på väg mot Iquique.

Pust...

Hola amigos,

Jag är mitt inne i en ganska tuff tentaperiod på universitetet just nu, därav det skrala uppdaterandet. Nästan all ledig tid dedikeras åt flitigt studerande. Hoppas att det ger bra resultat bara.

Allt är bra här och jag lovar att återkomma med nyheter till nästa helg då denna period av tentor och diagnostiska prov är över.

Hörs

Chile vs Perú

Hace poco se jugó la primera vuelta de la Copa del Paifico entre Chile y Perú. Esta noche se llevó a cabo el segundo partido y al final los resultados en los duelos de 2012 están en favor de Chile:
3-1 y 3-0.
Chile son los dueños del Pacífico.
Preguntas sobre el asunto?

För lite sedan spelades första omgången i Copa del Pacífico mellan Chile och Perú. Andra omgången spelades ikväll och resultaten i de två drabbningarna år 2012 talar för Chile:

3-1 och 3-0.

Chile regerar Stilla Havet.

Frågor på det?

Otra vez insomnio

Buenas noches,

Pronto voy a tener que solicitar ayuda profesional para solucionar mi insomnio. Otra vez estoy despierto en medio de la noche sin sueño ninguno y este hecho ya me tiene "chato". Ahora decidí levantarme de la cama en vez de andar dando vueltas entre las sábanas como un pez recién sacado del mar y me senté frente mi computador para ver un concierto de Judas Priest en Youtube.

Ayer estuvimos en la tarde en un bonito cumpleaños de nuestra sobrina que cumple 4 añitos. Luego en la noche fuimos a un asado con la familia y, pensándolo bien, creo que allí yace la razón de mi falta de sueño: volvímosnos a casa a las 4 de la madrugada y hoy dormimos hasta mediodía. Un día tranquilo, típico por un Domingo, se nos hizo hoy. Yo preparé una comida tradicional sueca para Semana Santa que gozamos acompañada por el "pan duro" de Suecia, una cervecita e aguardiente sueco. Este plato es parecido a los Huevos Endiablados que por alguna razón van bajo el nombre "Huevos Finlandeses" en Suecia, no me pregunten por qué. Resultó sabroso mi comida tradicional de huevitos y si desean probarla junta a un pequeño aguardiente sueca de hierba avísenme nomás.

Alguien que no sufre de insomnio es mi gato, que todavía falta de un nombre propio. Lo llamamos "gatito" o "chiquillo" pero hasta ahora no nos ha surgido ningúna gatonimia que ponerle. Necesitamos su ayuda en aquel asunto. En todos casos el gatito ha dormido sin salir desde la tarde de ayer y justo ahora acaba de despertarse, comer su pescado y tomar su leche. A éste gato malcriado no le gusta la comida propia para felinos sino come solamente pescado fresco y carnecita cruda y bebe nada más que leche. De hecho el chiquillo bebe más leche que un ser humano, y él recién salió para dar su vuelta en el condominio.

Rica vida viven los gatos hogareños; durmiendo, comiendo y jugando y sin preocupaciones.

Påskdagsmiddag

Vi hade en bit av Sverige på besök i eftermiddags.

De finska äggen blev riktigt bra till slut.

AIK

Det är inte ofta jag är stolt och glad över att vara AIK:are, men idag är jag det. Gnaget åkte visserligen ut i den sista semifinalen tidigare idag mot ett gäng kopior från Skellefteå som dessutom har mage att kalla sig AIK, och utöver det även anser sig vara det "riktiga" AIK. Skellefteå Allmänna Idrottsklubb bildades över trettio år senare än originalet från Stockholm och man var fräcka nog att stjäla både idé, klubbmärke och klubbfärger. Men hur som haver, Skellefteå visade sig till slut vara för starka för det Riktiga AIK, det från Stockholm och Solna, som föll på mållinjen i den sista semifinalen vilket känns ganska bittert just nu. Men trots det har AIK gjort en lysande säsong som ingen hade kunnat hoppas eller tro på och de har hållit Stockholms fana högt i Hockeysverige. Ingen hade någonsin förväntat sig att AIK skulle visa sådant hjärta och sådan vilja och nå semifinal och där ta drabbningen till en sjunde och avgörande match, men det gjorde Gnaget.

AIK Hockey - Stockholms Stolthet

El gato dormilón

Långfredag

Håhåjaja. Här är det Långfredag, precis som i den större delen av världen, och det märks. Trots den sekulariserade nivån på Chiles samhälle så håller man såpass mycket på traditionen att det känns att denna dag är en sorgens dag. Ingenting är öppet, folk håller sig inomhus och TV visar endast filmer, serier och dokumentärer om Jesu liv och lidande. Till och med katten (fortfarande inget bra namn, hjälp oss nu!) håller sig ovanligt i skinnet idag.

Jag ska snart iväg till universitetet en sväng och träffa några klasskamrater för att göra klart ett arbete till administrationen, så detta blir bara en kort berättelse om hur vår fredag har varit hittills.

Vi tog en biltur ut på La Isla och tittade på havet och alla som surfade på förmiddagen. Havet är friskt och rent igen och glittrar med en djupblå ton. Borta är all gegga som floderna förde med sig uppifrån bergen och borta är all bråte, drivved och träd som följde med på flodernas fart. Senare bjöds vi upp att äta lunch hos svärmor på eftermiddagen; musslor till förrätt och stekt fisk som varmrätt. Musslor tycker jag vanligtvis inte om men denna gång var det något speciellt över dessa. Sväran hade kokat dem, sedan öppnat dem och gröpt ur allt klet för att blanda med hackad lök och koriander. Sedan hade hon lagt sörjan tillbaka i skalen och rivit parmesanost på för att till slut koka/gratinera dem i ugnen i en djup plåt tillsammans med vattnet som de hade kokats i. Resultatet blev helt sanslöst smarrigt, testa detta någon gång. Mätta och belåtna (och avlappnade efter ett par glas vin) var det sedan meningen att jag skulle ha pluggat engelska (den avancerade engelskan naturligtvis), matematik och juridik på eftermiddagen men istället fastnade vi med varsin Mango Sour och honungsmelon framför TV: n och Mästerverket framför alla, det med ett mycket stort M: Ben Hur. Det är synd att det inte görs sådana filmer längre.

Universitetet och klasskamrater väntar nu, Glad Påsk till Er!

Feliz Semana Santa

Hola a todos,

Por aquí en el norte chileno todo bien, por fin llegando acá el otoño con sus temperaturas moderadas. Yo que soy adicto al sol solía creer que jamás diría que el otoño e invierno serían esperados pero así es. El verano es hermoso pero ahora me agrada poder salir a caminar sin necesitar que hecharse bloqueador solo para ir a comprar pan.

Mi vida ahora se trastorna en los estudios que acabo de iniciar, una carrera universitaria de Comercio Exterior cuyos ramos incluyen derecho comercial, matemática, administración, comercio exterior, comunicación e inglés. Agradezco la existencia justo de un ramo de inglés básico.... la verdad es que volver a los estudios, a pesar de que está vez sean estudios superiores, me traen bastantes recuerdos de mi vida en San Salvador de Jujuy, hace 13 años. Buenos compañeros, ramos en castellano, el medio ambiente, el atmósfero en las salas... y mas encima un inglés que me llega a aburrir por lo fácil que es añade a la sencación. Pero al fin y al cabo estoy contento con mi carrera, me gusta haber vuelto al banquillo de lectura.

Estamos ya comenzando a festejar la Semana Santa aquí, en el, según yo, país más secularizado del continente. No tenemos ningún plan especial cómo para celebrar el fin de semana sino nos quedaremos aquí en Arica. Este año sin falta voya intentar de hacer una comida tradicional sueca que, a pesar de su numbre Huevos Finlandeses, es un plato tipico justo para la Semana Santa. Les mantendré informados sobre supuestos resultados y/o fracasos. En todos casos me quedan Nubbe y Knäckebröd para recordarme a Suecia de algún modo durante el festivo.

Feliz Semana santa para todos!

Knark är...........

Chile har hårda införsellagar på narkotiska preparat, tack och lov. Rent drakoniskt hårda fängelsestraff väntar den som försöker föra in olagliga substanser in i Chile från utlandet och med vilka länder som omger oss här i norr i åtanke så är det bara bra, med tanke på vilken skit som droger och all "narcotráfico" ställer till med här uppe.

Men

Jag har aldrig tagit reda på hur lagen exakt ser ut i Sverige då jag fullkomligt saknar intresse dels för att prova men också för att jag aldrig har befunnit mig i följande situation, men att röka cannabis, eller marijiuana, INOM HEMMETS VÄGGAR är lagligt i Chile. Det är förbjudet att sälja och köpa skiten, men så länge man konsumerar smörjan i sitt eget hem så är det inte olagligt.

Våra grannar ovanför oss röker just nu marijuana på sin balkong. Hela vår lägenhet stinker bränt gräs av det fanstyget. Jag går och lägger mig nu.

Vad annars finns det att göra när man vill ha huvet i behåll och plugga handelsrätt och när andra vill se rosa elefanter flyga och när lagen inte säger någonting om att konsumera detta narkotiska preparat inom hemmet, trots att det påverkar grannarna?

Vad fan är det för fel på folk egentligen?

Hockey utan Djurgården

Jag sitter och funderar såhär i lite paltkoma efter en sen lördagslunchcarbonara över vad som hände i Hockeysverige i eftermiddags: Djurgårdens IF åkte ur Elitserien. Det är så man nästan får tvätta kontaktlinserna när man läser det i tidningarna. Djurgårdens IF är ute ur Elitserien i Hockey.

Trots att jag som Gnagare sedan 7 års ålder tycker tämligen illa om Djurgårdens IF och allt som rör denna förening så kan jag ändå inte låta bli att känna uppgivenhet. Elitseriehockey utan Djurgården och utan stockholmsderbyn? Nej, det är något som inte stämmer där. AIK kämpar just nu på i semifinalen och håller Stockholms hockeyfana högt men för Stockholmshockeyn i stort är Djurgårdens nedflyttning en katastrof. Hammarby Hockey som gick i konkurs för ett par år sedan var väl visserligen inte till någon större glädje men det var ett lag med fans som drog folk till sina matcher och skapade intresse. När Hammarby gick i konkurs tappade Stockholmshockeyn en del av sitt kapital, vad händer nu när huvudstadens mest framgångsrika lag (för det är Djurgården trots allt) ska spela i en lägre division? Nej, något känns helt enkelt fel med Djurgården i Hockeyallsvenskan.

Tillbaka i plugget

Min första vecka tillbaka på högre läroverk är till ända och det var riktigt roligt att återgå till skolbänken igen. Intressanta ämnen, bra lärare och trevligt folk att umgås med, enda nackdelen är väl schemat med kvällskurser med sena kvällar. Universitetet/högskolan där jag läser heter INACAP, (Instituto Nacional para Capacitación Profesional) även kallat Universidad Tecnológica de Chile. Ett rikstäckande läroverk som startade som yrkeshögskola på 60-talet men som nu har fått status som universitet och är ett populärt lärosäte att studera vid. Det rankades för något år sedan som Chiles 18:e bästa universitet, hyfsat ok för ett land med totalt över 150 universitet och högskolor, både privata och statliga. Jag läser Internationell Ekonomi, där det denna termin ingår sex ämnen: internationell handel, handelsrätt och internationell rätt, administration, kommunikation, matematik och engelska. Framför allt engelskan kände jag var oerhört nyttig och nödvändig, under lektionerna har läraren bland annat gått igenom räkneord, klockan och ”the” och ”a-an”... jag hade självfallet hoppats på en liten smula högre nivå på engelskan och kanske något mer inriktat på engelsk affärskommunikation eller dylikt. Engelskan tenterar jag av så fort som möjligt så kan jag ägna den lektionstiden åt vettigare studier.

Något konstigt med lärarkåren är det dock: antingen är det en samling med look-a-likes eller så är de alla mer eller mindre (av mig) kända personligheter som nu har gått under jorden och startat ett nytt liv med att undervisa. Bara läs följande: I favoritämnena handelsrätt och internationell rätt har jag som lärare Chiara Siracusa som ställde upp för Malta i Eurovisionsschlagerfestivalen 1998 och 2006. I administration undervisar en ohälsosamt solbränd Nils Lofgren, måste be honom om Springsteens autograf någon gång. Ni undrar säkert alla var Hanna Zetterberg gör idag. Hon blev ganska berömd efter sin insats som Ronja Rövardotter i Tage Danielssons mästerverk från 1984 och senare på 90-talet satt hon ju i Riksdagen för Vänsterpartiet men hon för nu en alltmer anonym tillvaro. Jag kan avslöja att hon idag arbetar som min matematiklärare på INACAP Sede Arica. På tal om politik så blev jag dock lite paff när jag såg att jag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson som lärare i huvudämnet internationell handel.

Annars inte mycket nytt att rapportera om, hösten med sin behagliga värme och svalkande vindar verkar ha kommit för att stanna. Jag njuter av mer moderata temperaturer, chilenarna mumlar och knotar över ”kylan”. Vår katt (fortfarande inget bra namn, vi kallar honom ”gato”, ”katten”, ”chiquillo”, ”grabben” eller liknande) bekantar sig med sitt nya hem och med kattorna på gården. Dags att ta honom till veterinären snart och göra honom till eunuck. Tyvärr tar folk inte hand om sina husdjur här och det finns redan alldeles för många stackars svultna och raggiga utekatter i Arica för att vår ska sätta fler till världen.

Söndagskrönika

Söndag igen, och det är varmt, och det är dags för en söndagskrönika. Från mig till Er.

Det skakar oroväckande i det här landet. Nyss läser jag på La Tercera att man har evakuerat områden, precis samma områden som drabbades av det förödande skalvet år 2010, i södra Chile på grund av en jordbävning som mätte 6,4 enligt chilenska mätningar men 7,2 enligt amerikanska tidigare i eftermiddags. Läskigt, hoppas det inte blir någon ny katastrof liknande den för två år sedan.

Mina kära föräldrar hemma i Sverige behöver inte läsa detta stycke utan kan hoppa direkt till nästa. Vi har nu fått tillskott i vår lilla familj. Som bekant hade vi i förra året en katta, Mishi, som trevligt nog adopterade in sig själv hos oss. I augusti smet Mishi ut och rände med Randige Racke och Prickige Prille en hel helg och två månader senare föddes inte mindre än SJU kattungar här hemma. Alla katter, och Mishi också, fick i december nya hem hos alla Gabrielas systrar då jag var på besök i Sverige och det var omöjligt att ta hand om åtta katter helt själv, som Gabriela var tvungen att göra till en början. Alla ungarna lever, växer, leker och mår bra i sina nya hem, men igår fick jag och Gabriela tillbaka en av dem från svärmor. Sväran har haft tre katter (en tidigare och två av våra ungar) hos sig och tyckte att det blev lite väl många till slut. Så från och med i går eftermiddag bor en liten gulvit hankattunge hos oss och börjar återvänja sig vid sin födelseplats. Vår ringa kattallergi är under kontroll, så det är inga problem än så länge. Sväran skämmer bort sina katter, kattmat verkar vår nye familjemedlem inte tycka om men han är galen i mjölk, tonfisk och rått kött. Vi ska bara komma på ett bra namn på det lilla livet, har Ni något/några förslag?

Igår kväll hade vi i huset en gemensam knytkalasasado ute på gården. Jag och Gabriela tog med oss en påse kall öl, ett stort paket chorizo och färskt bröd till choripán och så hade jag gjort min famösa pebre som alla blir så förtjusta i. Kanske borde hemlighålla receptet från och med nu, det är egentligen inget speciellt alls utan snarare på gränsen till det rent imbecillt enkla, men eftersom det jublas högt varje gång kända och okända personer smakar på min kryddstarka röra så förpassar jag nog receptet till hemligheternas kammare. Min pebre får Ni smaka på när JAG gör den. Hur som helst hade vi mycket trevligt på vår gård fram till småtimmarna med sedan länge bekanta grannar och grannar som man tidigare endast hade hejat på i trappuppgången. Framåt småtimmarna fick de modigaste av våra nyvunna vänner även smaka på lite svensk nubbe som min far har skickat ner. Bäska Droppar fick förståeligt nog inga höga poäng, däremot slank Gammal Norrlands Akvavit med sin milda fina smak av ren dill och kummin ner till idel positivt gensvar. Nu vet jag väl inte hur pass svensk dillsnaps EGENTLIGEN passar till sydamerikansk asado men mitt initiativ att dela med mig lite av Sveriges kulturarv uppskattades mycket. En av mina nya bekantskaper hade tydligen släkt i Sverige och han kunde gnola första strofen på Helan Går så naturligtvis fick jag lära ut vår inoficiella nationalsång till samtliga närvarande, något som också uppskattades. Det är lätt att få nya vänner i Chile, med ett glatt humör, ett glas vin och en sprakande fräsande grill att samlas kring.

Jag ska återgå till skolbänken igen. Jag har precis skrivit in mig på ett universitet och ska läsa en kvällsutbildning i internationell ekonomi vilket jag ser mycket fram emot. Jag har länge velat gå tillbaka till högre läroverket, jag tycker om att studera och läsa. Lektionerna börjar klockan sju på eftermiddagen så jag har fortfarande hela dagen att ägna åt annat. Var igår eftermiddag i en bokhandel och köpte lite block och pennor till morgondagens start. Då skolorna här i Chile precis har inlett sin hösttermin har såklart alla bokhandlar och pappershandlar dekorerat med material inför skolstarten och det var nästan så man mindes barn- och ungdomens skolstart när man såg alla varor där i butiken. Den där melankoliska känslan av att ”nu är sköna sommaren slut och nu börjar skolan och hösten igen” kom tillbaka när jag inhandlade mina studiehjälpmedel. Bara så vi gör det klart för oss: Jag kommer INTE att gå med i FECh (studentorganisationen), jag kommer INTE att gå ut och demonstrera och jag kommer INTE att beblanda mig med så kallade studenter som tycks tro att studentlivet går ut på att skolka, ockupera kårhus, slåss med Carabineros och vandalisera sönder allmän och privat egendom i brist på intelligens och argument. Jag kommer att studera, ingenting annat.

Jag fick tidigare idag veta en nyhet som jag ännu inte riktigt har smält in. Förra året skrev jag ju lite grann sådär om fotboll och Copa América, Chiles framgångar och oväntade motgångar. Nästa Copa América, Sydamerikas motsvarighet till EM, går av stapeln år 2015 och till värdland hade Brasilien utsetts. Något märkligt kan tyckas, då Brasilien även ska arrangera Fotbolls-VM 2014 och dessutom Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro. Brasilien är en utmärkt värd för samtliga dessa och jag ser mycket fram mot speciellt Fotbolls-VM 2014, men märkligt kan tyckas hur ett land inom loppet av tre år får arrangera världens två största idrottsevenemang samt ett mindre, framför allt eftersom de globala idrottsorganisationerna då de utser värdland ska ta hänsyn till just tidigare arrangemang. Hur som haver har Brasilien valt att avstå från det mindre arrangemanget, vilket är just Copa América, och istället har man nu till arrangörsland utsett... *trumvirvel*... CHILE! Jag blev överlycklig när jag läste det i dagens Estrella Arica och att ägarna till vår stadion här, Estadio Carlos Dittborn som förövrigt var värd för en del matcher när Chile arrangerade Fotbolls-VM 1962, nu kommer att renovera, rusta upp och bygga ut den lilla idrottsplatsen så att Arica kan få vara värd en gång till. Helt lysande, ¡felicitaciones Chile!

I would like to take this opportunity to invite everybody that I know; family, relatives and friends, to come here to Chile in Juni-July of 2015 to watch the Copa América with me, watching some excellent soccer and having a good south american time, because that is what I am going to have! Welcome! iBienvenidos!

Nyheter

God fredag på Er!

Rutinerna återgår till det vardagliga efter att mitt besök från Sverige har lämnat oss efter två härliga veckor här i Arica. Känns lite tomt om sanningen ska fram, vi har haft väldigt trevligt under denna tid med sol och playa, resor till Perú, långa eftermiddagar på stranden och sola och simma och kanske avnjuta en kall pilsner på balkongen i solnedgången. Jag blev en riktig turist i min egen stad igen och allt som jag har haft att göra har blivit liggande och lite eftersackade.

Idag skriver vi fredag 23 mars och hösten verkar visst aldrig komma. Solen fortsätter att stråla ner och nog är väl det trevligt men det skulle faktiskt vara behagligt med lite lägre temperaturer och lite höstmoln nu. Solberoende som jag är trodde jag aldrig att jag skulle yttra sådan tanke men det är sant.

Annars här i Chile flyter saker och ting på precis som förra året. Santiago börjar lamslås igen efter nya kravaller och upplopp, allt planerat och koordinerat av FECh (Chiles förenade studentkårer) samt diverse obskyra grupperingar från den allra yttersta av vänsterkanter.

Diverse protester har senaste tiden också blossat upp i regionen Aisén i södra delarna av landet där folket nu har fått nog av brustna vallöften, brist på utveckling och infrastruktur samt överpriser på mat, gas och drivmedel. En liter bensin här i Arica kostar motsvarande nästan 12 SEK och nere i södern är det ännu dyrare så i Aisén kan folkets irritation nog vara befogad.

Häromveckan klubbade Chiles kongress igenom ett mycket klokt beslut: man skärpte reglerna för rattonykterhet. Nu räcker det med 0,3 promille bakom ratten för ett fängelsestraff och med tanke på hur många som varje helg dricker "bara ett glas till" innan de kör hem efter en natts partajande och dundrar rätt in i en vägg eller i en annan bil så är de nya hårdare reglerna välbehövliga.

Och så sporten:

En av Chiles största idrottsstjärnor genom tiderna, tennisspelaren Fernando González med ett OS-guld och ett OS-brons från 2004 samt ett OS-silver från 2008, nyss beslutat att lägga ner sin proffskarriär vilket har skapat lite melankoli bland folk och media. Och det med rätta. Han var vass, Fernando González.

Det spelades en landskamp här i Arica i onsdags kväll mellan Chile och Perú. Med ojämna mellanrum brukar landslagen mötas en gång hemma och en gång borta i något som kallas "Copa del Pacífico", "Stillahavscupen" och nu fick lilla men sedan lång tid tillbaka fullsatta Estadio Carlos Dittborn i Arica vara värd för Chiles hemmamatch som La Roja vann med bekväma 3-1. Matchen började 22.30 på kvällen och var i sig så ointressant att jag somnade efter 25 minuter. Det spelas ingen kul landslagsfotboll utan europaproffsen, med enbart spelare från Colo Colo, Universidad de Chile, Huachipato, O'Higgins, Audax Italiano, Magallanes eller Deportes Iquique, inte ens om motståndet heter Perú.

Nu är det fredagsmys!

St Patricks Day!

Lá Fhéile Pádraig sona Daoibh!
Sláinte, Erin go bragh!

Kvar i Arica

Jag är kvar i Chile, i Arica. Resan till Arequipa blev inställd, trots att jag fick rabatt på biljetterna tack vare mitt bildsköna yttre.

Det gör väl inte så mycket egentligen, Arequipa ligger kvar och vi kan alltid åka dit igen.

Har i eftermiddag legat på playan med mitt besök från Sverige, på en av få stränder som inte är nerlortade av all lera.

Imorgon fredag kväll ska vi grilla på stranden. Fredagsmys på hög nivå.

Hej familj och vänner,

Ber om ursäkt för ett minst sakt skralt uppdaterande på sistone. Saken är den, dock ingen ursäkt, att jag har besök härnere från Sverige. Min bäste vän är här i Arica och vi har haft fullt upp och mycket trevligt varje dag så därför finns nyheter på denna blogg med lite mindre frekvens än tidigare.

Jag har blivit en riktig turist i Arica; jag har promenerat upp för El Morro, jag har gått i centrum, gått på Playa Corazones och jag har legat på Playa Laucho. Arica har sin dolda njutning även för oss som bor här! Playa Chinchorro, den stora stranden som löper längs med hela Costaneran, är fortfarande lortig tack vare El Niño-fenomenet och igår måndag stängdes till och med järnvägen mellan Arica och Tacna då den översvämmade floden San Juan de Azapa lyckades dra med sig en stor bit av bron som järnvägen har som passage över floden. "Klimatförändringar!" hojtas det om bland vissa politiskt korrekta, "El Niño" säger vi som vet bättre. El Niño är ett väderfenomen som har existerat åtminstone 20 000 år och som innebär ovanliga regnfenomen i Sydamerika med cirka 10 års intervall och nu är det dags igen.

Nåja

Jag är precis tillbaka från en tur till Tacna i Perú och tack och lov var det ingen indiansk tjänsteman som försökte göra livet surt för mig denna gång. Jag tog mina vänner till utmärka Patroncito för en god lunch med typiskt peruansk mat som Soltero de queso och Palta rellena och sedan en rejäl tallrik med grillat kött. Till detta sköljdes ner inhemsk öl och en karaff med lokalt producerat vin. Maten i Perú är fullkomligt gudomlig och bara med lite försiktighet är maten i sig en anledning till att uppleva detta härliga land. Imorgon åker vi till Arequipa, biljetterna är köpta och enligt försäljerskan fick jag biljetterna 5 sol (ca. 15 SEK) billigare för att jag var så söt. Så sa hon iallafall....

Jag hoppas kunna uppdatera mer från vår långhelgsresa i Perú som är ett fantastiskt land att upptäcka men om inte annat så hörs vi av på söndag kväll.

En plats för längesedan

Ni ska nu få läsa en liten saga om en plats för länge sedan, en plats i en stor skog vid en stor sjö med klart vatten och där det fanns mycket fisk. I en soldränkt glänta i skogen vid sjön, precis där älven hade sitt utlopp där man på dagarna kunde bada vid den lilla stranden och där man om kvällarna kunde meta aborre låg en liten röd stuga med vita knutar. Stugan hade rabatter av blommor och två sekelgamla björkar gav skugga. Bortom skogarna låg fårhagar där man på senvåren kunde se de nyfödda ullbollarna hoppa runt i gräset, ständigt nära sin vakande mor.

Det gick en uppkörd stig från vägen som slingrade sig genom den täta skogen fram till den lilla röda stugan och snart öppnade sig skogen för en vildvuxen äng. Stugan låg omgiven av gräsmattor på en liten höjd mitt i gläntan, och urskogens tall och gran avgränsade ägorna runt om. Uthuset med vedboden och loftet till höger, parkeringsplatsen för åkdon till vänster. Pergola vid stugans norra gavel, lekstuga på baksidan. Svartvinbärssnår, röda vinbärsbuskar, rabarber och hallon i mängder trivdes tillsammans med blommor och insekter i den glada solens sken. Vid ankomsten till stugan kunde man redan vid första steget innanför tröskeln känna igen den bekanta doften, de gamla möblerna såg likadana ut som när man senast lämnade dem, ibland sprakade redan en hemtrevlig brasa i kakelugnen, tänd av mormor som hade anlänt tidigare. Vattenpumpen brummade sin bekanta kakofoni när vatten begagnades och alla de gamla böcker och tidningar som man hade glömt bort sedan förra årets besök stod på sin plats i hyllan, återupplivades och återupplevdes. Lekstugan var fylld med leksaker, krocketspel och sportartiklar, allt för de sommarstinna barnens lek. Pojkarna cyklade i skogen och byggde lådbilar på gården, flickorna plockade ängsblommor och satte i vas på matsalsbordet och tillsammans spelade barnen fotboll, krocket, tennis och byggde kojor. De vuxna klippte gräs, högg ved och rensade i rabatter, tills barnen var så stora att detta nöjesliknande arbeta övertogs av dessa. Middagar i trädgården med familj, släkt och vänner tills myggen och knotten gjorde vistelsen nästintill outhärdlig och man ivrigt kliande på sina ben dukade ut. På senare tid kunde även de som tidigare kallades barn få smaka ölens bittra och en liten snaps’ bränna till sillen, färskpotatisen och gräslöken och gnolandes Helan går tillsammans med de äldre kunde även dessa smutta sig in i himmelriket.

På kvällarna, efter middagen, under de tidiga åren tog far och son sina kastspön på axeln och promenerade ner till vattenbrynet för att under himlens rosa prova lyckan i det ljumma vattnet, far med en glödande cigarrcigarett i mungipan för att hålla borta myggen. Oftast fick man ingenting. Men det gjorde desto mindre, det var upplevelsen i sig som var upplevelsen.

Nattens nocturne föll, stjärnorna tände sin blinkande föreställning och sängen fick ett väntat besök. Man låg vaken och tänkte kanske lite på alla spöken som enligt de bofasta grannarna ska finnas i stugan. Men naturligtvis hördes eller syntes ingenting. Det fanns såklart inga spöken i stugan som var lugnet själv och snart tog sömnen ut sin rätt. Morgonen grydde och skogens liv grydde med morgonen. Frukost i solskenet, svalor skrek ut sin glädje över friheten att flyga under den klarblå himlen, filmjölk med nyplockade bär vid bordet på gräsmattan. Himmelriket. Packa skrindan med strandsaker, luftmadrass och matsäck och traska ner till den glittrande sjön. I sjön paddlade man kanot och gummibåt och upptäckte äventyret antingen vid en nyupptäckt strand vid horisonten på andra sidan sjön eller vid älvens slut och kraftverkets strömmar, upptäckte lugnet i de små åarnas meander genom skog och vass och där man nästan kunde uppleva ”småfôlket” som enligt myterna skulle finnas. Sjöns vatten kluckade mot kanotens grönmålade plåt. Dra upp kanoten och sola en stund i sanden. Sommarsverige när det är som bäst.

Det låg en liten by i närheten, dit man kunde ta bilen och köpa det viktigaste, eller cykla och köpa glass i lanthandeln på eftermiddagarna. Om höstarna, när löven gula signade ner från björkarna på gården, var det marknad i den lilla byn. Där kunde man inhandla godsaker, karameller i strutar och serietidningar. Luften andades våt jord, fuktig ängsmark och höst. Skogen var full av guld, som kantareller, trattkantareller och trumpetsvamp. Bakluckan på bilen fylldes med korgar och påsar med svamp av alla de slag. Svampskogen var lika bekant som stugan i sig; landsvägen genom det kuperade jordbrukslandskapet och de små byarna som passerades på vägen, den uppkörda stigen till den ständigt stängda bommen där bilen parkerades och passagerarna klev av för att ta gummistövelsteg in bland träden för att leta skatter. Den övergivna järnvägen, rödrostig av brist på tåg, gick som ett band mellan stock och sten, visade vägen till guldfältet som nästan alltid var orört och blänkte gult av kantareller. Ibland, om man hade tur, sågs älgen trava omkring ostörd bland träden, tillfreds med tillvaron liksom dess beskådare, skydd av de gröna vakterna som med sina toppar nuddade himlen. Svampen, denna gudomliga gåva, rensades på stugans köksbord och fördes hem för att avnjutas under vinterns mörkaste epok, en medicin mot brist på ljus och ett hopp om ljusets och sommarens, och stugans, återkomst.

Stugan finns inte längre. Det var länge sedan allt detta hände och stugan, gräsmattan, skogen, kanoten, sjön och de båda björkarna i trädgården är sedan länge försvunna.

Vid Gud vad jag saknar min barndoms sommarstuga i Värmlandsskogarna.

Biltvätt...

Vuxenvarning: Såhär kan lördag förmiddag i ett solvarmt nordchile tillbringas

Feber o fotboll

Sådärja, känner mig hyfsat i form igen. Men detta var allt en konstig sjukdom... blev magsjuk i söndags eftermiddag och var så fram till tisdag eftermiddag ungefär. Då försvann alla symptom utom ett: febern. Jag mådde till exempel igår onsdag bra, men jag hade 38-39 graders feber hela dagen. Jag har haft 39 graders feber tidigare och jag vet att man brukar må ganska kass då, men jag kände ingenting förrutom att jag var ovanligt varm och svettades. Jag hade inte något illamående, ingen yrsel, ingen frossa, möjligtvis endast en marginell huvudvärk, som iofs kan ha berott på att jag inte hade varit utomhus på tre dagar. Igår kväll kom så febertoppen med nästan 40 grader. Jag har även haft 40 graders feber tidigare och mår man inte dåligt då så vet jag inte när. Igår däremot svettades jag visserligen som i en bastu men jag mådde fortfarande bra utan något av de typiska febersymptomen och då blev jag orolig, vad tusan var detta? Nåväl, imorse vaknade jag dock utvilad och feberfri så jag hoppas att feberdagen igår inte var något speciellt, endast kroppen som sa till mig att se upp med vad jag stoppar i mig, annars kan det gå såhär...

Igår spelades det ett antal träningslandskamper i fotboll runt om i världen och jag hade nöjet att igår eftermiddag höra andra halvlek av Sveriges trevliga bortavinst mot Kroatien. Tydligen spelade blågult riktigt bra vilket bådar gott inför årets i särklass största idrottshändelse i juni: Europamästerskapen. Måste också ge en eloge till Sveriges Radios eminenta känsla för timing: när Sebastian Larsson var på väg att göra 3-1 lät det ungefär såhär ur mina högtalare:

Kommentator: "... och Zlatan passar bollen till Sebastian Larsson som kommer in i straffområdet..."

-två sekunders tystnad-

Nyhetsuppläsare: "Klockan är tio, här är Ekot. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén..."

Riktigt roligt faktiskt.

Chiles La Roja spelade också en träningslandskap igår, mot Ghana i Philadelphia, USA. Ordet "Philadelphia" är felstavat enligt Google Chrome, vars snart buskishumorliknande stavningsförslag denna gång ger mig alternativen "Gladeligen" och "Ragnhild". Briljant, man får sig ett gott skratt varje gång! Google Chrome börjar att bli riktigt humoristisk. Hur som helst, Chile spelade match igår kväll, en ganska bra sådan där bägge lagen efter två halvlekar hade gjort ett mål vardera. Det stora snacket efteråt och som idag tjatas på till förbannelse i chilensk press är den dåliga organisationen och det obefintliga arrangemanget kring matchen samt ett mindre uppror hos de ghananska spelarna mot sitt förbund som tog sig uttryck i att dessa helt enkelt vägrade gå ut på plan efter pausen. La Roja hade - ja, jag såg matchen - gått ut på planen, kickade lite boll, värmde upp och väntade på ett motstånd som aldrig dök upp och efter en halvtimmes "paus" tog man så beslutet att avbryta matchen och chilenarna gick tillbaka in i sitt omklädningsrum. Ett par minuter senare såg man hur Ghanas spelare var på planen efter sin "protest" och nu var läget tvärtom: Ghana väntade på Chile. Efter mycket om och men och efter nästan 40 minuters paus kunde så andra halvlek sätta igång.

Media är idag inte nådiga mot arrangörer, organisatörer, Ghanas landslag och landslagsledning och de ansvariga på ANFP (Chiles Fotbollförbund) som godkänt matchen. "Chile ska aldrig spela under dessa förutsättningar", säger man och understyrker att "man leker inte med La Roja!"

Håller med, men är det inte bara att gå vidare, säga "aldrig mer!" och ägna energin åt att se mot nästa match istället?

P.S.: "Buskishumorliknande" finns inte heller i Google Chromes ordlista. Förståeligt kanske, då jag precis uppfann ordet. Men stavningsförslagen denna gång är "Verklighetsfrämmande", "Inkomstbringande", "Guldskimrande" och min favorit "Allmänpraktiserande".

Lägesrapport

Solen steker från kornblå himmel,

temperaturen visar 30 grader.

Behagliga havsbrisar

sveper in från den blå oceanen,

gör besök i våra kalufser.

Vågorna sköljer över soldränkt strand,

detta är ett härligt land!

Och här ligger jag... magsjuk och med feber.

Apple family

Lördag kväll

Lördag eftermiddag, och ni verkar det som att den rojalistiska yran och glädjen som vi har svämmats över av, så även jag, håler på att ebbas ut. Jag satt uppe till fyra i torsdags morse för att följa med vad som hände borta i Sverige via internetradio och tidningar. Det är inte varje dag som det föds en tronarvinge, och det är fantastiskt att Sverige monarki har fått sin arvinge som för en tusenårig tradition vidare. Jag hade dock hellre sett en pojke, och att han hade döpts till Oscar. Jag har alltid velat se Oscar III på Sveriges tron.

Nyheten tas dock med ro här nere i Sydamerika. Jag läser dagligen fyra chilenska dagstidningar (La Tercera, El Mercurio, Las Últimas Noticias och Estrella Arica) och två argentinska (La Nación och Clarín) men ingen av dessa alster har skrivit något, ens en notis, om att det har fötts en sessa i Sverige.

Värmen fortsätter, minor fortsätter hittas här och var uppe vid gränstrakterna och igår kväll hade vi ett par vänner över på sushi och lite drinkar. De sista gästerna gick klockan sex imorse, har man bara gott sällskap, god dricka och gott tilltugg är det lätt att få tiden att stanna här i Sydamerika. Just nu är det öppet möte för motsvarande bostadsrättsföreningen och jag tar det aktiva beslutet att inte närvara. Jag har varit på ett par såna där möten tidigare och jag har under dessa fått klart för mig att det stämmer att det är de tomma tunnorna som bullrar mest. Dessa möten förstörs nämligen gång på gång av negativa gnällspikar som ser som sitt kall att klaga på allt och alla. Oftast, men inte alltid, är det medelålders hemmafruar som ägnar dagarna åt att träffa varandra, skvallra och sprida rykten för att sedan ge utlopp för sin pessimism bland annat på dessa möten. Ingenting avklaras och ingenting blir gjort, och jag blir bara irriterad när jag närvarar.

Ikväll blir det en plugg-kväll, fortsätter duktigt att studera min engelskkurs.

Ser nu att ordet "engelskkurs" enligt min Google Chrome är felstavat. Slår upp stavningsförslagen. Var i alla oceaner finns likheten mellan "engelskkurs" och "strängeligen"?

Far: Arsenal-Tottenham går enligt TV-tablån på Fox, så vi hörs o ses imorgon söndag!

A Vuestras Altezas Reales de Suecia

Deseamos toda la suerte y que Dios Les bendiga

Viva la monarquía de Suecia

Minor

Solen skiner från en klarblå himmel här i sensommarvarma Arica. Häromkvällen skakade det till i berggrunden, men ingen större skada skedd, och regnet fortsätter skvala ner uppe i bergen vilket omöjliggör badande i det saltstänkta Stilla Havet, vilket jag tidigare har berättat om. Men det är inte bara stranden och badvattnet som förstörs av den ihållande nederbörden, som faktiskt även visar sig i form av snö. I helgen stängdes gränsen mellan Chile och Perú, bara cirka 10 minuters bilfärd härifrån, vilket lämnade 500 chilenare strandsatta på Tacnas centralstation och såvitt det ser ut kommer gränsen fortsätta vara stängd. Inte på grund av regnen i sig, utan på grund av vad regnet har ställt till med. En mängd floder har sitt utlopp i havet i Aricabukten och ett par av dem rinner just ganska nära gränsen mot Perú, framför allt den stora Río Lluta. Dessa floder som vanligtvis inte är mer än små rännilar har svämmat över totalt på sin färd ner mot Oceanen, och det är naturligtvis inte något nytt, El Niño-period och allt som det är i nu. Jo, om de rinner i gränstrakterna mellan Chile-Perú. Till saken hör nämligen detta: området är kraftigt minerat, av bägge länderna men framför allt på den chilenska sidan efter ett överhängande hot om en gemensam peruansk-argentinsk invasion av Chile år 1978. De bräddfulla floderna har nu svept med sig allt i sin färd och det innefattar även gamla minor. Både antitank-minor och personminor, som i decennier legat och blekts ute i Atacamaöknens ödemark dit ingen vettig människa går, ligger nu på grund av flodernas framfart spridda lite här och var utan någon uppsikt och faktum är att armén till och med har hittat minor i havet. Hela gränsfronten är därför stängd på bägge sidor och Chiles armés minröjningsteam har fullt upp med att se till att området blir framfartsdugligt igen. Enligt chilensk media har över 250 minor hittats och desarmerats, både i havsbryn och strandkant, längs flodkanter och vid vägar. Stranden där minor har upphittats, där floderna i ett gemensamt delta rinner ut, är lyckligtvis nog ett område som är avstängt för allmänheten så inga människoliv har varit i fara. Vi bor som bekant ett par hundra meter från havet, mellan Aricas centrum och stranden där minorna hittas, och både Carabineros (polisen) och arméns helikoptrar flyger skytteltrafik precis ovanför oss.

Los trabajadores allí tienen suerte, pasan todo el día puro buscando minas.

Måndag igen...

Vid Toraks tänder och Belars skägg vad det är varmt! Idag är det så varmt så till och med aptiten försvinner. Har precis ätit lunch med Gabrielas familj och efter ett par skopor tog det stopp. Sitter nu och svettas här, trots att fönster är öppna och vinden blåser från havet. Havet, som vanligtvis glittrar azurblått (det är inte bara Medelhavet som glittrar azurblått) är förvandlat till en kaffememjölkbrun sörja på grund av de sabla skyfallen i bergen. Inte kan man bada, inte kan man surfa och framför allt ser det helt bedrövligt ut när man ser eländet. Det börjar nästan bli värre nu än vad det var förra året. Det tar bara ett par dagar för havet att själv tvätta rent lorten men då måste ju regnandet upphöra först så inte floderna för med sig mer lort på sin forsande väg från berg till strand.

Jag har som bekant engagerat mig lite till och från som lärare i engelska och idag började jag en onlinekurs för att kunna undervisa även på skolor och institut. Idag var första "lektionen" på den kursen och med andra ord är jag tillbaka i skolbänken igen. Eftersom jag inte har studerat engelska på högre nivå på över 10 år känner man att framför allt ens grammatik inte riktigt håller nivån. Jag pratar nog bättre engelska än de flesta men oavsiktligt får ens pratade engelska ett drag av mer vardagligt TV- och filmspråk när man inte längre studerar språket och håller det levande, vilket märks nu när man ser avancerade grammatikövningar som man ställs inför.

I lördags blev det en trevlig utgång, på tu man hand. Vi ringde inte några vänner för att dra ihop ett stort gäng, utan vi beslöt att endast åka iväg vi två. Precis som vi hade briefat under kvällningen åkte vi först iväg till Mojito, puben/restaurangen vid stranden, och kände den ljumma kvällsbrisen från havet när vi satt på takterassen och smuttade på ett par Margaritas. Vi träffade en bekant som vi delade bord med, samtalade och drack ett par drinkar tillsammans. Sedan blev det dans, vi åkte iväg till SoHo, ett av Aricas största discon. Trots att det var ett helt ok discotek, men långt ifrån Acrópolis i Jujuy, måste jag säga att jag inte uppskattar dylika inrättningar längre. Discon, som länge har varit ett stort nöje för min del även om jag inte dansar vidare bra, har jag nyligen upptäckt mest är till nackdel för min del. Jag gillar inte de epileptiskt blinkande ljusen, trängseln, röken (både cigarettrök & rökmaskiner), de dyra drickorna eller den dånande musiken som gör att man lämnar stället med tillfällig tinnitus. Men det är väl ett ålderstecken det också antar jag. Med tanke på snittåldern på övrig klientel som befann sig på SoHo den kvällen (<25) så får jag väl lite melankoliskt inse att disconas, dansens och klubbarnas tid är förbi och jag får ytterligare fokusera på pubar och restauranger nästa gång uteliv och helgnöjen blir aktuellt. Där kan man iallafall konversera i normal samtalston med sitt sällskap.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag och naturligtvis är vi bjudna på det bästa sättet att fira någoniting överhuvudtaget och som tar sig bäst uttryck under den sydamerikansk aftonen, nämligen ASADO. Den 14 februari är för Gabriela och mig inte bara Alla Hjärtans Dag, utan dessutom dagen då vi först träffades in real life och blev tillsammans.

Lördag kväll

Idag har det säkert varit årets varmaste dag. Stekande sol och het värme omgav oss så till den milda grad att vi ställde in en dagsutflykt till Ullared förlåt Tacna i Perú. Vi behöver visserligen åka dit för att göra lite ärenden, bland annat behöver vi båda förnya våra glasögon men det har helt enkelt varit för varmt. Det har egentligen varit en perfekt dag för att sitta under ett stort parasoll på stranden och låta sig svalkas av havsbrisen. Det råder dock badförbud nu på grund av skyfallen uppe i bergen som får floderna som har sitt utlopp i Arica att svämma vår bukt över med lera, sand och skräp. Precis som förra året. Åt tidigare idag en boliviansk lunch uppe hos sväran, en mustig och kryddstark kött- och grönsakssoppa som heter Fricasé, inte helt olik Jujuys traditionella rätt Locro. Fantastiskt gott, som den mesta sydamerikanska maten.

Nu är det kvällning och solen går ner över min utsikt över Stilla Havet och färgar himlen vackert orange. Här sitter jag med en kall öl bredvid mig på bordet och vi håller på att göra oss iordning för en utgång i Aricas sommarnattsliv. Det blir i sann sydamerikansk anda ganska improviserat, det vill säga att ingenting är planerat eller spikat. Men planerna ser ut såhär: en (eller ett par) drinkar på Mojito vid stranden, stans bästa drinkställe med fin utsikt över havet och staden, för att sedan leta oss vidare till Soho för att klubba och dans.

Ikväll har jag på mig mina kalsonger från Calvin Klein i Göteborg, strumpor från Hush Puppies i Santiago, jeans från Levis i Stockholm, skjorta från Zara i Stockholm samt ett par skor från París här i Arica. Till det dekorerar jag min lekamen med Aqua di Giò och hårvax från L’Oreal.

Clase de Ínglish On Láin

Pollo = Chicken
Repollo = Rechicken

Malvinerna

En nygammal geopolitisk konflikt har blossat upp i Sydamerika. Förrutom Peru och Bolivia som i och med sina anmälningar mot Chile inför Internationella Domstolen i Haag härmed gör officiella geopolitiska anspråk på chilenskt territorium – till skillnad från tidigare endast mer eller mindre aggressiva uttalanden –, har även Argentina och Storbritannien börjat höja sina röster om den till Storbritannien hörande men under argentinskt anspråk lystrande ögruppen Falklandsöarna eller Malvinerna, belägen i sydatlanten endast 450 km från den argentinska kusten. För exakt 30 år sedan, dels i ett desperat försök att vända hemmaopinionen men även för att fullfölja en sekellång nationell strävan, iscensatte den argentinska militärjuntan en fullskalig invasion av öarna vilket ledde till Falklandskriget i vilket den brittiska flottan gjorde proceduren förkrossande kort med sin argentinska motpart. Den argentinska hemmaopinionen vändes visserligen men åt fel håll än den tänkta: den på hjältemod aspirerande militärjuntan föll, och landet återfick en demokratiskt vald statschef och regering.

Argentina har dock aldrig glömt Falklandsöarna, eller Malvinerna som jag väljer att kalla dem, och de geopolitiska anspråken har i allra högsta grad kvarstått. På samtliga argentinska kartor utpekas öarna som argentinska, i skolorna lär eleverna sig de argentinska platsnamnen och den argentinskt skrivna historien, det korta kriget kallas ”ärevördigt” och ”heroiskt” trots brakförlust och krigsveteranerna betraktas som nationens hjältar. Trots detta har det inte hörts mycket om ämnet på ganska länge, men de senaste veckorna verkar konflikten ha blåsts till liv igen. Argentina, vars styrelse verkligen inte behöver oroa sig för sviktande opinion, tvärtom, har förbjudit fartyg under malvinsk flagg att lägga till i argentinska hamnar och flera länder, bland annat Uruguay och Brasilien, har följt efter. Argentina har också ställt in en av få civila flygningar från öarna till den sydamerikanska kontinenten och den enda som landar i Argentina. Storbritannien har svarat på detta med att skicka ner krigsfartyg till öarna, något som nu Argentina protesterar kraftigt mot, bland annat i FN: s säkerhetsråd, och kallar aktionen för en ”militarisering av Atlanten”. Argentinas president Cristina Kirchner höll ett flammande tal i Buenos Aires igår tisdag eftermiddag och sade att konflikten inte längre är argentinsk, utan ”latinamerikansk och global”.

Jag bodde i Argentina under hela 1999, och det var så länge sedan att jag fortfarande gick i skolan (jag tog”studentexamen” i Argentina och då jag senare även tog studenten i Sverige innehar jag således två studentexamina), och jag minns hur vi ägnade en hel dubbeltimmes geografilektion åt just Malvinerna. Först lärde vår enögde magister oss de argentinska namnen på öar, berg, städer och byar, vikar, floder osv. För den intresserade: de brittiska namnen på huvudöarna West Falkland och East Falkland heter i Argentina Isla Gran Malvina och Isla Soledad och huvudorten Stanley innehar det något mer argentinska namnet Puerto Argentino. Bara som ett exempel. Efter att duktigt ha skrivit upp namnen i våra geografiböcker höll vår magister en brinnande patriotisk monolog om Malvinerna, hur britterna ockuperar argentinskt territorium och hur hjältemodigt krigsutbrottet 1982 var. Han slog med näven i katedern så golvet sprack nästan när han eldande hojtade in den sårade argentinska nationalkänslan i våra öron och hur vi alla måste stå upp och kämpa för att Malvinerna åter blir argentinska och visst, vi höll med naturligtvis. I Argentina säger man inte emot läraren.

Även om jag har full förståelse för de argentinska anspråken på Malvinerna (däremot är det inte sagt att jag STÖDER dem – inte fullt ut i alla fall) så har jag också full förståelse för London, som å sin sida kort säger att ämnet inte är aktuellt för diskussion så länge inte Falklandsöarnas invånare kräver det. Visst stämmer det, i den moderna världen vi lever i är det väl till sist ändå folket som bestämmer. Hur ologiskt det än må vara att Storbritannien styr över territorium på andra sidan jorden, på argentinsk kontinentalsockel, inte ens 50 mil från argentinska kusten, så bebos ändå öarna av britter. Folk som alltid har varit britter och som fortsatt vill vara britter. Om dessa frivilligt ger upp den önskan och önskar återansluta sig med Argentina, ja då instämmer jag gladeligen i det argentinska firandet att öarna har anslutit till de blåvita. Men tills dess får vi nog fortsatt vänja sig vid brittisk närvaro, civil och militär, i Sydamerika.

Insomnio

Jag lider just nu av insomnio. Ett par nätter i sträck nu har jag endast fått ett några timmars sömn: antingen har jag legat fram till småtimmarna utan att kunna återgå till vilan eller som nu, då jag har vaknat framåt småtimmarna och trots att man känner sig sömnig är det omöjligt att somna om. Det är bara att invänta ljusningen och solens uppstigning över Anderna.

Det är varmt, man svettas om natten men man borde ju vara van vid det här laget. Någonting är det som får mig att ligga vaken och skruva runt i slafen som en okokt ål istället för att avnjuta den nokturna vilan.