Lilla Fiestas Patrias

Hej på er!
Fredag och helg, och dan före dan före dan. Den 18 september, på söndag, firar Chile sin 201:a nationaldag och förberedelserna har pågått i veckor via reklam på TV och radio, försäljning av rödvitblått pynt och flaggor och krimskrams, nationaldansen cueca hörs från mer eller mindre alla hem och såklart har jag en spellista med cueca när jag skriver detta.

I förmiddags var jag iväg och beskådade ett uppträdande som mina sobrinas’ dagis hade satt upp. Strax utanför stan hade de hyrt en lokal med en stor trädgård, en riktig oas i öknen, där varje dagisklass fick framföra danser från Chiles olika regioner som de hade övat på länge och väl, allt från nordchilensk andinsk carnavalito via polynesisk Rapa Nui-musik till söderns Huaracha, traditionell Mapuche-musik och dans från Chiloé och naturligtvis avslutades barnens uppträdande med den självklara Cuecan där till och med de vuxna deltog nedanför scenen. Barnen var faktiskt riktigt duktiga denna gång.


Traditionell dans från Chiloé, med ett fiskenät på marken.


Någon sorts Hula-Hula från Rapa Nui


Cueca. Fiorenza står till vänster i röd klänning.


Mer Cueca.

Huaracha från Patagonien

Sedan var det dags att hugga in på krubb! Fyra utetält hade satts upp, dekorerade med ballonger i chilenska färger, dekaler och flaggor, vart och ett som serverade mat från norra, centrala och södra Chile respektive och i ett tält serverades tropisk mat och frukt från Rapa Nui. Vi åt oss igenom hela Chile, efter empanadas och Pastel de Choclo i norr for vi söderut och träffade på choripán och asado i mellersta, vi tog oss vidare till Patagonien och bekantade oss med skaldjurssoppor, rårakor av potatis och grillat lamm från södern innan vi åkte över till Rapa Nui och njöt av färsk frukt och grillad fisk. Dessvärre finns inga foton då kamerans mer eller mindre nyladdade batterier fick för sig att de var slut.

Fantastiskt trevligt och glatt, socialt och barnen var alla uppklädda i typiska klänningar och gaucho-dräkter. Chiles nationaldag är en riktig folkfest. Om det är såhär ”dan före dan före dan”, vad kommer då hända på söndag…?

Lördag, tips, Perú och annat

Nu förstår jag varför det heter ”Stryktipset”. Alla lag som jag tippar på får stryk.

Igår eftermiddag åkte vi iväg en snabbtur till Tacna tillsammans med sväran och två vänner igen. Vi åt först en spektakulär lunch bestående av Soltero de queso (ost- och majssallad med koriander), sedan en tvättbalja med nygrillat kött och majskolvar och två kannor lokalt producerat vin på nyupptäckta favoritstället Patroncito strax utanför stan och sedan rullade vi tillbaka till Tacnas kaotiska stadskärna för att handla. Jag hade inget speciellt att handla just denna dag men några filmer, ett stort paket ört-té och diverse husgeråd införskaffades.

På vägen tillbaka fick jag återigen uppleva att peruanska myndigheter har en lång lång väg att vandra innan dessa kan kallas för öppna och stabila. När vi köar för pass-/ID-kontroll för att ta oss ut ur Perú kommer en lönnfet tjänsteman i uniform fram till mig och säger att ska se på mina dokument. Jag lämnar över mitt chilenska ID-kort samt inresedokument för Perú och han tittar på det, vänder och vrider och låtsas undersöka. Sedan utspelar sig följande dialog, fritt översatt från spanska:

”Nationalitet?”
”Svensk.”
"Född i?"
"Sverige."
”Ålder?”
”30.”
”Bor i?
”Arica.”
”Bor du i Chile?”
”Ja.”
”Du bor alltså i Chile?”
”Ja.”

Allt detta trots att samtliga uppgifter framkommer klart och tydligt på chilenska ID-kort, "Cédula de Identidad". Lång tystnad medans den dåren fortsätter kolla på ID-brickan. Sedan lämnar han tillbaka den, för att sedan återkomma efter två minuter. Följande dialog utspelar då sig:

”Hörru, får jag se på dina dokument igen.”
”Jaha... vassego då.”
”Reser du ensam?”
”Nej, med de här.” (Pekar mot mina medresenärer.)
”Är alla chilenare?”
”Ja.”
”Och bor alla i Arica?”
(Alla) ”Ja.”
”Och ni reser alla i grupp?”
(Alla) ”JA.”
"Och ni reser i bil naturligtvis?"
(Alla) "JA."
"Ok, då visar ni var er bil står och så tar ni fram allt ert bagage, vi behöver kolla igenom det.”
(Alla, nu smått irriterade) ”Vi har inget bagage, vi reser bara över dagen!
”Reser ni utan bagage?”
”Ja, vi reser över dagen!”
”Jaha, visa var er bil står så jag kan kolla igenom den.”

osv...

osv...

osv...

Det där överviktiga indianen ville såklart pracka mig på pengar. Han ser en 1,86 lång blond skandinav och tror naturligtvis att jag reser ensam och att jag inte kan prata spanska och att han skulle kunna plocka av mig ett par dollarsedlar. Sedan försökte han en gång till, bara för att jävlas med oss så vi hade fått anledning att muta honom. För chilenare i Perú kostar officiella tjänstemän ungefär 2000 CHP, dyrare än så är de inte. Till syvende och sist hände ingenting, han lämnade oss i fred efter en stunds tjabbande och fortsatte väl sin jakt på någon stackars ovetande turist att störa.

Det är sorgligt att dessa korrupta typer ska få representera och svärta ner Perús namn, ett land som är storståtligt, härligt, vackert och intressant på alla sätt och vis.

Stefan Liv

1 OS-guld
1 VM-guld
1 VM-silver
2 VM-brons
3 SM-guld
1 SM-silver

Stefan Liv måste vara en av de mest meriterade spelarna som Sveriges ishockey har haft på senare tid. Han var en av mycket få andra svenska spelare, och den ende målvakten i världen, i skaran som någonsin lyckats vinna ett OS-guld och ett VM-guld i ishockey under samma år, 2006.

Jag minns när jag bodde utanför Jönköping för hela elva år sedan och ibland gick iväg till Kinnarps Arena för att kolla en hockeymatch, Stefan Liv stod i HV 71: s mål redan då och han gjorde det mycket bra. Hockey är väl inte min favoritsport och HV 71 är då verkligen inte mitt favoritlag men ändå känner jag idag mig smått chockad över den tragiska nyheten att Sveriges landslagsmålvakt, en av de bästa som Tre Kronor har haft, har omkommit.

Q.E.P.D.

Helg igen...

... och ASADO igen!

I övrigt: ska Europas sämsta landslag verkligen behöva få en spelare utvisad för att Sverige ska lyckas vinna mot dem?

Fnys

Det ska fan ha Sverige och Chile som favoritlandslag… Dagen förstördes av två avgörande mål i de sista matchminuterna i favör Ungern i EM-kvalmatchen mot Sverige och Spanien i träningslandskampen mot Chile.

Chile spelade stundtals förvånansvärt bra mot världsmästarna och europamästarna från Iberia och ledde helt rättvist med 2-0 efter första halvlek. 2-0 med stor mersmak, jag hade inte varit förvånad om La Roja hade krutat in både ett och två mål till. Andra halvlek var lika överlägsen spansk som den första hade varit chilensk, spanjorerna började spela som de mästare de är och man började känna igen dem. Cesc Fábregas' 2-2 – kvittering var mycket väntad och och oavgjort hade varit ett rättvist resultat men naturligtvis sätter myglande sydeuropéer och en domare utan civilkurage stopp för det. Jerome Laperriere es un maricón hijo de puta... Ett par spanska filmningar under de sista 20 minuterna och La Roja får två man utvisade, sedan en sista spansk filmning i chilenskt straffområde i 92:a matchminuten av Álvaro Arbeloa med påföljande straffspark och Spanien går segrande ur en ”vänskaps”match som avslutas med ett jättebråk där till och med avbytare deltar.

Suck

Hur Sverige spelade vet jag inte då jag inte hade äran att bevittna landslagets kvalkamp mot Ungern men en snabb rapport från Tayta indikerade att de blågula spelade mycket dåligt. Nåja alla lag kan ha en dålig speldag, nya friska tag till nästa match pojkar, och se nu för bövelen till att ta Er till EM. Med laget som Sverige har i dagsläget borde en EM- eller VM-plats inte ses som en bedrift som det gör idag, det borde anses vara ett minimikrav. Blågult idag är inte Blågult på 80-talet då våra bästa spelare lirade i norska eller belgiska ligan och resten i Allsvenskan. Sverige har idag spelare i bra lag i England, Italien, Tyskland och Holland och med det spelarmaterialet landslaget tillhandahåller borde Blågult kunna ta sig till varje stort mästerskap.

Utbildning. Samt en rättelse av mig själv.

Samtidigt som sensommarvärmen hemma i gamla Svedala värmer det frusna landet i norr, och samtidigt som vårsolen hemma i nya Arica värmer kropp och själ och ett salt hav cirka 300 meter bort är vår huvudstad Santiago 200 mil söderut fortsatt lamslagen av alla dessa så kallade protester. Studentprotester som nu har pågått i över ett halvår och som sedan en tid tillbaka har urartat till rena upplopp, kravaller, stölder, plundringar, bränder och dödsfall. Så kallade studentdemonstrationer som används som alibi för att helt enkelt ställa till med bekymmer för Santiagos befolkning då avspärrningar, kapade och brinnande lokalbussar, barrikader, kriminella plundringsgäng och skärmytslingar polis och ”demonstranter” emellan gör tillvaron outhärdlig för de santiagobor som varje dag tvingas uppleva att deras stad mer och mer liknar en krigszon á la Libyen.

Protesterna gäller nu som då reglerna för högre utbildnining i Chile.

Jag har tidigare skrivit att jag är helt och hållet emot det penningbaserade utbildningssystemet i Chile, där platser på universitet kostar pengar. Det är jag fortfarande rent principiellt, men däremot måste jag korrigera mig själv när det gäller en sak: att lösningen på utbildningskonflikten skulle vara att göra utbildningen gratis och kostnadsfri är, som det ser ut nu, snarare att öka ett existerande problem, och jag ska förklara varför. Det är en del andra frågor som behöver lösas INNAN kostnadsfrågan kan diskuteras, inser jag nu. Det är principiellt ganska självklart enligt mig att högre utbildning ska kunna erbjudas samtliga medborgare som har tillräckliga betyg eller uppfyller tillräckliga krav för att bli antagen, och inte där antalet 100-dollarsedlar i plånboken har avgörande.

För det första lider Chile en av en kraftig inflation av universitet, och i slutändan även en inflation av akademiker. Chile har 14 statliga universitet runt om i landet, varav ett är Universidad de Tarapacá de Arica här i Arica med sina tre campus Velásquez, Saucache och Azapa. Utöver dessa 14 finns långt över 100 privata universitet. Föreställ Er det: i ett land med dryga 17 miljoner invånare finns långt över 100 akademiska institutioner med universitetsstatus. Bara i Arica, med 200 000 invånare, finns 5 stycken: Universidad Santo Tomás, Universidad del Mar, Universidad Los Lagos, Universidad Arturo Prat samt INACAP. Termin efter termin, år efter år, skjutsar dessa universitet ut nybakade akademiker på en arbetsmarknad alltmer bräddfull av desamma. Chiles arbetsmarknad och tillgång på arbeten klarar inte av överflödet av akademiker, punkt slut. Chile har en relativt låg arbetslöshet men ändå går tusentals läkare, advokater, ingenjörer, lärare och journalister utan anställning och med studieskuldberget växande, just på grund av att arbetsmarknaden inte har kapacitet för alla dessa nyutexaminerade akademiker. Skulle man i dagsläget göra utbildningen kostnadsfri skulle man öppna ännu fler kranar som fyller på det redan översvämmade badkaret med droppar av nyutbildade. Visst vore det underbart om alla dessa kunde hitta arbete så fort de tog steget ut i arbetslivet, men dessvärre ser inte samhället ut så. Chile lider av ett överflöd av akademiker, Chiles arbetsmarknad kan inte föda alla akademiker som efter fem, sex, sju år av intensiva studier hoppas på en bra anställning. Tråkigt men sant.

Nu ska Ni inte tro att jag anser att bara vi slår igen landets alla små privata universitet så blir allt bra igen. Absolut inte. Men att stänga åtminstone hälften av dessa institutioner är faktiskt nödvändigt för att hjulet mot ett bättre utbildningssystem i Chile ska kunna rulla framåt mot ett resultat. Steg nummer ett är att slå igen eller åtminstone omorganisera en stor del av de privata och rent vinstdrivande universiteten. Det som Chile behöver istället för alla dessa små universitet som pytsar ut akademiker på löpande band är fler yrkesutbildningar. Fler exempelvis elektriker, hantverkare, bilmekaniker, rörmokare, byggnadsarbetare, under- och sjuksköterskor, administratörer osv. osv. En minskning av antalet högre läroverk och fler yrkesutbildningar och dessutom med gratis och kostnadsfri utbildning kommer, anser jag, leda inte bara till ett mer rättsvist utbildningssystem utan även till en kompetenshöjning bland landets akademiker och landets unga samt en säkning av arbetslösheten. Samtidigt som överskottet av akademiker är märkbart, lika märkbart är bristen på kompetent yrkesfolk. Jag har ju tidigare beskrivit hur folk här i norra Chile åker över till Perú för att få saker och ting ordnade, till och med bilen mekas på andra sidan gränsen. Det chilenska samhället skulle må mycket bra av färre akademiker och fler yrkesutbildade och dessutom ett högre utbildningssystem som är kostnadsfritt och välkommet för samtliga som uppfyller kraven på intagning.

Sedan generellt sett, är utbildningsdelen bara en av många delar av det chilenska samhället som behöver förbättras. Vi kan skriva spaltmeter om sjukvården, säkerheten, minimilönen och så vidare… Chile ligger många många och långa steg framför sina grannar här i Sydamerika och det ska man vara stolta och glada för men visst, Chile har kvar att arbeta med. Rätta mig om jag har fel.

Tecken på att ni har vistats länge i Chile

Utan inbördes rangordning.


1. Tjänar Ni över 60 000 CHP (ca 900 SEK) i månaden räknas Ni enligt chilensk standard inte längre som fattig.

2. Ni blir inte längre magsjuk av att äta något från ett primitivt gatukök.

3. Ni niar mer eller mindre alla Era medmänniskor. Till och med föräldrar nias i Chile.

4. Bor Ni i norr är det troligt att Ni aldrig handlar något nödvändigt i Er stad. Istället gör Ni utflykter till Tacna i Perú, Chiles motsvarighet till Ullared.

6. På en ostmacka brer Ni inte smör, först bres majonnäs, sedan läggs ost på och ovanpå osten ringlas sedan ketchup.

7. Om Ni upplever en motgång i livet, ser eller hör något som Ni inte tycker om får hela landet Chile skulden för det.

8. Ni har inte bara en utan upp till fyra mobiltelefoner, alla med olika nummer och alla knutna till olika operatörer, bara för att det är gratis att ringa till någon med samma operatör som Er.

9. Ni är alltför upptagen med att oroa Er för nästa tsunami att Ni inte märker att nummer 5 på listan saknas.

10. Ni skrollar upp för att bekräfta detta.

11. Varje morgon skakar Ni ur alla kläder ordentligt för att få bort eventuella äckliga Arañas de Rincón, hörnspindlar. Små, illvilliga och ack så aggressiva och giftiga spindlar som faktiskt tar livet av mellan 10 och 15 personer i Chile varje år.

12. Ni börjar omvärdera Er tidigare stora skepsis gentemot svart magi och voodoo, på grund av alla smått läskiga historier Ni får höra.

13. När Ni får ett papper, varde det månde, tittar Ni misstänksamt på det då det saknar stämplar, underskrifter, registreringsnummer, certifikat och vattenstämplar från Notarius Publicus, kommunen, regionen, polisen och Registro Civil.

14. Ni äter inte längre en ordentlig middag. Istället serverar Ni så kallad ”once”, en kopp té och bröd med pålägg och naturligtvis mosad avocado, palta.

15. På tal om palta: Ni mosar avocado till mer eller mindre allt ätbart.

16. Er bil tvättas med fanatikerns iver. Minsta lilla smuts på bilens lack och raka vägen till biltvätten hastas.

17. Det allmänna skvallret om TV-kändisar, den så kallade ”Farándula”, är så påtagligt och så intensivt att Ni dras med i det mot Er vilja.

18. Er dag kan inte längre inledas på ett korrekt sätt utan ett glas färskpressad juice och rykande mate.

19. Ni är numera så van vid jordskalv att Ni inte ens höjer ögonbrynen då det skakar och mullrar, slår i fönster och knakar i väggar. Samtidigt går Ni oroat och inväntar nästa BFE, Big Fucking Earthquake, som tros inträffa mer eller mindre när som helst.

20. Stearinljus är inte någonting Ni tänder för att öka nivån på fredagsmyset. Det är något som ligger i kökslådan för att kunna tändas vid nästa strömavbrott.

En av mina svägerskor var här hemma hos oss på eftermiddagen. Hon bad om att få låna min dator en stund och hon surfar in på sin dotters, min sobrina, skolas hemsida. Där finns tydligen ett intranät som endast föräldrar och lärare har tillgång till, ett intranät som i huvudsak fungerar på så sätt att lärarna skriver och föräldrarna läser. Förutom tillgång till elevens hela schema kan föräldrarna även få information om provresultat, närvaro och frånvaro, eventuella sena ankomster och anmärkningar samt påföljder, betygsnivåer, kommande prov och läxförhör och allmänna kommentarer om eleven. Kort sagt kan föräldrarna direkt få veta precis hur det går för deras barn i skolan, svart på vitt, utan krusiduller, lögner eller bortförklaringar.

Uppfostran och intresse för barnens skolgång i Chile – otänkbart och integritetskränkande i Sverige.

Primavera!

En bild från min plats på vår balkong. På bordet iskall öl och vår lilla familjs senaste tillskott: en katta som vi har adopterat. Eller som kanske snarare har adopterat sig själv in i vår lilla familj; häromdagen satt hon jamandes på balkongen och har mer eller mindre vägrat lämna den. Vi har inrett ett hörn av balkongen till en katthörna med filt och matskålar och hon verkar vara ganska tillfreds med livet här. Jag har skrivit några texter innan, bland annat denna om min kattallergi men tack och lov har det än så länge gått bra. Hon får bland annat inte gå in i lägenheten men hon trivs på balkongen och att kunna springa ute på gården. Trevlig liten rackare den där! Frugan har inofficiellt döpt gynnaren till ”Federica” då djuret enligt henne visar synbara likheter med undertecknad: Rödhårig och småtjock…

Solen steker här i vårens nordchile. Ett besök på vår vanliga grönsaksmarknad har avhunnits som nästan varje lördag och jag lyckades få retfulla 9 rätt på Stryktipset. 10 rätt hade visserligen endast inneburit dryga 90 klirr i kassan men ändå. Jag föredrar att få 3 eller 4 rätt, då vet man att man ändå är helt ute och halkar rejält.

Livet är bra härligt här i Arica! Inte bara på grund av att det är soligt och varmt och skönt utan på grund av folket, staden, havet, stranden, levnadskostnaden… jag älskar denna stad och detta land och jag önskar verkligen att familj, släkt och vänner borta i Sverige ville komma ner och hälsa på, uppleva Chile och se hur Chile ser ut. Här i Chile kan man verkligen leva Sydamerika fullt ut, men utan osäkerhet och politisk-ekonomisk osäkerhet.

Vi var över en sväng til Tacna häromdagen också. På inresedokumenten som lämnades till peruanska myndigheter hade jag under fältet yrke skrivit ”Arrugador de pasa”. Det betyder ”Russinskrynklare”. Förrutom diverse husgeråd inhandlade vi även diverse goda drickor till festligheterna inför Chiles nationaldag: 6 literflaskor med rom, Bacardi, Beefeater gin och Absolut Vodka. Pris? 120 peruanska sol, 19 000 chilenska pesos, motsvarande 270 svenska kronor.

Otroligt.

Här förbereds det redan nu för fullt för Chiles nationaldag. Reklam på TV och i tidningar om vilket kött som är mörast och renast, hur man tillagar de godaste empanadas, vilken grill som är bäst, snabbkurser i den chilenska nationaldansen cueca, essäer om viktiga händelser i den chilenska historien och så vidare. Här firar man sin nationaldag med glädje och stolthet.

När är så den chilenska nationaldagen, nu i helgen? Nej, om nästan en månad, den 18 september.

Stavfel?

Rolig stavningskontroll som min Google Chrome har. När jag korrekturläste den tidigare texten ser jag att ordet "Locotopeppar" har blivit rödmarkerat, som vore det felstavat trots att det är lika rättstavat som enligt Real Academia Española. Jag högerklickar på ordet, tittar upp min webläsares stavningsförslag för det till synes felaktiga och där står som förslag:

"Coctailparties".

Google Chrome är på lördagshumör med andra ord.

Det chilenska köket

En sak som är säker i denna region är att man året om kan njuta av färsk frukt och färska grönsaker. Trots att det är "vinter" går det alltid att få tag på färska och lokalt odlade primörer på marknader som får Bondens Egna Marknad hemma i Sverige att blekna i jämförelse och idag var vi iväg på en grönsaksferie för att fylla på vårt förråd av frukt och grönt. Det är rätt kul att gå dit, ett potpurri av färger och oväsen möter en. Man tittar stort åt morötter stora som squash och en gul lök stor som en handboll, förvånas över de billiga priserna och man baxar sig igenom folksamlingen och hör hur indiankvinnorna Pocahontas, Sacagawea och Robert Wells försöker överrösta varandra när de ropar ut sina varor och priser.

Hutlöst billiga priser förövrigt... vad sägs till exempel om 1.50 kr för ett salladshuvud, 5 kr för 1 1/2 kilo morötter, 3 kr för ett kilo gröna äpplen, 10 kr för en ananas på nästan tre kilo, 1.50 för en stor knippa färsk koriander eller 1.50 för två hekto vårlök?



Vi inhandlade dock mycket mer än så, bland annat avocado, locotopeppar, kronärtskockor och skafferiet är nu fullt av godsaker och jag kunde börja laga till en något sen lunch. Den pebre som jag lyckades få till av en del av det inhandlade blev förresten en riktig 10.



Chilensk mat i allmänhet är utsökt, dock så måste jag ändå säga att peruanerna tar täten över Chile med sina Lomo Salteado, Ají de Gallina och Soltero de Queso. Men den chilenska gastronomin är av hösta klass och mycket väl värd att rekommendera, och faktiskt är "vardagsmaten" inte så jätteolik den svenska diton. Mer moderat och varierad till exempel än våra köttätande grannars på andra sidan bergen (Argentina) som äter kött i alla former kanske 5 gånger i veckan.

Lunchen är det viktigaste målet på dagen i Chile och en av de "vanligaste" maträtterna som ganska många äter till vardags är vanlig ugnsstekt kyckling med ris och sallad, eller möjligtvis en "Pollo Arvejado", kyckling med grönsaker kokat i ugn. Grytor med linser eller bönor hör också till vanligheterna vid vegetariska tillfällen och tack och lov har vi i Arica vår lokala fiskmarknad där man varje förmiddag kan köpa nyfångad svärdfisk. Svärdfisken är en höjdare men kyckling och bönor kanske inte är det roligaste. Däremot finns en uppsjö av mer traditionella maträtter som man unnar sig på helgen eller vid fest, framför allt för att de tar lång tid att förbereda under en arbetsdag.

Här kommer en liten rangordning på det som jag uppskattar mest med det avlånga landets mer traditionellt kulinariska utbud:

(1.) Asado
Står egentligen utanför listan då det dels inte är vardagsmat men också för dess helt överlägsna seger vid en eventuell rangordning.

1. Pastel de Choclo
”Majspaj”. En ganska typisk nordchilensk maträtt, pajen liknar den svenska potatis- och köttfärspajen men där potatismoset är utbytt mot en majsgröt. Ohotad etta, sanslöst smarrigt och som jag snart hoppas kunna tillaga själv. Svärmors Pastel de Choclo är faktiskt bland det bästa jag någonsin har provat.

2. Pastel de Jaiba
”Krabb-paj”, ordagrant översatt. Tag en färsk Stilla Hafvskrabba, koka den och gröp ur, tag hvara på allt ätbart. Blanda krabbans delikata kött med en smula ströbröd, en skvätt mjölk och rifven ost, fyll ett av de tomma krabbskalen med smörjan och gratinera i ca. 10 minuter. Njut sedan av något av de bästa som Havet kan erbjuda.

3. Ceviche
Tärnad och rå Stilla Havsfisk med majs, hackad lök, koriander och ají, tillagat i en citron- eller limejuice. Låter inte så smakfullt på pappret men är den korrekt tillagad är det en ren delikatess.

4. Empanadas
En av Chiles nationalrätter och jodå, det är snabbmat, jag vet. Men en bra empanada de carne, köttpirog, sitter helt enkelt aldrig fel! Framför allt uppskattas dock de lite mer ovanliga empanadas med en fyllning av smältost och nyfångade skaldjur; krabba, spindelkrabba eller havskräfta. Spindelkrabban är min favorit. Godis!

5. Cazuela
En till av de chilenska nationalrätterna och det kan mest liknas vid en mustig köttsoppa med rejält tilltagna bitar av potatis, pumpa, sötpotatis och kött eller kyckling, samt ordentligt kryddad med koriander. Smakar bra och kan väl kanske jämföras med husmanskost. Smakar bra men då det är svärmors favoriträtt och hon alltid bjuder in på lunch såfort hon lagar den (vilket är ganska ofta, och ve den som tackar nej då svärmor har lagat lunch...) har den dock blivit lite tjatig på sistone.


Tillbehör:

1. Ají Pebre
En läcker kryddstark tomat- och löksalsa med RIKTIG sydamerikansk chilipeppar (Locoto) och koriander. Finns, eller snarare BÖR FINNAS på varje dukat bord.

2. Ensalada Chilena
”Chilensk sallad”, skivad tomat, finhackad gul lök som legat en stund i kallt vatten för att få bort det mest pikanta samt finhackad koriander och salt. Svårare än så är det inte.

3. Ensalada de Choclo
En majssallad. Om än ännu enklare att förbereda: Koka färska majskolvar med lite salt, skala av majsen och rör ihop med en majonnäs-sås.

4. Palta
Avocado. Äts överallt i Chile och till nästan vad som helst. I sallader, som guacamole, på mackan, på hamburgaren, vid sidan av köttbiten, på varmkorven… Ingen chilensk mat utan palta, och sommaravocadon här har ingen konkurrens i världen när det gäller storlek och smakfullhet.


Desserter

1. Mote con Huesillo
Återigen en typiskt nordchilensk liten sak som äts iskallt i höga glas, både som mellanmål och som dessert. Består av vetepuffar och en lagrad persika samt dennas kanelkryddade saft. Mycket sött, uppfriskande och nästan lite juligt.

2. Helado
Glass. Den chilenska glassen är av högsta kvalité.

3. Leche asada
"Grillad mjölk". Kan närmast jämföras med crème brûlée.

Att dricka till:
Utsökta chilenska viner såklart. Annars slinker alltid iskall Cristal eller Escudo, som är de största ölsorterna, ner. Chilenaren i allmänhet dricker dock väldiga mängder läskedrycker och de vanligaste är förrutom Coca Cola Companys tre flaggskepp de sötsliskiga och inte särskilt goda inhemska märkena Bilz och Pap, endast med naturliga smakämnen.

Förkylning, Familjetillskott och Ambassader...

Har ådragit mig en förkylning… hur svårt ska det vara egentligen att följa De Äldre och Vises ord om att ”Svettas in våren”? Det blir en innedag idag med sopplunch och siesta, inte mycket att göra åt. Dock glädjer jag mig mycket mycket åt den trevliga nyheten om att D.K.H. Kronprinsessan och Prinsen väntar barn! Äntligen kommer det svenska kungahuset att få en arvinge som för en tusenårig tradition vidare.

En annan glädjande nyhet (visserligen ett par dagar gammal nu) är också den att regeringen och Riksdagen genom Alliansen och Socialdemokraterna tillsammans äntligen tagit sina förnuft till fånga och nu skjutit till anslag till utrikesförvaltningen så att inte fler svenska ambassader stängs. Det innebär bland annat att Sveriges representation i Buenos Aires fortlever vilket inte bara är trevligt sådär i största allmänhet utan faktiskt också nödvändigt. Ambassaden i Sydamerikas Paris, Buenos Aires, är en av de allra äldsta i staden med 105 år på nacken och den representerar Sverige även i de kringliggande länderna Bolivia, Uruguay och Paraguay. Sverige har en ganska stor representation framför allt i Argentina genom Svenska Kyrkan, en svensk skola och ett antal stora företag som Volvo, Ericsson, ABB och Tetra Pak. Men faktum är också det att i provinsen Misiones i norra Argentina, finns en stad med blonda svensktalande ättlingar till immigranter från Sverige. I slutet av 1800-talet anlände närapå 10 000 svenskar till Brasilien, utlovade guld och gröna skogar. Gröna skogar fanns i överflöd men inte tillgängliga och det fanns verkligen inget guld. De svenska immigranterna tar då sitt lilla medhavda pick och pack och beger sig över gränsen till Argentina där de grundar en liten by som till en början hette Villa Svea, Sveabyn, men som nu heter Oberá och har vuxit till en stad på cirka 50 000 invånare. 2000 av dessa är fortfarande svensktalande, Olaus Petri-kyrkan står mitt i staden och höll predikan på svenska fram till 1973 och svenska Carl von Linné-skolan tar emot sina elever, dock upphörde den helt svenskspråkiga undervisningen år 1952.

Handeln med Argentina ökade cirka 13 % förra året jämfört med året innan. Sverige exporterade till Argentina för 1,7 miljarder kronor under 2010, inga jättesummor globalt sett, men ändå tillräckligt för att bibehålla en representation. Det finns endast 5 länder inom EU som inte har representation i Argentina: Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg och Malta. Sverige var på väg att bli det sjätte landet i den skaran. Tack och lov blir det inte så nu utan Sverige fortsätter att ha aktivitet i kontinentens näst största land, med 13 svenska storföretag närvarande och en svensktalande minoritet i Misiones.

Hur mycket hade då staten sparat in på nedläggningen av representationen i Buenos Aires, om nu det knasiga åtstramningspaketet väl hade gått igenom? Enligt inofficiella siffror cirka sju miljoner kronor...

Hoy te hablaré de la felicidad

La felicidad no es un camino, no es un lugar, ni un metal precioso que con dinero se puede comprar.

Felicidad es una flor a la orilla de un río, felicidad es una puesta de sol, es la llegada de otoño, la caída de las hojas... es mil cosas pequeñas y hermosas. No tiene nombre fecha, ni edad; simplemente es, porque la felicidad está puesta dentro de nosotros, y no hay que buscarla, solo descubrirla y disfrutarla, no hay mas secreto que eso.

Hay gente que se pasa la vida buscando la felicidad, esperando ser felices, y al final acaba su vida y se dan cuenta de que desperdiciaron mil momentos para ser felices en su desesperada búsqueda de felicidad.

Comprende, pues, que no hay mayor secreto para ser feliz que buscar la feliciad en tu corazón y vivirla cada minuto de tu vida. No esperes para mañana para ser feliz. Di: "¡Hoy seré feliz!" ¡y sé feliz! Vive alegre, en paz contigo y con Dios, ama a los demás, sé simple y serás feliz.

Camina de la mano con la vida, no delante de ella ni detrás; deja que las cosas vengan como deben venir, no las llames o las detengas, solo espéralas en paz y acéptalas tal como vienen. No te inquietes por nada, ni pierdas tu paz por nadie, solamente envuélvete en ella y ama, eso sí, nunca dejes de amar, porque entonces habrás perdido lo más valioso de tu existencia y el real sentido de tu felicidad completa.

Desde lo más profundo de su corazón.

Inne- och ute

INNE

1. Arica. Gudars vad jag tycker om denna stad!

2. La primavera. Äntligen börjar solen och värmen komma tillbaka!

3. Two and a Half Men, säsong 1-8. Bästa komediserien någonsin? Charlie Harper will never die...

4. Asado. "Tre kotletter låg i en karott, två smaka' bra å den tredje smaka' gott..."

5. Carabineros de Chile. De gör jättejobb med att hålla Santiagos gator rena från allt skräp just nu.

UTE

1. De s.k. "studenterna" nere i Santiago.
Hijos de puta. HIJOS. DE. PUTA.

2. Aftonbladet & Expressen
Dessa alster blir faktiskt bara sämre och sämre med åren. Lite som vin, fast redan uppkorkat sådant.

3. "Jordens undergång år 2012".
Kan inte folk sluta tjabba om det där tramset nu...

4. Presidente Sebastián Piñera. Tyvärr men sant.

5. Marejadas Kraftigt högvatten, undervattensströmmar och meterhöga vågor samtidigt som man bara vill ligga på playan såhär i vårtider...

Två helt olika texter

Jag har aldrig sett Stilla Havet vara så oroligt som nu. Bränningarna som vanliggtvis lugna brukar skölja in över Aricas stränder skapar utmärkt bra möjligheter för surfing, men de vågor som den senaste tiden har badat Playa Chinchorro är allt annat än lämpade för att ha skoj i. Kokande, rytande och vrålande reser sig havet ibland nära 10 meter högt upp och rullar in mot land, dränker stranden och når till och med upp till vägen. På en del ställen längs med Costaneran, strandvägen, har vattnet till och med vräkt omkull murfundamenten som skiljer asfalt från sand. En pir som brukade användas av folk för att fiska på har spolats bort av vågornas ilska och häromkvällen var vi ute på La Isla, en liten halvö som skjuter ut ett par hundra meter i Stilla Havet under El Morro, för att uppleva vågornas skådespel. Det var ganska mäktigt att se havet som vanligtvis gör hyfsat bra skäl för sitt namn, den kokande kittel och hur flermeterhöga väggar av vatten rusade in mot land och krossades mot klipporna. Tydligen är det hela den chilenska kusten som har drabbats av ett fenomen som på spanska heter ”Marejada”, ung. högvatten. Arica är relativt skonat, som i så många andra fall, från större förstörelse då flera andra städer har fått vägar och hus bortsköljda av havsvattnet.

President Sebastián Piñera har många problem att lösa. Inte nog med att han åtnjuter hela 20 % av chilenska folkets gillande, nu behöver han sätta igång att ARBETA för att lösa den infekterade utbildningsfrågan och sluta sola sig i glansen som landsfader efter räddningsaktionen av de 33 gruvarbetarna i Copiapó för drygt ett år sedan. Dessutom är den chilenska huvudstaden lamslagen efter månader av protester liknande de som tragiskt nog har drabbat London de senaste dagarna. Må så vara att studenter har rätt att protestera och att Chile har ett stort problem inom sitt utbildningsväsende att lösa men kravallerna och upploppen och förstörelsen som inträffar i Santiago dag efter dag är inget annat än snudd på terrorhandlingar och ett tydligt tecken på att folk, och högskolestudenter i det här fallet, har svårt att se skillnad på rätten att utöva demokrati och rätten att utöva kriminalitet. Sätt in militären...

Una reflexión de las supuestas "protestas"

Con respecto a lo ocurrido en nuestra capital Santiago los últimos días:

Lo siento mucho, pero situaciones extremas ameritan soluciones extremas. Si el asunto sigue así de la misma manera será necesario declarar Estado de sitio, sacar a los militares a la calle, autorizados por el Estado de Chile para que colaboren con Los Carabineros y para que se acabe el desorden juvenil que impide la vida cotidiana y corriente del pueblo capitalino y que únicamente causa daños, un desorden provocado por imbéciles que confunden democracia con delincuencia.

Finn ett fel

Skakigt värre

Både igår och idag har vi flera gånger upplevt att det skakar.

Väggar knakar, fönster klirrar och dörrar slår.

I bakgrunden hörs ett dovt dundrande.

Men bara lugna, det är inte jordskalv.

Det är bara Chiles armé som har en stor övning ett par mil härifrån.

Tänk er liknande scenario i Sverige.

Dagens lunch

Dagens rätt,

en liten kombination

av svenskt och sydamerikanskt:

Wallenbergare enligt svenskt recept,

ensalada chilena,

gratinerade vårgrönsaker (ligger under köttet),

och en kall pilsner från Perú.

En förvandling

Que rico calor!

Ha vuelto el sol a la XV Región de Arica y Parinacota,

y con él la primavera y el calor.

Los hemos extrañado mucho.

Ahora se nos acerca una tarde

excelentemente adecuada

para relajar en el balcón

con una Cristal o una Escudo,

mientras oyendo el inmenso Pacífico,

ese mar que tranquilo le baña.

Cuadros

Mi esposa tiene talento!

Norge

Nuestros pensamientos

y profundas condolencias

hoy van para nuestro país hermano Noruega

y su pueblo.

Våra tankar

och djupaste kondoleanser

går idag till vårt broderland Norge

och dess folk.

Our thougts

and deepest condoleances

we give today to our brotherland Norway

and Its people.

Reserapport från Santiago

Ahh hem ljuva hem, tjenare på Er!

Hemma uppe i norr igen efter en intensiv vecka i den pulserande och expanderande metropolen Santiago de Chile! Landade på Chacalluta vid fyratiden imorse och då jag innehar en total avsaknad av förmågan att avnjuta sömnens vila under vistelser i fordon som befinner sig i rörelse (såsom bil, tåg, flygplan, buss) var det ett direkt besök hos sängen som väntade såfort vi kom hem under småtimmarna. Det är riktigt härligt att känna nordchilensk värme igen och att kunna gå omkring i kortärmat, det har varit rent svinkalla dagar och framför allt nätter som vi har upplevt i huvudstaden. Å andra sidan är det midvinter på Södra Halvklotet och det finns inget dåligt väder, endast dåliga kläder, men håll med om att det inte är det mest charmerande att sova fullt påklädd med fem eller sex täcken och vakna på natten av att man fryser. Santiago passade också på att hälsa oss välkomna med ett kraftigt skalv redan första kvällen när vi drack kvällsté hos våra fantastiskt gästvänliga värdar och vänner till svärmor: Juan Enrique och María med vuxna barnen Andrés, Carolina och Felipe och lilla sladdisen Josefa. Muchas gracias a todos por todo su cariño!

Vi har haft en mycket trevlig vecka i vår expanderande och desvärre ohälsosamt förorenade huvudstad. Förrutom att vi har sprungit fram och tillbaka och uträttat allehanda ärenden och träffat folk har vi även passat på att hälsa på vänner och Gabrielas släkt nere i La Florida. Riktigt trevligt att träffa mostrar, morbröder och kusiner till Gabriela och fascinerande att höra på gamla släkthistorier från tiden då Gabriela bodde i Santiago under sina första år och hur livet såg ut då. Vi har gått på stan och mitt nostalgiska jag drog med Gabriela till alla mina gamla lekplatser i centrum och där jag och L.S. härjade under en glad period för ofattbara 7 år sedan, minnena kom översvämmande från alla håll och kanter när vi korsade Plaza Italia och strosade nerför Alameda, förbi Universidad Católica och Santa Lucía mot Plaza de Armas!

Till L.S. kan jag rapportera följande:

-Santiago Centro har precis samma omisskännliga doft som tidigare

-Vårt hus står kvar (LG-skylten är dock borta, vad är det för fel på folk?)

-Café con Piernas mitt emot ligger tyvärr kvar

-Vår Unimarc på Avenida Portugal ligger kvar

-Snabbmatstället på Baquedano ligger kvar

-Centro Comercial vid Diagonal Paraguay ligger kvar

-Vår Telepizza vid Puente Pío Nono ligger kvar

-Pepsiskylten sitter kvar där den satt

-Våra norska vänners hus på Santa Filomena står kvar

-Alto Las Condes och Parque Arauco ligger såklart också kvar

-Däremot har vårt kära internetcafé uppåt gatan slagit igen och på dess plats ligger istället en botillería

-Diego Portales har fått ett ansiktslyft till oigenkännlighet efter branden häromåret

-Större delen av Barrio Bellavista har också på gott och ont fått ett ordentligt makeover, istället för de charmiga och bohemiska små pubarna ligger nu på dess plats ett arkitektoniskt modernt, ljus- och musikfyllt pulserande torg späckat med discon, internationella restauranger och caféer

Någonting som slog mig också är Transantiago, Santiagos nyligen (nåja, fyra år sedan) invigda kombinerade tunnelbane- och bussnät. När jag år 2004 bodde i Santiago var tunnelbanan ett fungerande och säkert men ack så ytterst otillräckligt kommunikationsmedel: tre korta linjer som mer eller mindre endast gick i de mest urbana delarna av staden. Bussnätet bestod av gula stinkande och smutsiga maskiner, utdömda i vilket europeiskt land som helst, som med sina bölande dieselmotorer väckte oss varje vardagsmorgon klockan sex, kom och gick lite när de ville och som saknade fasta hållplatser. Man vinkade helt enkelt in en buss när man ville hoppa på och hojtade till chauffören att öppna dörren mer eller mindre i farten när man ville hoppa av. Det nuvarande Transantiago har inneburit ett enormt framsteg för hela staden, en rejält utbyggd, snabb och bekväm tunnelbana vars linjer sträcker sig långt ut över milsvida bostadsområden som med imponerande korta intervall för passagerarna till sina destinationer och ett koordinerat bussnät med nya moderna fordon från Brasilientillverkade Volvo, fasta hållplatser och intervall gör Santiago till en av de städer med enklast kommunikationsmedel som jag någonsin har besökt. Stockholms tunnelbana med upp till 8 minuters intervall under rusningstrafik (Ja det är sant, åk från Gärdet till Östermalmstorg/T-Centralen på morgonen så får ni se hur kul det är) kan slänga sig och sina vagnar i Värtan, i Santiago väntar Ni maximalt, och jag menar maximalt, en minut på nästa tunnelbana.

En sak som däremot är mindre rolig är de groteska luftföroreningarna som plågar staden. Över hela Santiago ligger ett brunt lock av avgaser och utsläpp och smogen påverkar till och med dagsljuset. Det räckte med att jag hade varit ett par timmar nere i huvudstaden så började näsa och hals att klia. Föroreningarna är värre nu än tidigare, det märks, och staden vidtar åtgärder som restriktioner i biltrafiken och trängselskatter men jag upplevde ändå smogen som tyngre och mer påtaglig än tidigare.

Santiago är trots allt en otroligt häftig stad och det är glädjande att se hur staden utvecklas och hur mycket som går framåt. Men ändå var det rent överjäkligt skönt att komma tillbaka hem till Arica igen, hem till ren luft och hav, till egen säng och sol och värme.

Och här kommer förklaringen till varför La Rojas förlust mot Venezuela i söndags var/är så tung:

För det första: Chile vs. Venezuela... Kom igen.

För det andra: Som jag berättade för Tayta tidigare idag, om Chile hade spelat mot ett bättre lag och förlorat så hade jag inte sagt något alls. Men jag har aldrig tidigare upplevt en så överlägsen förlorare någonsin i någon sport överhuvudtaget. Chile matade skott på skott mot det venezolanska målet likt flottan vid Svensksund och fyra ribb- och stolpträffar torde vittna om detta faktum. Venezuela spelade defensivt och ganska osäkert och lyckades endast åstadkomma två riktiga skott på mål, men de skotten resulterade i mål. Skillnaden mot exempelvis Sverige vs. Costa Rica 1990 är att Sverige trots statistisk överlägsenhet spelade genomgående dåligt hela turneringen, Chile var inte bara bättre än Venezuela, de var MYCKET bättre än Venezuela.

Och för det tredje och framför allt: Chile har aldrig någonsin tidigare haft samma möjlighet att gå långt i en stor turnering, med möjligt undantag för hemma-VM 1962. Vi gladdes så åt att Chile slapp möta Brasilien redan i kvartsfinal, något som ödets ironi bjuder på år efter år, och att man istället skulle få möta en hyfsat "lätt" motståndare. När sedan Brasilien överraskande åkte på däng i sin kvartsfinal mot Paraguay (vinnaren Chile-Venezuela skulle få möta vinnaren Brasilien-Paraguay) ökade glädjen och förhoppningen om en framgångssaga för La Roja. Vägen var nyasfalterad, vägrenen välklippt och det var ingen trafik. Det enda som stod i vägen var ett vinrött farthinder som visade sig vara oöverkomligt.

Det var plågsamt att se matchen mot Venezuela. Naturligtvis tycker jag att det är lite kul att kontinentens underdog Venezuela äntligen har tagit sig långt i ett stort mästerskap och jag gratulerar såklart de vinröda och hoppas att de vinner match om tredje pris men det gjorde ont att acceptera den venezolanska vinsten mot Chile i söndags och inse att plötsligt och mycket mycket oväntat var Chiles trevliga deltagande i Copa América slut.

Tisdag afton

Ikvall spelas semifinalerna i Copa America.
Jag kommer inte att titta.

Ar hemma hos en van nu och skriver pa en iPad som saknar de svenska bokstaverna. Men anda, vilken lacker liten maskin! Ikvall blir det koreansk middag innan sista dagen i Santiago och jag sitter nu och smuttar pa ett koreanskt te som smakar mizusoppa med socker. Vara aventyr i huvudstaden fortsatter, det ar kul att vara tillbaka har och aterse Plaza Italia, Alameda, vart hus och Diego Portales igen! Minnen fran mina harjningar i staden tillsammans med L.S. for Herregud sju ar sedan aterkommer vart man an gar i centrum, men dessvarre har vart kara internetcafe slagit igen. Och staden utvecklas nagot otroligt, overallt skjuter nya skyskrapor upp, Transantiago har forbattrat kommunikationerna med moderna bussar och tunnelbanan byggs ut och forbattras for varje gang man kommer hit. Det ar faktiskt gladjande att se, Chile utvecklas och gar framat. Tidigare idag var vi uppe i Las Condes som ar ett av Santiagos mest fasionabla kvarter. Mycket vackert med moderna byggnader och grona parker och da Las Condes ligger nara bergen har man en magnifik utsikt over de snokladda Anderna, men trots det skulle jag aldrig fa for mig att bosatta mig dar och dela samvaro med den arroganta, blonderade och ansiktslyfta chilenska overklassen.

Lägesrapport

Befinner mig i Santiago de Chile.
Köldslaget. Grått. Regnigt.

Copa América 2011.

Dystert.

Glöm VM 1990 och Sverige-Costa Rica 1-2
Glöm VM-kval 1997 och Sverige-Österrike 0-1 x 2
Glöm OS 1998 och Tre Kronor-Finland 1-2
Glöm Champions League 1999 och AIK-Barcelona 1-2
Glöm OS 2002 och Tre Kronor-Vitryssland 3-4
Glöm VM-kval 2007 och Skottland-Italien 1-2

Copa América 2011 och Chile-Venezuela 1-2
och La Rojas uttåg ur turneringen
är faktiskt den tyngsta förlust
som jag har upplevt under mitt 30-åriga liv
som idrottsåskådare,
supporter och sportälskare.

Förklarar varför lite senare.
Hela landet är i upplösningstillstånd.

Resor norrut och söderut

God afton på Er!

Såhär i ett par dagars välbehövlig paus från alla fotbollsmatcher kommer här en lägesrapport, eller kanske en reserapport. Vi var igår iväg till norra Chiles Ullared, det vill säga Tacna, för göra lite diverse inköp till hem och vardag. Dock återvände vi lite besvikna då vi helt enkelt inte hittade nästan någonting av det som vi behövde. Hyllorna var urplockade och staden verkade nästan lite öde. Men nåja, förutom ett par ärenden som vi gjorde lyckades vi införskaffa ett par dvd-filmer samt två flaskor Amarula som Gabriela nödvändigt ville köpa. Fråga mig inte vad hon ska ha den sötsliskiga smörjan till, Amarula smakar ju som en blandning mellan Bailey's och Bobs Blandsaft. Vi hann också med att avnjuta en grandios lunch på ett ställe som heter Patroncito som ligger strax utanför staden, i en mycket vacker och bördig dalgång med odlingar och haciendas. De borde nästan betala mig för att skriva följande men det är helt sant: Lunchen var spektakulär. Som förrätt en typisk peruansk sådan som heter "Soltero de Queso", bestående av majs, färskost, lök, tomat och koriander. Enkelt och mycket gott. Varmrätten bestod av en "Parrillada", ett tvättfat fyllt med grillat kött och kyckling och majskolvar samt grönsallad och till detta en stor tillbringare nypressad limejuice. Priset då, 600 kr, 700 kr? Nej: 54 Sol, inte ens 150 kr för tre personers lunch. Om Ni har vägarna förbi Tacna, ät en lunch på Patroncito, det är värt varenda omväg, jag lovar.

Imorgon bitti åker vi till Santiago för ett par dagar i ytterligare ett par ärenden. Förutom nödvändigheter ska vi även passa på att åka till Valparaíso och kanske även söderut till Concepción. Och framför allt återse mina gamla trakter när jag härjade där med L.S. och alla under våren 2004. Undrar om vårt hus står kvar och om vår matbutik ligger där den ligger...

Och här kommer senaste om Copa América! Gruppspelet är nu slut och kvarvarande lag väntar på sina respektive kvartsfinaler: Colombia-Perú och Argentina-Uruguay på lördag och Brasilien-Paraguay och Chile-Venezuela dagen efter. Chile BÖR ju naturligtvis ha chansen mot turneringens överraskning Venezuela men man vet ju inte. Skrällar har hänt tidigare så helt säker kan man inte vara, Brasilien till exempel säkrade inte avancemang förrän i sista matchens avslutande 20 minuter. Men mer om Copa América senare, jag packar matchtröja i min kappsäck och på söndagen ska jag leta upp något trevligt vattenhål att se drabbningen på. Ska nu fortsätta packa och stöka, på återseende!

Söndagsrapport: Lite regn och lite sport

Shabat Shalom le’Kulam!

Vi skriver idag den 10 juli 2011 och solen skiner för en gångs skull i ett vintrigt nordchile. Tog en uppfriskande cykeltur längs strandpromenaden imorse och betraktade solitärt den milsvida stranden och Stilla Havets böljor som outtröttligt badade landet. Funderar på att göra det till en daglig morgonrutin, det är livgivande att meditativt skåda ut över det eviga havet och att inleda dagen med att andas frisk havsluft.

Varm och behaglig temperatur idag, det var ett tag sedan. Faktum är att folk här pratar om den ”värsta vintern i mannaminne”, full snöstorm blåser uppe i bergen härifrån Arica och ner till II. Región, ösregn lamslår Antofagasta, vägar har spolats bort och snön har vid upprepade tillfällen stängt gränsen mellan Chile och Argentina, som ligger på cirka 3000 meters höjd. Och häromveckan fick Arica, en av kontinentens soligaste och torraste städer, den största mängden nederbörd på nära 15 år. Det regnade rejält den natten intygar jag.

Alla ovanliga oväder här i regionen tyder på att det börjar bli El Niño-period nu. Jag har inte följt nyheterna så pass noga så jag vet om det är svår torka i Australien och Asien vilket också brukar vara effekten av detta globala väderfenomen men här i Sydamerika pekar alla tecken på att vi går in i en epok av El Niño. Med tanke på att kylan på högplatån dessutom har varit ovanligt stark verkar det som att El Niño åter knackar på dörren.

Annars är fotbollen glödhet här i Chile. De 12 lagen från Latinamerikas alla hörn gör upp i matcher av varierande kvalité i grannlandet Argentina och faktum är att samtliga lag har hypotetisk möjlighet att gå vidare till kvartsfinal inför sista gruppomgången.

Såhär ser situationerna ut i respektive grupp efter två omgångar:

Grupp A

Argentina Bolivia Colombia Costa Rica

Ingenting fungerar för värdnationen Argentina, man har endast lyckats erövra två poäng på två matcher och en seger mot Costa Rica imorgon måndag är inte bara ett krav, det är en nödvändighet för att inte landet ska dras ner i ett träsk av förnedring liknande den ekonomiska dekadensen för 10 år sedan. Messi är totalt under isen och en tydlig spricka mellan honom och hans beundrare och hans antagonister i laget och på läktaren vidgas alltmer. Costa Rica å andra sidan har spelat riktigt trevlig fotboll och 2-0 mot Bolivia häromdagen var välförtjänt. Mot Argentina ska man dock vara chanslösa men det var å andra sidan Bolivia också. Stackarna från Bolivia lyckades kämpa sig till mycket välförtjänta 1-1 mot Argentina i invigningsmatchen men mot Costa Rica i Jujuy var man helt vilsna och det syntes tydligt varför Bolivia är det lägst rankade laget i Sydamerika. Colombia leder lite förvånande gruppen med en seger och en oavgjord match och mot Bolivia senare i eftermiddag ska bara gruppsegern säkras. Colombia spelar bra och är gruppens bästa lag, i skrivandes stund leder colombianerna också mot Bolivia efter 20 minuters spel.

Grupp B

Brasilien Ecuador Paraguay Venezuela

Dödens Grupp och Skrällens Grupp. Hör och häpna – Venezuela, historiens kalkonlag och kontinentens enda land där fotboll inte är den största sporten, leder gruppen med där Brasilien och Paraguay är med. Efter första omgången där matcherna Brasilien – Venezuela och Ecuador mot Paraguay bägge slutade 0-0, och andra där Venezuela välförtjänt besegrade Ecuador samtidigt som Brasilien med nöd och näppe och inte helt rättvist lyckades få 2-2 i slutminuten mot ett kämpande Paraguay som måste fått hela spansktalande Latinamerikas sympatier leder plötsligt det vinröda landslaget från Sydamerikas minst fotbollskända land Dödens Grupp. Inför sista omgången behövs endast en oavgjord match mot Paraguay för att Venezuela ska spela kvartsfinal, en inte helt omöjlig uppgift, och Brasilien behöver vinna mot Ecuador. Brasilien har dock inte spelat bra, brasilianarna är alltid skickliga fotbollspelare men lagspelet har inte fungerat. Samma symptom som värdnationen Argentina verkar genomsyra de så kallade sambaspelarna och var inte helt förvånade om Ecuador lyckas skrälla på onsdag.

Grupp C

Chile México Perú Uruguay

Chile och smått överraskande Perú delar på ledningen i Grupp C efter två spelade matcher. Chile vann väntat sin första match med 2-1 mot México som förståeligt verkar vara helt bakom flötet på grund av tidigare incident utanför planen. Samtidigt inträffade skräll nr. 1 då Perú lyckades få oavgjort, 1-1, mot förra årets VM-fyra Uruguay. Chile ställdes ordentligt på prov i andra omgången då man fick möta de himmelsblå från kontinentens östkust, för första gången på hela året en riktigt svår motståndare och en välspelad match i Mendoza inför närmare 30 000 tillresta chilenska fans som färgade i stort sett hela stadion rödfärgad slutade rättvist 1-1. Senare samma kväll inträffade skräll nr. 2 då Perú lyckades gå segrande ur kampen mot México med 1-0. Antingen är det mycket riktigt en skräll då Perú brukar sluta bland de tre sämsta i Copa América och samtliga VM-kval, eller så är México helt enkelt längre bakom flötet än vad som är vanligt. Hur som helst så ligger vårt nordliga grannland överraskande på samma poäng som gruppledaren Chile, dock med färre mål gjorda. México är mer eller mindre helt borta och ett smärre mirakel ska till för att inte aztekerna åker hem efter tisdagens match mot Uruguay som fortfarande har chansen att ta sig till kvartsfinal men då behöver de vinna med ett par måls skillnad, något som inte ska vara alltför svårt verkar det som. Chile och Perú möts sedan i årets hetaste match, Stilla Havs-derby mellan två ärkerivaler på tisdag kväll. En match som egentligen inte hade varit så spännande men tack vare Perús vinst i fredags blir det en spännande avslutning på gruppen på tisdag.

Copa América är en mycket trevlig fotbollsturnering! Denna är den andra som jag upplever "på plats" i Sydamerika, 1999 spelades turneringen i Paraguay och jag hade äran att bo just i Argentina vid det tillfället. Det går dock inte att jämföra intresset mellan då och nu, trots fanatismen över fotbollen i Argentina var landslaget nere i en så djup svacka (Minns till exempel 0-3 - förlusten mot Colombia och Argentinas TRE (!) missade straffsparkar) att tävlingen trots kvartsfinal för Argentina tråkigt nog ganska obemärkt gick förbi där jag bodde. Här i moderat fotbollsintresserade Chile däremot har "Marea Roja", landslagets supporterkultur, svept in landet i en röd festyra och det är fotboll mer eller mindre överallt!

Åker förövrigt ner till Santiago på fredag morgon och stannar en vecka för diverse ärenden. Tänkte ta en sväng till Valparaíso och Viña del Mar också och uppleva minnen från en glad tid år 2004.

Jueves de la noche

Se enferma Fidel Castro y gobierna su hermano. Se enferma Hugo Chávez y gobierna su hermano. ¿Y si se enferma Sebastián Piñera, gobernará entonces el país su hermano el Negro?

Se armó la fiesta papurri papá!!!

Argentina - Colombia

Suck

Efter ett nytt debacle för värdnationen. Ikväll i köldslagna Santa Fé i provinsen med samma namn lyckades Albicelestes från vårt transandinska grannland endast uppnå 0-0 mot ett defensivt smart spelande, lugnt och coolt Colombia. Tendensen för Argentina var samma som mot Bolivia i fredags, Argentina försöker och försöker men iskalla motståndare som ingen har hört talas om plockar lungt och säkert ner storspelarna Messi, Tévez, Higuaín, Cambiasso, Agüero och alla de andra. Ingenting fungerar i Argentinas spel.

Argentina, hemmanationen som kanske till och med äntligen skulle lyckas ta hem ett stort mästerskap, är nu farligt nära att bli utslagna ur sin egen turnering.

"They should have Maradona back..."

Matchrapport Chile - México

Sådärja, dagen efter den onödigt spännande matchen mellan Chile och México. Chile spelade faktiskt mycket bra men precis som i VM förra året lider de av en fantastisk oförmåga att få in bollen där den hör hemma, det vill säga i motståndarnas mål. México, en av Latinamerikas trevligaste fotbollsbekantskaper, lider naturligtvis av incidenten häromdagen då åtta (!) spelare skickades hem efter att besatts av den briljanta idén att dra upp lyxprostituerade på rummen efter en blöt natts fest. Det gröna landslaget från Latinamerikas nordligaste utpost ringde efter åtta reserver som med blixtens hastighet flögs ner till Argentina för att försöka ta en plats på planen och spelet är därefter. Osäkert och defensivt. México fick inte låna bollen många minuter under första halvlek och det var inte många gånger som det var mer än en grönklädd spelare på offensiv planhalva. Men under första halvleks första och enda mexikanska anfall som resulterade i en hörna, då lyckas de naturligtvis få in bollen bakom den föga övertygande väktaren Claudio Bravo framför Chiles mål. Det var inte bara ett fullkomligt onödigt ledningsmål som México lyckades prestera, det var dessutom ett slappt och opreciserat nickmål som till och med underteckad hade kunnat rädda. Tungt tungt. Och inte blev det bättre av att de chilenska anfallarna Alexis Sánchez och Humberto Suazo, vanligtvis notoriska målspottare i sina respektive klubblag, misslyckades kapitalt med det som de är på planen för att utföra: mål. Första halvlek slutade 0-1 och ett groteskt antiklimax knackade skrattretande på dörren.

Andra halvlek var en kopia på den första: massivt chilenskt tryck mot motståndarnas mål och de gröna såg mer och mer ut som ett försvarande handbollslag. Men frustrationen över de uteblivna målen på planen smittades av till oss åskådare och vi vred våra händer åt det ena misslyckade anfallet efter det andra. Antiklimax gnuggade sina händer på andra sidan porten. Men till slut, efter 66 minuter som kändes som sju år och åtta bedrövelser, och tre flaskor kall Cristal senare kom ÄNTLIGEN kvitteringsmålet som fick oss framför TV: n att hoppa högt. Och bara 6 minuter senare kom också ett ledningsmål, typiskt nog från Arturo Vidal som hade spelat katastrofalt dåligt i första halvlek och både vi TV-tittare som kommentatorer önskade grabben utbytt inför andra halvlek. Härligt! Nu väntade 18 minuters väntan på en slutsignal som aldrig verkade närma sig. México tilläts komma upp och försöka anfalla i slutminuterna men Chile höll ihop sitt försvar och efter visslet som indikerade 90 plus 3 spelade minuter dröjde det inte länge förrän tutandet bland Aricas kvarter började. Vi satte oss också tillsammans med svåger och svägerska i deras bil och vilt tutande åkte vi in till centrum för att delta i en lång karavan av tutande och tjoande bilar, motorcyklar, lastbilar och flaggviftande folk. Lättnad!

Ikväll tar Copa América en paus och inga matcher spelas. Imorgon däremot tar hemmanationen och mitt andra favoritland, maravillosa Argentina, emot Colombia i Santa Fé och nu MÅSTE de blåvita vinna för att ha chans att ta sig vidare till slutspel och undvika ett värre fiasko än vad som upplevdes under VM 2002. Argentina imponerade verkligen inte senast mot kontinentens blåbär Bolivia som kämpade sig till en mycket hedervärd 1-1 – insats i La Plata. Bolivia i sin tur möter Costa Rica i övermorgon torsdag i mitt Jujuy, ett Jujuy som till större delen består av bolivianer eller ättlingar till bolivianer. Den matchen kommer bara bli så häftig, Estadio 23 de Agosto kommer vara lika grönfärgad som vore matchen spelad i La Paz.

Visiones de los festejos en Arica

Jaaaa!!

Copa América

Nu är det snart en timme kvar tills Chiles debut i Copa América mot México och jag har då sällan stött på större fotbollshysteri än nu. Sent omsider har landet vaknat till liv och svepts in i ett rött skimmer och hux flux handlar glädjande nog nästan allt på TV och radio om det vackra spelet och Copa América. Helt plötsligt har ett helt folk gått in i en kollektiv rödvitblå trans, flaggor viftas och röda matchtröjor går omkring på gatorna. Härligt!

Folkets förväntningar på La Roja är stora och många väntar sig underverk. Det fenomenet brukar nästan alltid båda illa för unga och inte helt rutinerade spelare som Chiles landslag består av. Chile har dock spelat bra de senaste åren och i år har man inte förlorat en enda match så naturligtvis hoppas vi på att det äntligen ska gå bra för Chile i Copa América. Jag personligen tror inte på något mirakel, men den här gången har man en bra chans att ta sig vidare från gruppspelet till kvartsfinal och kanske eventuellt också till semifinal.

Vi ska snart iväg till svägerska Exilda och svåger Ives för att se på matchen som börjar klockan 20.30 lokal tid. Under tiden kollar jag på Chiles övriga konkurrenter Uruguay och Perú som spelar sin debutmatch. Perú, kontinentens näst sämsta landslag, ledde länge och väl mot de himmelsblå Orientales som kom fyra i förra årets VM men i första halvleks sista sekund kvitterades matchen.

Vamos Chile!!

Det regnar i Arica

Igår kväll, precis när jag förberedde nattvilan, börjar det regna. Och inte bara ett litet ynkligt duggregn som det har varit tidigare ett par gånger, utan regnet stod mer eller mindre som spön i backen. Jag har alltid avskytt regn, med tanke på de årliga 300 regndagar som Stockholm upplever, och barmhärtigt nog är Arica välsignat med sol närapå året runt, regn är en bristvara. Jag har dock märkt att en närapå total avsaknad av nederbörd blir rätt tråkigt i längden och på senare tid har jag kommit att sakna regnet, en rejäl regnskur och den rena luften som man andas in efteråt. Ergo: Gudars vad underbart det var att känna regnet falla igår! Här i utkanten av Atacamaöknen är det torrt, mycket torrt, och på sin höjd kan det dugga en eller ett par gånger om året så det som hände sent igår kväll var något unikt.

Communityn där vi bor var tyst och nedsläckt och inte ens tomten var vaken när regnet började smattra mot taken. Men plötsligt lyser nästan varenda lägenhet upp och fönster och balkonger fylls av förundrade folk och de yngsta grannarna, de som aldrig någonsin tidigare har upplevt ett riktigt regn, springer ut för att känna den öppna himlen och de fallande dropparna. Undertecknad var naturligtvis också tvungen att känna hur regnet vätte mark och hus.

Idag, över 12 timmar efteråt, är marken fortfarande fuktig.

Spelschema Copa América

God söndagafton,

Från ett vintrigt Sydamerika rapporteras att årets fotbollshändelse har inletts, Copa América 2011 i Argentina. Och efter två dagar och fyra matcher har två ganska stora skrällar inträffat, Argentina vs. Bolivia 1-1 i fredags och dagens match mellan Brasilien och Venezuela som slutade 0-0.

Jag är överjädrans trött ikväll efter TVÅ asados, så jag tänker inte skriva mer nu. Imorgon spelar Chile och då blir det mer, det utlovas. Under tiden kan ni spana spelschema för turneringen, uppdaterat med helgens drabbningar.

GRUPP A

La Plata, Jujuy, Santa Fé, Córdoba

1/7 Argentina – Bolivia 1-1

2/7 Colombia – Costa Rica 1-0

7/7 Argentina – Colombia

8/7 Bolivia – Costa Rica

10/7 Colombia – Bolivia

12/7 Argentina – Costa Rica

1 Colombia 1 1 0 0 1-0 3

2 Argentina 1 0 1 0 1-1 1

2 Bolivia 1 0 1 0 1-1 1

4 Costa Rica 1 0 0 1 0-1 0

GRUPP B

La Plata, Santa Fé, Córdoba, Salta

3/7 Brasilien – Venezuela 0-0

3/7 Paraguay – Ecuador 0-0

9/7 Brasilien – Paraguay

9/7 Venezuela – Ecuador

13/7 Brasilien – Ecuador

13/7 Paraguay – Venezuela

1 Brasilien 1 0 1 0 0-0 1

1 Ecuador 1 0 1 0 0-0 1

1 Paraguay 1 0 1 0 0-0 1

1 Venezuela 1 0 1 0 0-0 1

GRUPP C

San Juan, Mendoza, La Plata

4/7 Uruguay – Perú

4/7 Chile – México

8/7 Perú – México

8/7 Uruguay – Chile

12/7 Chile – Perú

12/7 Uruguay – México

1 Chile 0 0 0 0 0-0 0

1 México 0 0 0 0 0-0 0

1 Perú 0 0 0 0 0-0 0

1 Uruguay 0 0 0 0 0-0 0

TAYTA: Keith Moon